Jag vet, jag VET...Jag har sagt att jag ska berätta om Jabba, en konstig kille jag träffade för några år sen... Men det har inte blivit så...Men visst ville ni hellre läsa om Kevin...?  ;-)

Men nu har turen kommit till Jabba....

När jag hade varit hemma i Sverige i ganska precis ett år gick jag med på en datingsida, nu minns jag inte vilken det var...Det är ett ganska brett urval idag... Jag gick inte in för det som jag har gjort nu, men jag ville nog träffa någon.. Jag pratade inte med så många killar, men en dag fick jag ett ganska långt mail från en kille som inte hade någon bild på sin profil. Jag kommer inte ihåg exakt vad han skrev, men det började med något liknande detta; "Wow, vilken härlig profil du har, hur har du inte blivit uppsnappad härifrån redan?"

Han sa att han fanns på facebook och jag kunde se foton på honom där...

Jag hittade honom ganska snabbt...och tänkte..."Hjälp..vad han är FUL!!" Han hade hårväxt som liknade marsvin runt munnen, men denna "mustach" eller vad jag ska kalla den möttes inte "i mitten" under munnen...om ni förstår vad jag menar..? Han hade rakat huvud och massor med konstiga mörka fläckar på skallen, han hade arga mörka ögon och han var så tjock...Han var så otroligt stor och flabbig, jag tror faktiskt att jag rynkade på näsan när jag såg honom.

Men jag tänkte att han kanske var trevlig? Även om jag nu inte minns exakt vad han skrev, så minns jag att jag tyckte det var mysigt och fint... Så jag ville ge honom en chans...Jag ville försöka att inte vara så ytlig, utan även ge en "inte-snygg" kille en ärlig chans...

Så vi började prata, varje kväll, ibland i över en timme...jag gillade att prata med honom, han verkade snäll, charmig och ärlig...

Efter ett par veckor bestämde vi oss för att träffas.. Jag körde hem till honom och han mötte mig nere i porten.. Jag nästan hyperventilerade, jag var så nervös...Antagligen för att det var den första killen jag träffade efter min separation i England..

Jag ska försöka att inte sväva iväg och dra ut på detta, första gången vi träffades var... Inget speciellt, han var absolut inte otrevlig, men jag minns inte något av vad vi pratade om...

Nästa gång vi träffades sa han att han ville bjuda ut mig på restaurang, vi skulle äta på en traditionell Libanesisk restaurang, sa han. Han kom och hämtade mig, jag kommer ihåg att jag tänkte att det såg riktigt trångt ut där han satt i bilen..Fastän sätet var tillbakaskjutet så långt det gick, nådde hans mage ända fram till ratten och han hade vissa svårigheter att ratta bilen..

Jag såg fram emot att äta Libanesisk mat, jag har gjort det en gång tidigare och det var ljuvligt gott! Under bilfärden så säger Jabba att han har ändrat sig och vi ska till ett annat ställe. Jag tänkte att det var ju synd...Men det skulle ju komma fler gånger och jag blev nyfiken på vart han skulle ta mig istället...

Jo, den skabbiga kinarestaurangen i samma hus där han bodde, där han brukade köpa hämtmat varannan dag och personalen hälsade på oss med : "Tja Jabba!! Det vanliga?"

På borden låg kladdiga vaxdukar, man hade staplat extrastolar i gången vid toan och i fönstret stod dammiga plastväxter. Ett ställe med klass, med andra ord....

Maten var i och för sig väldigt god...Men det förstördes ju eftersom omgivningen var som den var..

Efter maten gick vi upp till honom, även denna gången var han trevlig, men jag minns inte vad vi pratade om. 

Tredje gången vi träffades kysste han mig... Det var helt ok, jag minns att jag lade ut den här videon på facebook

Hur tramsigt som helst...Jag vet... Men jag kände mig som en fjortis.... 

Jabba och jag hånglade som fjortisar..Längre kom vi inte, dels för att han visade up en sida jag absolut inte gillade,och dels för något han sa en kväll när vi pratade i telefon...

"Jag har bara haft sex med två tjejer i hela mitt liv eftersom jag har en liten snopp, det har hindrat mig i att ta kontakt med tjejer"

Tjaha....vad ska jag säga åt det..? Det är ju inte så att jag egentligen har funderat jättemycket på mina tidigare partners "storlek", jag vet inte om det betyder att jag har varit "lyckligt lottad" eller vad...?

Men det kändes jättekonstigt att han sa så innan vi kommit "dit" så att säga.. Jag tror att jag bara mumlade något i stil med; jaha...hmm jaja men det spelar ju ingen roll...

Jag måste säga att jag är väldigt tacksam för att jag aldrig fick veta hur det låg till med den saken...

Sen kommer vi då till det här med hans "beteende"...Jag vet inte hur jag bäst ska förklara det, men det första var när jag hade ätit en tidig middag på en krog tillsammans med min mamma. När jag berättade det för honom säger han; "Du ska inte gå dit! Det är bara "bikers" som hänger där!"

