Det är torsdag kväll, jag är trött, slutkörd faktiskt. Var på gymmet klockan sju imorse i två timmar. Nu värker kroppen ordentligt och jag vill egentligen gå och dra täcket över huvudet.

Psykiskt trött tror jag man kan säga också... Jag känner mig låg, sitter och lyssnar på en gammal Chicago låt.."You're the inspiration" och låter tankarna flyga fritt.. 

När jag skulle opereras så var jag på några möten för att få information om vad som händer i kroppen och i hjärnan, hur man ska klara av omställningen på bästa sätt.

Vi blev varnade att många som har haft ett beroende, vare sig det är mat, droger, cigaretter eller alkohol, ofta "byter ut" sitt beroende mot ett annat. Det är tydligen ganska vanligt att f.d narkomaner får ett sockerberoende istället för t.ex heroin..

Vi fick exemel på att man ska vara försiktig med alkohol, många gbp opade börjar dricka mer än de gjorde innan operationen. Med detta menar jag ju självklart inte ALLA, så om ngn som är opad läser detta finns det ingen anledning att bli arg eller irriterad, jag ger bara exempel på vad jag blev "varnad" för innan min operation.

Jag börjar ana att jag har bytt mitt socker/matberoende mot något annat...

Även nu, när jag sitter här och balanserar datorn på ett knä och Fluffy på det andra så tvekar jag om jag ska dela med mig...Jag är ju absolut inte stolt över detta...

Men jag inser att jag har börjat beté mig något....Ska vi säga slynigt/billigt/ slampigt...? 

Det är nu första veckan av April och jag har sen detta året börjat haft sex med fem killar. 

Det är ganska illa.

Jag har tänkt och grubblat; "Varför ska jag ha dåligt samvete?" Det är 2013, jag är singel och skadar ingen, jag skyddar mig mot oönskade sjukdomar och graviditeter. Varför ska jag inte kunna vara med vem jag vill?

Det kan jag ju... Men det verkar som att vi till viss del lever kvar på -50 talet... Har man sex första gången man träffas så får man stämeln "lössläppt" och vem vill dejta en tjej som är det?

Samtidigt som en kille ju är väldigt glad att en tjej ÄR lössläpt..Det är ju kul att vara med en tjej som släpper alla hämningar... Eller har jag fel? Och varför är det så att tjejen blir stämlad som "slynig" men killen blir sedd som "en man med erfarenhet"? 

Han är väl också "slampig" i så fall? Eller?

Jag dömmer ingen annan, jag kan istället beundra någon som "springer med vinden" och inte bryr sig om vad samhället tycker om henne eller honom...

För jag är inte där än.... Jag sitter här och har lite ångest, tänker att "alla" vet att jag är lössläppt och ger mig själv till vilken snygg kille som helst som vill ha mig... Det slutar ju alltid på samma sätt... Att jag aldrig ser eller hör ifrån dem igen...Då får jag skylla mig själv. Eller?  Ska jag ha dåligt samvete? Ska jag skämmas? Förtjänar jag att sitta här med ångest och känna mig billig?

Vad har frambringat denna känslan då..?

Kanske två händelser denna veckan...

Minns ni att jag skrev i måndags att jag skulle hem till Tobias? Att han ville "kassera in" påskpussen? Och att jag blev väldigt nervös innan jag åkte iväg till honom..? Minns ni?

Vi kollade på TVÅ filmer... Satt inte jättenära varandra, men tillräckligt för att han skulle stryka mig över huvudet och trassla in sina fingrar i mitt hår.

När film nr två var slut och jag var typ redo att åka hem, tittade han på mig, drog mig till sig samtidigt som han viskade "Kom" 

Det är något av det jag älskar mest med att ha gått ner i vikt... En kille kan "flytta" på mig... Det fanns inte en chans för två år sen... Då satt jag där jag satt, knappt att jag kunde flytta på mig själv...

I allafall, jag satt plötsligt i knät på Tobias och jag hade inte behövt oroa mig... Han visste vad han gjorde, han kan kyssas och det var jättemysigt.

