Jag är inte lika arg idag... Fortfarande ledsen, men mest trött. Igårkväll pratade jag med Therese, hon är så klok (för det mesta..) jag känner mig alltid lugn när jag pratar med henne och hennes råd går i stort sett alltid in i hjärtat på mig. Hon tyckte att jag skulle ringa till Anders och förklara att det är bättre att han är tydlig i sin kommunikation, kryptiska och ironiska meddelanden kan man spara tills man träffas och ser varandras kroppspråk, och det har hon ju rätt i... Jag ville egentligen inte ringa honom, jag kände mig dum, men hennes ord "Ring honom ikväll så slipper du gå och gräma dig i tio dagar" ringde i mina öron..Så jag samlade mod och ringde honom, och han svarade inte. Jag pratade även med Ida, som liksom jag var singel länge och provade internetdejting. Hon träffade dock en fantastisk kille på jobbet som hon nu är lyckligt gift med sen i somras. Hon sa att alla killar är svårflörtade och det vore bäst om jag lät det vara ett tag, låt honom ha semester och inte vara för "på". Hon kände att man ska inte "läsa" för mycket i vad som skrivs, utan gå på hur det känns när vi träffas, och det har hon ju rätt i.. När vi träffas så känns det alltid bra..

Bara en sak som Therese sa...."Nu är det raka rör som gäller, du är ju kär i killen!"

Eh...VA????? Nej det är jag inte alls det!!

Hon sa att jag inte hade varit så upprörd över detta om jag inte var kär i honom.... Jag tycker att det kan jag ju visst vara... För KÄR...Nej minsann, det är jag inte!!

Eller är jag det?

Han visar ganska klart och tydligt att han inte är kär i mig...så då vill jag inte vara kär i honom..

Imorse skrev han till mig; Är du fortfarande arg? Vad har hänt? Jag svarade att det inte var så farligt längre, sen satt jag i köket med armarna i kors och hakan vänd mot taket. Jo, sant, det gjorde jag...Precis som en tjurig 5 åring. Men jag kunde inte hjälpa det, tur att han (eller någon annan) inte kunde se mig.. Patetiskt...

Nu sitter jag i min säng, ännu mer förkyld, med feber och tycker synd om mig själv. Jag fick gå tidigt från jobbet, Petra tyckte det var bäst att jag gick hem och sov...Vilket nog var en bra idé, jag har sovit i fyra timmar och känner hur tungt mitt huvud är, ska nog lägga mig ner igen, bara en liten stund.

Önskar att han var här...

 

Sofie

8 januari 2013 21:52

Är dålig på att kommentera.. skyller på att jag alltid läser från mobilen. Men jag älskar att följa din blogg :)
Tycker det är synd att det inte är fler som läser, eller det är kanske många fler? .. men ingen kommenterar iallafall :/

Visst är du kär i killen! Hoppas att allt kommer ordna upp sig när han kommer hem.. det tror jag :)
Vill höra mer!.. har han hört av sig nu när han är iväg på semeseter?

http://sofiesbaksida.blogg.se

attkyssagrodor

8 januari 2013 22:03

Kommentarer är alltid jättekul!!
Min statistik säger att det är ungefär 5 personer som läser varje dag... förutom de dagar som jag betalar 10kr för att synas i "rampljuset" (rutan överst på sidan) då kan det bli upp till 20 besökare :-)
Jättekul att du gillar bloggen :-)
Jo jag och "Anders" har pratats vid varje dag han har varit borta... Så det blir nog bra när han kommer hem.... :-)
Har du ändrat din blogg till ändats bak nu?
Jag ska kolla och få inspiration :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ju egentligen lagt ner bloggen, men den senaste tiden har det kliat i fingrarna och den där känslan av att jag snart spricker om jag inte skriver något snart. Jag har funderat på att starta en helt ny blogg, jag har skapat sidan men sen...ja ...

Här sitter jag igen, som så många andra kvällar det senaste året, med datorn i knät och ögon som tåras. Jag har tagit ett beslut, som jag känner att jag måste göra, trots att det tar emot och en del av mig inte vill. Men jag kommer att sluta med ...

Jag ÄR lycklig, jag är verkligen det. Men med lyckan kommer tydligen även panik, tårar och megaångest. Jag har konstant dåligt samvete och börjar känna mig otroligt stressad. Så vad har hänt undrar ni kanske? Det finns bara en person jag kan klan...

Oj då.... Stackars bloggen... Helt övergiven i över en vecka, ingen uppdatering, ingen rolig liten "annekdot"...Bara tystnad.. Skäms på mig... Men det är ju så här.. I Augusti förra året startade jag mitt projekt "Hitta drömprinsen" Jag gav mig sjä...

Har ni någon gång fått känslan att livet driver med er?  Eller testar er? testar för att se om du verkligen vill vara i situationen du är i för tillfället... I förhållandet du är i..? Jag får den känslan nu..Igår kom den dimpandes i min email på fa...