När jag bodde utomlands så kunde man ganska länge hyra olika apparater/maskiner för hemmet... Om man inte hade råd att betala X antal kronor på en och samma gång... Sen kunde man också byta ut den när man ville... Faktum var ju att man i det långa loppet betalade tre gånger så mycket för det som man hyrde som om man hade köpt det....Men...Så var mentaliteten i det landet...  Jag hyrde en liten tv en gång...Jag bodde med Louise och ville ha en tv, men jag hade en väldigt låg inkomst, så det var lättare att betala ca 100kr i månaden för att hyra den... Jag har faktiskt svårt att skriva det, för det är ett så dumt koncept...Men men...så var det då...

Iallafall, varje månad gick jag iväg till affären för att betala hyran på min tv... I affären jobbade Robert, han var ganska späd...Kortare än mig och smal. Jag tror inte att jag någonsin tänkte på honom som något annat än "killen i affären". En dag när jag skulle göra rätt för mig stod det ett band från sydamerika och spelade utanför affären, de reser runt hela världen och spelar på olika festivaler, jag har sett dem här i Sverige också...

De spelade ganska högt, så jag och Robert fick höja rösterna för att kunna prata och vi skrattade lite. Han sa något om att han gillade musiken men det hade inte gjort något om de sänkte volymen ett steg. Men han vågade inte gå ut och prata med dem..De kanske bar på vapen?

Jag sa att jag sett dem förut och de är "fredliga" så han hade nog inget att oroa sig för och så skrattade vi lite till.

Robert sa att det hade varit trevligt att prata lite mer någon gång...Kanske kunde han bjuda mig på middag nån dag?

Jag blev väl lite förvånad...det var nog det sista jag förväntade mig... Men jag gillade idén om en "riktig" date med middag.... Så jag struntade i att han var kortare än mig och tackade ja..

Vi bytte nummer och på kvällen ringde han och vi pratade lite, han var trevlig och vi bestämde att träffas, jag tror redan nästa dag...Eller ett par dagar senare... Han kom och hämtade mig i sin röda sportbil.. Jag vet inte vad det var för märke..Men det var en patetisk bil...Robert såg riktigt löjlig ut när han kom körande i den, för att inte tala om hur det såg ut när han klev ur den... Lite som att han lånat sin pappas kostym.. Den var bara alldeles för stor för honom, och det vill inte säga lite när en sortbil ser "för stor" ut...

Jag hade sett fram emot att äta på en restaurang, men det blev bara ett glas vin på en lite tråkig pub. Robert var väldigt trevlig och rolig, jag skrattade mycket, men jag var ändå lite besviken, kanske för att jag var hungrig...

Han frågade om jag ville åka en runda utanför byn i hans bil? Så han kunde visa hur snabbt den kunde komma upp i 100?

Ja ok, tänkte jag, då kan jag kryssa det av min "to-do-list" av saker jag vill göra innan jag dör...

Och jo, det gick ju väldigt snabbt...Jag pressades mot sätet, vilket kändes lite lite häftigt, men Robert var ingen Lewis Hamilton...Så upplevelsen föll lite platt...

Sen körde han hem till sig...Sa att han hade något att visa mig... Hemma för honom var hos sin mamma, som var vaken när vi kom in... Pinsamt är bara förnamnet...

Han presenterade mig som Anna...."Eh nej...Jag heter Nelly", sa jag då. Av någon anledning tittade hans mamma konstigt på MIG... Som att hon trodde att jag ljugit för hennes stackars son...

Sen gick hon och la sig, men först önskade hon oss en trevlig natt och bad oss att inte vara alltför högljudda....  Jag ville sjunka genom golvet...Vad trodde hon? Eller Robert kanske brukade ha tjejer med sig hem som inte kunde kontrollera sin ljudnivå...? 

Robert bad mig följa med honom in i sovrummet där han skulle visa mig något. Jag var inte rädd, jag visste att han inte skulle skada mig...Det var mer en känsla av.... Hur ska jag förklara... Ni vet i första säsongen av Big Bang Theory, när Penny ska vara "game-master" i killarnas frågesort. För "tydligen har hon inget bättre för sig en lördag eftermiddag" 

Men ni vet hur Penny ser ut när hon tittar på sina grannar ibland..(Inte Leonard, hon är ju kär i honom..) lite så kände jag... Som ett långt utdraget OOKKEEEEJJJJJJJJJJJ......

Iallafall...Robert bad mig sätta mig på sängen och öppnade garderoben och började rota inne bland kläderna. Sen drar han ut en elgitarr!!!! En röd hemsk sak..jag kan inget om gitarrer eller instrument över huvudtaget men jag är ganska säker på att det inte var ett vackert instrument..Den kanske var hemsnickrad..?

Sen drar han fram en förstärkare, kopplar in gitarren och börjar spela.. Eller spela vet jag inte om jag kan påstå att han gjorde... Det lät verkligen som att han misshandlade en katt... Han levde sig verkligen in i det han gjorde, trodde nog att han var Slash...Eller Jimi Hendrix...

Jag tänkte på hans mammas ord "Var inte för högljudda".... Det måste vara detta hon menade....

Klockan var efter elva på kvällen och han höll koncert i sitt sovrum...

Jag hoppades att han skulle sluta och stoppa undan gitarren och köra mig hem...

Vilket han tillslut gjorde... Han såg så stolt ut, som att han gjort något helt fantastiskt, jag bara log och sa att det var sent, när han frågade vad jag tyckte... I bilen hem sa han att han inte trodde att vi skulle passa bra ihop som ett par, han tyckte att min tro på Harry Potter karaktärer var orealistisk..

Igen fick jag en sån där OOKKEEEEEEEJJJJJJJJ känsla...NÄR hade jag sagt något om Harry Potter karaktärer?? Men jag bestämde mig för att inte säga emot honom, jag bara ryckte på axlarna och sa att jag hade haft en trevlig kväll (jag har ju haft värre) precis när jag skulle stiga ur bilen tar han tag i min arm och säger; "Men kan vi ändå kyssas?"

Hmmmm OOKKEEEEEJJJJJJJJJ, Nej jag tror vi skippar den biten också...

Jag lämnade tillbaka den hyrda tv:n veckan därpå och köpte en stor tjocktv istället.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ju egentligen lagt ner bloggen, men den senaste tiden har det kliat i fingrarna och den där känslan av att jag snart spricker om jag inte skriver något snart. Jag har funderat på att starta en helt ny blogg, jag har skapat sidan men sen...ja ...

Här sitter jag igen, som så många andra kvällar det senaste året, med datorn i knät och ögon som tåras. Jag har tagit ett beslut, som jag känner att jag måste göra, trots att det tar emot och en del av mig inte vill. Men jag kommer att sluta med ...

Jag ÄR lycklig, jag är verkligen det. Men med lyckan kommer tydligen även panik, tårar och megaångest. Jag har konstant dåligt samvete och börjar känna mig otroligt stressad. Så vad har hänt undrar ni kanske? Det finns bara en person jag kan klan...

Oj då.... Stackars bloggen... Helt övergiven i över en vecka, ingen uppdatering, ingen rolig liten "annekdot"...Bara tystnad.. Skäms på mig... Men det är ju så här.. I Augusti förra året startade jag mitt projekt "Hitta drömprinsen" Jag gav mig sjä...

Har ni någon gång fått känslan att livet driver med er?  Eller testar er? testar för att se om du verkligen vill vara i situationen du är i för tillfället... I förhållandet du är i..? Jag får den känslan nu..Igår kom den dimpandes i min email på fa...