Jag hade en tanke som snurrade i huvudet hela tiden dock... "Ha inte sex ikväll, ha inte sex ikväll, ha INTE sex ikväll"  Men det blev så ändå.... och jag ångrar det inte. Tobias är jättefin, och medans en kille som är 25 har mer uthållighet...Så vet en man som är 40 vad han gör och är mer lyhörd...

När jag skulle köra hem följde han mig till bilen, kramade mig och sa att vi skulle ses snart.

Jag kom hem med ett leende på läpparna och somnade lugn och avslappnad.

Dagen efter, i tisdags, försökte jag skoja lite med honom...Jag ville ha hjälp att skriva mitt cv och frågade om han kunde komma hit? Jag hade massor av mutor...Kaffe, godis, alkohol, cig eller min kropp om han ville ha den (igen)

Jag får svaret; "Kaffe, hade räckt, men det är hockey ikväll så jag ska se den"

Ok...ja jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det....

Senare på kvällen sa han att han hade haft en jätteålig dag.. En av de värsta.. Jag försökte stötta och frågade om han ville prata om det, men det ville han inte..Han loggade bara ut så fort hockeyn var slut...Det kändes väl sådär om jag ska vara ärlig.... Dagen efter att vi haft sex så blir han jättedeprimerad men vill inte prata om det...

Jag satt ändå inloggad på fb ett tag och även på dejtingsidan, tänkte att han kanske skulle ångra sig och ändå vilja prata.... Men istället får jag ett meddelande från Jonathan.. Så här stod det: "Hej o gud så vacker du är
hoppas allt e bra? Jag skulle göra vadsomhelst för att få göra dig sällskap i soffan framför en bra film
hoppas vi hörs kram"  

Varför gick jag på en sån replik???

Det är ju den mest klyshiga, dåliga, mesigaste replik man egentligen kan tänka sig....

Jag får väl skylla på att jag kände mig sårbar och lite ledsen över vad Tobias hade skrivit....

Jag chattade med Jonathan en stund och ganska snart hade vi bytt nr och han ringde mig.. Han var charmig, rolig, hade ett jättehärligt skratt och jag gillade verkligen att prata med honom.

Han har spelat fotboll i min hemstads fotbollslag..Säger man så..? Jag vill ju inte "röja" varken hans eller min identitet..Så jag kan ju inte säga att han spelat i AIK t.ex (om min hemstad varit Stockholm..) Men min hemstads lag är med i allsvenskan..Och om jag säger så här...Att OM Stockholm hade varit min hemstad, och OM Jonathan hade spelat i AIK..Så skulle han kunna ha varit Daniel Örlund.

Jag googlade AIk...på så sätt fick jag fram namnet Daniel Örlund...Om man är riktigt intresserad så kan man kanske kanske lista ut kopplingen mellan Daniel och Jonathan...

I allafall..tillbaka till det som är viktigt...

Jonathan och jag bestämde i tisdags att han skulle komma hem till mig följande dag (igår) och kolla på film.

Vilket han gjorde. 

Vi tittade på en av mina favoritfilmer "My best friends girl" jag tycker den är jätterolig...Men alla har ju olika smak..Han skrattade rätt mycket, men det kunde ju lika gärna vara utav artighet...

Sen gjorde han något som jag minns att jag tyckte var jättehäftigt när jag gick i högstadiet.. Han stoppade en godis i munnen, tittade på mig och frågade om jag ville ha godis?

Jag skrattade och nickade, sen sköt han in godisen i munnen på mig.

Det var lite kul, men jag insåg snabbt att han INTE kan kyssas... Det var löjligt...

Jag har ju glömt att säga hur gammal Jonathan är.... Tio år yngre än mig... Så det finns inga garantier för någonting... Bara för att man inte har fyllt trettio, man har spelat fotboll på proffsnivå och är så vältränad att magmusklerna är som en dörr.. Så betyder inte det att man "kan allt"

Men han sov ändå här, jag släppte in honom i min säng utan att egentligen tveka en sekund. Det måste ha varit de sex rutorna han har på magen.... Jag skyller på det i allafall...