Jaså? Jag såg inga "bikers" när vi var där, men vad spelar det för roll ändå? Jag får väl äta var jag vill?

Nej, det gick ju inte, tyckte han...För om något skulle hända mig där så skulle han inte kunna försvara mig utan att själv hamna i bråk och sen antagligen bli arresterad.

Jag undrade vad han trodde skulle hända mig..? Och varför skulle något hända över huvud taget?

Jo, för jag var tjej och hade stora bröst, så han visste hur det "klientelet" brukade uppföra sig, det var ingen plats för hans flickvän...

Jag fick bestämt (jag är osäker på om jag var trevlig..) säga till Jabba att lägga ner detta, vi var inte ett par än och jag tänker fortsätta att äta precis var och när jag vill...

Ett par dagar senare pratade vi i telefonen och jag berättade för honom att jag skulle gå och se "Sex and the city" den andra filmen med en killkomis, som är homosexuell. 

"Ah, alla bögar är såna fittor" säger han då.

"Ursäkta?? " sa jag eller något liknande, "sådär kan du väl inte säga??"

"Jo, jag har träffat fem bögar och de var alla trevliga till att börja med sen blev de riktigt bitchiga och snackar skit om varandra."

"Jaha.....Men det gäller ju inte ALLA homosexuella, man kan inte dömma människor på det sättet" tyckte jag då... Förresten så lever vi i ett samhälla där alla snackar skit om varandra...

"Jo men så är det, alla bögar är fittor!"

Vi "diskuterade" detta ganska länge..Eller rättare sagt, vi försökte diskutera.... Det visade sig att vi är envisa som gamla getter båda två och ingen ville ge mig sig och erkänna att man hade fel. Men i detta fallet hade jag inte fel! Så enkelt är det bara! Jag kan inte sitta och bara acceptera att någon säger att en av mina närmaste vänner är en "fitta" (vilket jag också tycker är vidrigt att kalla någon över huvud taget..Men det är en annan väldigt lång argumentation, som vi får ta en annan dag..) bara för att han blir kär i killar istället för tjejer. Det argumentet håller inte i min värld.

Men även om jag är envis, så är jag inte orubblig, om någon har ett bättre argument till något och kan få mig att se saken (vad det än må vara) på ett annat sätt och inse att jag har fel, så tycker jag att jag är ödmjuk på det sättet och kan erkänna att jag har fel...

Men inte den här gången, vi satt i varsin ända av hans hemska soffa och viftade med armarna och pratade i munnen på varandra med höga röster. Det slutade med att jag stormade ut därifrån och smällde igen ytterdörren efter mig men inte innan jag avfyrat något i stil med "Du är en jä**a idiot, du kan fara åt helvete!!"

Ett par dagar senare träffades vi igen, jag var fortfarande sur och tyckte att han måste ändra sin åsikt!! Jag är egentligen inte en människa som tycker att alla måste ha samma åsikt som jag, långt ifrån faktiskt..Men just när det kommer till sexualitet så känner jag att man kan inte tycka illa om någon för vem den blir kär i!! Det funkar inte så...

Vi undvek ämnet homosexuella under hela eftermiddagen, pratade om allt annat, vädret bl.a...Det var hur tråkigt som helst! Sen sa jag att jag såg fram emot semestern då jag skulle åka till Italien med en grupp vänner. Lovisa skulle gifta sig med sin Gino och vi var en ganska stor grupp som åkte ner för att vara med på bröllopet i Rom och sen åka vidare till Sicilien för tio dagars sol och bad. Det skulle bli ljuvligt!

"Ska hon gifta sig med en Italienare?" frågade Jabba

"Ja..." sa jag och kände hur jag rös längs med ryggraden... Jag kände direkt att han skulle säga något som jag inte skulle gilla....

"Alla Italienare är fittor!!"

"Va?? Jaha, vad baserar du det på??"

"Det bara är så, de har ingen moral, de är bara fittor"

"Så IGEN dömmer du någon som du aldrig har träffat? Som desutom är en av mina favoritvänner!!"

"Jaja, men de är fittor, du kommer att se, de kommer inte att vara tillsammans så länge"

Detta är ett av de ganska få tillfällen i mitt liv när jag verkligen exploderat.. Jag stod framför honom, skrek åt honom att han var den vidrigaste människa jag någonsin träffat, Lovisa och Gino hade varit tillsammans i tio år, de kommer att vara tillsammans föralltid, jag vevade med armarna och var säkert illandes röd i ansiktet. Hur UNDERSTÅR han sig att överhuvud taget uttala sig om mina vänner som han aldrig ens har träffat??! Sen kastade jag fjärrkontrollen på honom, den råkade träffa honom mitt i ansiktet så han fick näsblod, det var i och för sig inte meningen att skada honom, men jag hade ingen som helst kontroll över mig själv, jag var så förbannad! 

Jag flög återigen ut ur hans lägenhet och tog mig hem. Jag promenerade en lång bit, för att försöka lugna ner mig. 

