På fredagen var jag på examensfest lördag ute på isen för att titta på sälar sen 3-års kalas på kvällen/natten söndag möte hela dagen till 16 sen middag hos en kompis. Tyvärr räckte inte tiden till, sorry. Tyvärr gick det inte att prioritera bort något denna helgen, det blir så ibland. Det är sista helgen man kan besöka isen nästa helg och då kan inte jag.

Så jag önskade honom all lycka i livet och hoppas att han hittar vad han söker. Jag är inte ledsen längre, visst det känns ju inte helt kul att bli dissad för en säl... Men desto mer jag tänker på dessa tre månader som vi har träffats inser jag att han inte är killen för mig. Jag vill ha, och jag tycker, utan att verka alltför bortskämd, att jag förtjänar en kille som vill spendera sin tid med mig, som ser mig, som prioriterar mig. Nu menar jag inte att jag alltid ska komma i första hand och att han alltid ska prioritera mig framför sina vänner och sina intressen...men just på min födelsedag...så tycker jag att flickvännen har prio 1!

Det kanske bara är min åsikt, men jag står för den...

Eftersom att Anders nu är ett avslutat kapitel...kan jag berätta vad jag gjorde i helgen...

I fredags, när jag var riktigt ledsen, loggade jag in på min datingprofil igen. Jag har fortfarande ett par månader kvar på medlemsskapet eftersom man inte får pengar tillbaka om man avslutar sin prenumeration tidigt...

Så..... Jag började prata med en kille som heter Kalle... 

I lördags frågade han mig om jag har Skype? Om jag ville prata på webcameran?

Njae...Det kände jag väl inte riktigt för.... Kanske en annan dag...?

I söndags frågade han igen...vill du "camma"? 

Egentligen ville jag inte, men jag sa; "Ok, en liten stund..."

Fyra timmar senare.....strax innan midnatt....Sa vi godnatt och hade bestämt att vi ska träffas imorgon, torsdag.

Jag somnade med ett litet leende på läpparna...

I måndags vilade jag hela dagen, tittade på många avsnitt av Desperate Housewives och laddade verkligen batterierna.

Kalle jobbade till 17:30, han jobbar inne i vår stad men bor en liten bit utanför i ett samhälle vars rykte tyvärr har sjunkit de senaste femton åren. Men det spelar ju mindre roll just nu.

Iallafall, Kalle ringde mig 18:15, bara för att höra hur jag mådde och hur min dag varit?

Jag kände mig pigg och pratsjuk eftersom jag inte haft någon att prata med på hela dagen, vilket jag sa till honom.

"Jag har precis kommit hem, ska varva ner lite" sa han då.

Det förstod jag ju, självklart vill man ta det lite lugnt när man precis kommit hem. Jag sa till honom att fixa sin middag och om han orkade kunde vi höras lite senare?

"Eller, så kör jag in till dig och ger dig en kram... Det är ju internationella kramdagen idag" (jag hade lagt ut en länk på facebook om att det i måndags var internationella kramdagen och uppmuntrade alla att komma och krama mig! Ingen kom...)

Jag skrattade lite åt Kalles skämt, men han sa: "Tror du att jag skojar?"

Ja......det trodde jag ju......

Men tjugo minuter senare stod han utanför min dörr...och gav mig en kram....

"Jag tror du behövde en kram idag" sa han....

Vilken skillnad.... Anders hade aldrig kört in till mig bara för att ge mig en kram...

Nu blev det ju inte så att Kalle bara gav mig en kram och sen åkte tillbaka hem... Han fick en kopp kaffe också.

Jag kan inte säga att jag var/är attraherad av honom...han är "ballögd" eller "pittögd" hur man nu uttrycker sig om någon vars ögon går i kors i just din del av Sverige... 

Han saknar en framtand i underkäken, han har "ingen" haka, han kom direkt från jobbet så han luktade ju definitivt ofräsht och unket.

Jag tror att han var nervös...för han pratade mest om sin egen extremt höga smärtgräns..Han beskrev tillfällen när han slitit av ledbandet i tummen men inte åkt till sjukhuset förrän hans syster "tvingade" honom ett par veckor senare, vilket resulterade i att han fick steloperera hans tumme...en gång slog han sig själv med en slägga i huvudet när han skulle hjälpa sina föräldrar att riva en vägg... och han får minsann aldrig blåmärken...

Han berättade också att han har väldigt mycket kakor, bröd, tårtor och kött i sin frys hemma som han inte har betalat för... Han jobbar inom catering så får mycket "produkter" av leverantörerna...

Sen sa han flera gånger att det var ju tur att jag var opererad, annars skulle han minsann kittla mig tills jag grät.

Jaha...det var ju trevligt...och totalt ointressanta samtalsämnen...

Jag vet vad ni tänker..Varför kunde jag inte byta samtalsämne själv? Jag hade ju kunnat styra samtalet i en riktning som jag själv fann intressant... 

Ja det hade jag kunnat, men för det första: Jag får ofta tunghäfta första gången jag träffar någon, för det andra så gick Kalles mun som en kulspruta, det var inte så lätt att "styra"...

Nästa gång vi ses (antagligen imorgon..?) blir det kanske bättre..?

Sen kysste han mig, och jag lovar, hade jag inte redan suttit ner så hade mina ben vikt sig....

Kalle vet vad han gör med sin mun...

Jag pratade med en nära vän igår och hon poängterade lite försiktigt att utseendet har stor betydelse för mig....och ja, tyvärr har hon inte fel i det... Jag funderade länge igår på varför jag är så fixerad på utseendet?

Och den enda förklaringen jag kan komma fram till är att under hela min skoltid talade killarna i skolan dagligen om för mig hur otroligt ful jag var.

Under de åren som jag bodde utomlands fick jag också höra att jag inte hade den "standard" eller "kvalite" som många killar letar efter i en flickvän...

Det är den enda anledning jag kan tänka mig är orsaken till att jag "måste" ha en snygg pojkvän...En pojkvän som är snygg i mina ögon vill säga... Som gör så att mitt hjärta hoppar över ett slag när jag ser honom...

Jag VET ju att lycka inte sitter i utseendet, jag är inte riktigt så ytlig..och sen korsar män som Kalle min livsväg...och alla mina "krav" ställs på ända....

Men jag kan ju inte ha ett förhållande med en man bara för att hans kyssar gör mig knäsvag...

Jag trodde att jag - iallafall ett tag framöver - hade kysst färdigt dessa grodor och att jag och Anders skulle rida in i solnedgången på en vit häst. Nu blir det då inte riktigt så, jag får väl återvända till min datingprofil och fortsätta mitt letande efter den "rätta"

Det är ok, jag kan ta ett varv till.

Wish me luck....