Trots att han inte var bra på att kyssas så var han bra på "det andra" och vi sov inte många timmar inatt. Det kanske också är en orsak till att jag är trött nu....

Men jag visste när vi sa hejdå att vi aldrig kommer att ses igen...

Någonting i hans kroppspråk visade tydligt att han inte vill ses igen.

Och mycket riktigt, "Raka svar är alltid det mest rätta! Jag hade kul o trevligt! Har tänkt och vridit idag. Det var absolut inte bara sex men jag känner att något mer blir det inte! Sköt om dig Kram"

Jag är inte ledsen eller arg.... Bara lite uppgiven... Jag vet att om jag vill hitta någon att ha ett seriöst förhållande med så måste jag hålla mer på mig.

Ha mer respekt för mig själv, då har han respekt för mig....

Men det är svårt...

Detta blev ett långt inlägg. Hoppas ni inte har somnat..

Så vad händer nu? Var är jag nu?

Jonathan kommer jag ju inte att träffa igen.

Tobias....ja kanske...jag skulle vilja träffa honom igen...Men jag vill inte bli "hans psykolog" och alltid behöva vara där för honom men aldrig få något tillbaka...

Jag får lite underliga "vibbar" från hans håll, jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är...Men jag får vissa "Anders-vibbar" från honom..Men jag har också en känsla av att han "döljer" något, eller kanske inte döljer, men någonting som har hänt honom innan och han är lite försiktig med att släppa in någon....Vilket inte är fel.... Man måste inte vara känslomässigt slynig och berätta ALLT om sig själv för någon man inte träffat förut.

Men jag vet inte om han faktiskt är redo för ett förhållande än...

Men jag får väl lugna mig lite...och någon gång, snart....fråga honom vad hans deal är...

Tänkte avsluta med sången som jag spelat på repeat hela kvällen...Men av någon anledning vill den inte bäddas in här utan jag får bara en konstig gul ruta.... Mycket underligt...Jag är inte den mest tekniska personen...Så, det får bli utan videoinlägg idag...

Jag har varit vaken sen innan klockan fem idag, det är väl tidigare än vissa barn vaknar...?

Tänkte berätta om en kille som jag har chattat lite med på sidan...

Jag tänkte kalla honom Nadim. Han är från ett arabland men men har bott i Sverige i ungefär tjugo år. Han är högutbildad och jobbar med människor, lyssnar mycket.... Han bor i en liten by ca trettio mil ifrån mig (varför får jag kontakt med killar som bor långt bort??)

Första gången han skrev till mig var veckan innan jag skulle åka till Rasmus, han var ganska "på" och sa att han var i min hemstad och kunde vi träffas och ta en fika?

Jag skulle ju iväg och hade tankarna helt på annan plats så då var det bara "Nej, tyvärr, jag kan inte"

När jag kom hem från Rasmus så var jag bara ledsen, så jag raderade Nadim från fb och tänkte inte mer på honom...

I lördags ploppade han up på dejtingsidan..."Hej, det var länge sen" sa han

Vi började prata lite och snart pratade vi på Skype.

Han är en av dessa "intensiva" människor, som jag egentligen har ganska svårt för... Han satt i rutan och verkligen stirrade på mig, sen säger han:

"Du har blivit väldigt sårad eller hur?"

"Va?? Var kom det ifrån??"

"Nej jag bara undrar, men du har blivit sårad av många eller hur?"

"Kanske det...."

Sen fortsatte han att stirra på mig, genom datorskärmen... Väldigt konstig känsla, det kändes som att han såg in i min själ och jag kände hur tårarna vällde upp i ögonen på mig.

Jag sa att jag var tvungen att gå på toa, och loggade snabbt ut.

Efter en halvtimme kom det ett meddelande på fb; "Menade inte att göra dig förbannad, jag bara undrar vad som har hänt dig för att göra dig så avskärmad?"

