Jag kommer inte att berätta om mina dejter i tur och ordning...Jag har en del upplevelser på lager som jag måste dela med mig av helt enkelt....

Som när jag träffade Diego en kväll i Maj för två år sen...

Jag var på AfterWork med några kollegor, det var varmt och vi njöt alla av att kunna sitta ute efter kl 20 med bara jeansjackor på oss. Jag såg denna man på väg till baren och jag kan fortfarande säga att han nog är den snyggaste man jag någonsin sett...

Lång, mörkt lockigt hår och ögon som smält choklad...Lägg till fylliga, ljust röda läppar och han såg ut som en gud i mina ögon. En pussgud..

Jag kunde inte riktigt fokusera på samtalet med mina kollegor efter det.. eftersom snyggingen satte sig vid ett bord lite snett mittemot mig och jag tyckte att han tittade på mig och log lite extra ett par gånger..

Vid halv tolv började vi skruva på oss och några tjejer bestämde sig för att gå hem. Jag funderade på om jag också skulle dra mig hemmåt...Bara ett snabbt toabesök först.. När jag kom ut från damernas så stod ingen mindre än snyggingen själv lutad mot väggen utanför.

"Hello, my name is Diego, I think you are very beautiful" sa han

Jaha.....Vad säger en tjej då..? Om inte; "Ehheehhtihhhiiiiihahahammmmmm" och rodnar ända upp till hårfästet...vilket snyggingen verkade tycka var helt hysteriskt roligt...

Det blev så att jag inte gick hem just då, utan satte mig med snyggingen (som jag kanske ska kalla Diego, eftersom han heter så...) och vi pratade en timme innan baren stängde (eller, han pratade..jag satt mest och stirrade på honom med ett fånigt flin på läpparna) 

Han kom från Spanien, bodde i Paris där han försörjde sig som fotograf och var i Sverige för att hälsa på en vän. 

Det var fortfarande varmt när vi gick ifrån baren och han frågade om jag ville promenera ett tag. Vad skulle jag säga? Nej??  Knappast... Så vi promenerade, hand i hand, runt i stan, in i parken, ner vid vattnet och längs med järnvägen. När vi skildes åt utanför mitt hus hade vi bestämt att vi ville träffas igen, han skulle komma tillbaka till Sverige några veckor senare och jag skulle besöka Paris i November. Jag somnade tidigt på morgonen när solen redan gått upp och Diego var på väg till flygplatsen.

Vi höll kontakten mest via Skype på kvällarna, han var charmig och härlig och sa varje gång vi pratade att jag var så otroligt vacker. Vilket ju alltid är kul att höra..

En kväll när jag ringde honom låg han i sängen, vilket i sig inte var konstigt, vi pratade ofta sent på kvällarna och ibland hade vi båda krypit ner i sängen för att prata innan vi somnade. Den här kvällen tog dock en annorlunda vändning...

"Jag har mina röda stringtrosor på mig ikväll. För din skull" säger han..

"Vad sa du?" frågade jag, för jag tänkte att jag måste ha hört fel...

Men det hade jag inte...han visade mig...

Det är en syn jag sent ska glömma....

Han måste ha sett hur förvånad, förbluffad och kanske lite chockad jag såg ut att bli, för sen sa han; "Jag har svarta också, eller blå, rosa, gula och vita om du gillar det bättre??

Nu var det ju inte färgen som störde mig mest...utan mer små silkestrosor med spets på en stor man var lite "too much"

I mitt stilla sinne undrade jag vad jag hade sagt som gjorde att han trodde att jag skulle falla pladask om han använde underkläder för tjejer? Skulle vi dela?

Jag kanske ska säga att jag inte dömmer människor utifrån deras sexuella läggning. Så länge det sker på lika villkor så säger jag; pippa på! Hur helst man vill, tuta och kör...

Men just då så skrek alla mina sinnen högt och ljudligt "Nej, nej, nej!!!" Jag frågade lite försynt om han ofta klädde sig i kvinnokläder? Och jo....Det brukade han tydligen göra...

Vi pratade ganska länge den kvällen, Diego öppnade sig för mig vilket jag fortfarande känner mig smickrad över. Han berättade att han är bisexuell med stark dragning till män. Men han är svag för kvinnor med just mitt utseende.. Jag valde att ta det som en komplimang... Men han kom inte tillbaka till Sverige och jag har fortfarande inte besökt Paris.

Vi pratade bara en gång till efter den kvällen, han sa att han mådde dåligt för han kände att han inte kunde vara sig själv helt och hållet, att han inte blev accepterad för den han verkligen är. Jag tyckte verkligen synd om honom, ingen ska behöva må dåligt i denna dag, på 2000- talet, för vilken sexualitet man har. Jag ville vara där och stötta honom, jag sa att han kunde höra av sig när han ville, men det blev inte så. Ett par månader senare såg jag att han ändrat sin "förhållandestatus" på facebook till gift.....

Jag hoppas att Diego är lycklig idag. Vi har ingen kontakt alls längre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ju egentligen lagt ner bloggen, men den senaste tiden har det kliat i fingrarna och den där känslan av att jag snart spricker om jag inte skriver något snart. Jag har funderat på att starta en helt ny blogg, jag har skapat sidan men sen...ja ...

Här sitter jag igen, som så många andra kvällar det senaste året, med datorn i knät och ögon som tåras. Jag har tagit ett beslut, som jag känner att jag måste göra, trots att det tar emot och en del av mig inte vill. Men jag kommer att sluta med ...

Jag ÄR lycklig, jag är verkligen det. Men med lyckan kommer tydligen även panik, tårar och megaångest. Jag har konstant dåligt samvete och börjar känna mig otroligt stressad. Så vad har hänt undrar ni kanske? Det finns bara en person jag kan klan...

Oj då.... Stackars bloggen... Helt övergiven i över en vecka, ingen uppdatering, ingen rolig liten "annekdot"...Bara tystnad.. Skäms på mig... Men det är ju så här.. I Augusti förra året startade jag mitt projekt "Hitta drömprinsen" Jag gav mig sjä...

Har ni någon gång fått känslan att livet driver med er?  Eller testar er? testar för att se om du verkligen vill vara i situationen du är i för tillfället... I förhållandet du är i..? Jag får den känslan nu..Igår kom den dimpandes i min email på fa...