Jag ÄR lycklig, jag är verkligen det. Men med lyckan kommer tydligen även panik, tårar och megaångest.

Jag har konstant dåligt samvete och börjar känna mig otroligt stressad. Så vad har hänt undrar ni kanske?

Det finns bara en person jag kan klandra för dessa känslor och tillstånd, och det är mig själv. Demoner som jag trodde jag hade begravt för länge sen vaknar till liv och tar tag i min själ så hårt att det börjar sippra ut och visa sig på mig även fysiskt. I dag fick jag igen grym kramp i magen, så stark att jag vek mig dubbel och tappade andan. Det släppte lite grann efter en stund och jag är nu helt återställd efter två timmar på gymet med min PT. Jag behövde nog röra på mig och få igång blodcirkulationen lite. 

Ibland undrar jag varför vissa människor alltid har dåligt samvete och andra människor inte har det.. Jag säger inte att det är bra att ha dåligt samvete, det är absolut inget jag tycker att man ska sträva efter, och jag vet inte vad det kommer ifrån, men jag har typ dåligt samvete för att jag andas.

Jag får ont i magen när jag tänker på hur lite jag nu träffar mina vänner, de måste tycka att jag sviker dem.

Jag börjar nästan hyperventilera när mina föräldrar ploppar in i mina tankar, jag umgås aldrig med dem längre, de känner sig säkert ensamma och övergivna. Och när jag stänger dörren till Fluffy och hon sitter på golvet och tittar på mig med ledsna ögon, precis som att hon tänker; "Åker du nu igen...?" då börjar jag nästan gråta

Men sen försöker jag tänka på ett annat sätt, det fanns ju en tid när mina vänner var nykära, ibland var jag där och såg dem bli kära, bråka med sina pojkvänner, bli sams igen, förlova sig och gifta sig. Och jag kände mig aldrig besviken på dem, så varför skulle de vara besvikna på mig...? Och mina föräldrar är glada för min skull, det sa de idag. 

Och Fluffy...Ja hon är en katt... Jag vet inte vad hon tänker..Men jag är ju mesig, som blir påverkad av min katt..

På fredag ska hon iallafall följa med till Oliver över helgen. Hans barn är hemma och jag måste prova hur hon klarar av att vara någon annanstans så det inte blir en total chock när det blir jul.

Jag måste bara poängtera ännu en gång att ingen, inte mina vänner inte mina föräldrar (och inte Fluffy) har sagt eller hintat att de känner något som jag skriver här. Jag vet att det bara är i mitt huvud detta existerar. Mitt kaotiska sprängfyllda huvud.

Nu ska jag ta detta huvud och lägga det på min kudde och sluta mina trötta ögon.

Sov gott kära ni.

 

Stamp-E

2 oktober 2013 09:04

ja så är det ju... om man väl har något, så finns det alltid risk för att bli av med det.....

släpp taget, du kan inte påverka utgången av någonting, du kan bara göra det du gör...

http://stamp-e.bloggplatsen.se

attkyssagrodor

3 oktober 2013 21:10

Nej det är just det...Man kan inte påverka allt.. Och det är väl lite det som är tjusningen med livet..?
:-D

 

Annie

2 oktober 2013 14:30

Hoppas det känns bättre nu!
Jag förstår vad du menar, man tänker lätt på andra människor och hur dem (kanske) uppfattar en situation. Men tänk på dig själv! Dem är säkert glada för din skull att du träffat kärleken ;-)
Jag tycker absolut inte att du är mesig som tänker på din katt. Det är bra att du tänker på henne ;-)

Kram/

http://cupcakes-ochannat.bloggplatsen.se

attkyssagrodor

3 oktober 2013 21:09

Tack jo det känns bättre nu

 

Sandra

2 oktober 2013 16:20

Mig har du inte svikit iaf♥! Och vi tycker alla att du är värd detta och att du förtjänar varenda sekund av lycka:)!

attkyssagrodor

3 oktober 2013 21:09

Tack liebling

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ju egentligen lagt ner bloggen, men den senaste tiden har det kliat i fingrarna och den där känslan av att jag snart spricker om jag inte skriver något snart. Jag har funderat på att starta en helt ny blogg, jag har skapat sidan men sen...ja ...

Här sitter jag igen, som så många andra kvällar det senaste året, med datorn i knät och ögon som tåras. Jag har tagit ett beslut, som jag känner att jag måste göra, trots att det tar emot och en del av mig inte vill. Men jag kommer att sluta med ...

Oj då.... Stackars bloggen... Helt övergiven i över en vecka, ingen uppdatering, ingen rolig liten "annekdot"...Bara tystnad.. Skäms på mig... Men det är ju så här.. I Augusti förra året startade jag mitt projekt "Hitta drömprinsen" Jag gav mig sjä...

Har ni någon gång fått känslan att livet driver med er?  Eller testar er? testar för att se om du verkligen vill vara i situationen du är i för tillfället... I förhållandet du är i..? Jag får den känslan nu..Igår kom den dimpandes i min email på fa...

Idag spenderar jag min tid i sängen med två värmedynor på magen. Igår fick jag kramp i magen, jag har aldrig någonsin känt sådan smärta och jag var säker på att jag hade fått tarmvred. Något som är relativt vanligt för oss som har gjort en gbp operat...