Jag svarade att jag inte tycker att jag är avskärmad, men det är ganska läskigt att någon som aldrig träffat mig bara häver ur sig kommentarer om vad som kan ha hänt mig förr...

"Men det gör dig avskärmad" sa han då...

Jag hade ju kunnat be honom sluta och inte kontakta mig igen..Men jag kunde ändå inte....

På natten drömde jag att jag och Nadim var ute och promenerad i min hemstad, vi var på väg till en fest som jag visste skulle vara på någons innergård. I drömmen var det sommar, en varm sommarkväll, jag hade en långklänning på mig.

Pötsligt står Aladdin bredvid mig och tar min hand. Jag försökte dölja det för Nadim, jag höll våra händer bakom ryggen och försökte gå lite bakom honom. Men han såg det såklart och sa med låg röst; "Släpp hans hand!" När jag frågade varför sa han; "Han är inte bra för dig"

Men jag släppte inte....

Jag tänkte på Nadim hela dagen i söndags och pratade med Petronella om honom, hon tycker att jag ska vänta på Aladdin...och inte bry mig om Nadim alls, i hennes ögon verkar han vara den kontrollerande typen...

Och hon har kanske rätt, men just då var det bara något som talade till mig, jag kände att jag ville prata mer med honom. Hur kom det sig att han, efter att ha pratat med mig i en timme via skype kunde säga mer om mig än någon som känt mig i tjugo år? Och vara rätt..?

Han lockade mig, fastän jag samtidigt var livrädd...

Jag såg fram emot att prata med honom i måndags, och loggade in på Skype.. 

Efter ett tag säger han; "Jag vill se dina bröst, de ser fina ut i det linnet, får jag det?"

Eehh...jaha....så var det med det speciella.... Inte särskilt mycket alls.... Även om jag på ett sätt blev besviken på honom, så kändes det skönt att veta att han är precis som alla andra killar....

Tuttfixerad och ganska oförskämd...Eller jag ska väl inte säga ALLA andra killar, det är verkligen inte rättvist....

Igår skrev han till mig och frågade: "Har du kille nu?"

"Nej varför frågar du det?" undrade jag...

"Jag drömde inatt att du sa det"

Aha....  Han ville att vi skulle skypa..Jag var inte alls sugen på att prata med honom så sa att jag väntade på besök från en kompis, men vi kunde ju höras nästa dag eller något...

I tisdags ringde han mig, jag var och shoppade på ett stort köpcentra som ligger här i närheten. 

"Visst var det den 26:e vi sa att vi skulle träffas?"

"Hmm ja, ja det sa vi nog"

"Bra, jag har beställt biljett nu"

FAN!!

Killen har beställt en tågbiljett för att komma hit om en månad.... Hur tar jag mig ur detta??

Jag är egentligen inte orolig...Jag kommer att säga till honom nästa vecka eller veckan därefter att jag fått förhinder. Han har bott här förut, har kompisar här som han umgås med, så han kan träffa dem istället för mig...

Men jag känner mig intryckt i ett hörn, det känns som att han har mig pressad mot väggen, jag kommer ingenstans såvida han inte vill att jag ska flytta på mig...och det är ingen känsla som jag gillar. Speciellt inte i ett förållande!

Vad ska jag göra..? Säga till honom att backa?

Låta mig vara ifred? Ge mig tid?

Saken är den att jag tror inte att tiden kommer att få mig att gilla honom mer....

Kan jag inte bara ignorera honom?

Inte svara på mejl eller telefonsamtal?

Radera och blocka honom från fb?

Göra vad jag hatar att killar gör mot mig?

Kan de så kan väl jag...? Fast det är ju verkligen inte schysst, jag sa för länge sen att jag skulle aldrig straffa en kille för vad någon annan gjort mot mig...

Nu ska jag i allfall sova en stund till, sen ska jag tvätta och hjälpa mina föräldrar att sätta ihop en tv bänk.. Kul dag med andra ord... Eller inte....