För mig var det en självklarhet att vi aldrig mer skulle träffas efter detta...Men nästa dag ringde han ändå och undrade om vi kunde prata?

"Jag har nog ingenting att säga dig, om jag ska vara ärlig" sa jag

"Men detta var vårt första bråk, alla par bråkar, det är så livet är..."

Jag kände hur min puls ökade och inte på ett bra sätt..vad var detta för en kille egentligen??

"För det första så är vi inget par, jag kan inte vara tillsammans med någon som har så lite respekt för mig och mina vänner, som försöker kontrollera mig på det sättet du har försökt under den här korta tiden och för det andra så vill jag inte ens vara vän med någon som kallar folk för "fitta" jag tycker inte att det är ok att använda det kvinnliga könet som ett skällsord och definitivt INTE ok att dömma mina vänner innan han ens har träffat dem!"

Detta fick tydligen Jabba att tända på alla fyra och han sa med väldig ilska i rösten:

"Du kanske inte har varit i så många förhållanden, men det är så här det funkar, jag ger dig råd i hur du ska göra i vissa situationer, sen gör du precis som du vill, men du måste fatta att jag kommer att lacka ur om du går emot min vilja och då får du ta konsekvenserna!!"

"Ursäkta??? Konsekvenser???? Det ska inte finnas några konsekvenser för att jag äter middag med min mamma någonstans, det ska inte finnas konsekvenser för att jag går på bio med en kompis!!!!!"

"Jo men det finns konsekvenser med allt i livet, det är bara att acceptera"

Jag svär inte jättemycket när jag pratar, jag är inte pryd, jag bryr mig inte om andra gör det, men jag använder inte mycket svordommar i mitt dagliga sråk. Jabba drog tyvärr fram den sidan av mig, åter så kallade jag honom för en massa otrevliga saker, inte för att han inte förtjänade det, men egentligen skulle jag vilja ha använt ett mer "vuxet" språk... Men, så blev det inte...och jag bad honom återigen att fara åt helvete och stanna där och aldrig mer försöka kontakta mig!

Och det gjorde han inte heller. Som tur var, han kanske var lite rädd att nästa gång jag blev arg skulle det vara något större jag slängde på honom?

Söndagkväll, jag är ganska trött men glad och tillfreds.

Jag var på begravning igår, en nära vän till min mamma gick bort på annandag påsk. Hon hade kämpat mot cancer i flera år, och nu orkade inte kroppen längre. Jag följde med mest för att stötta mamma som är otroligt ledsen, även om de visste att hon inte skulle överleva...

Det var en vacker gudstjänst, festen efteråt var dämpad men fin. Christina hade själv planerat den, tillsammans med sin son, hon ville att det skulle vara fest, hon ville att alla skulle ha trevligt och inte hålla tillbaka sina känslor varken skratt eller gråt och vi skulle inte vara rädda för att be om påfyllning i våra glas.

Några höll tal och alla tal visade hur älskad Christina är, hur många liv hon berörde och hur hon verkligen såg oss alla som kom in i hennes liv.

Hon lämnar sin son, som är nitton år, efter sig, han är en fantastisk människa, han höll ett tal, om sin mamma, han står där och är så inspirerande att jag fick rysningar längs med ryggraden.

Hur kan en nitton årig kille veta vad allt handlar om, och inte jag...?

Men jag känner bara glädje över att få ha träffat honom och önskar att jag kunde lära känna honom. I höst åker han till Boston, USA för att plugga på universitetet. Han kommer att bli en väldigt inflytelserik person i framtiden tror jag.

Vila i frid Christina, du lever föralltid i våra hjärtan. Omtanke, medkänsla, respekt

Men nog om begravningen nu, jag kom hem runt fem på eftermiddagen och spenderade några timmar med att ta hand om mig själv, jag tog en lång varm dusch, scrubbade kroppen, gjorde hårinpackning, målade naglarna, smorde in mig med en väldoftande fuktkräm. Det var jättehärligt.

Det fanns väl en liten baktanke med det också...  Jag får ta er tillbaka till fredagkväll...

Jag var ganska trött, låg och dåsade på soffan och messade med Kevin. Han undrade vad jag hade för planer i helgen?

Han har sin dotter i en vecka nu, men igår var han på fest, hans morbror fyllde sextio och de hade fest inne i stan. 

Och hans dotter skulle inte vara med...Utan han skulle hämta henne senare idag.

Vi hade en konversation som bäst kan beskrivas som "Katten kring het gröt" det gick ungefär så här...;

Kevin: Jag ska på fest i stan imorgon

Jag: Jaså... Är det en stor fest?

Kevin: Min morbror fyller 60, han har hyrt lokal

Jag: Ok...brukar ni ha stora fester i er familj? Festar ni hårt hela natten?

Kevin: Nej inte direkt, inte jättelänge..

Jag: Nähä.... När börjar ni?

Kevin: Tidigt, vi ska äta kl fyra

Jag: Ja det var tidigt... Brukar ni hålla på länge?

Kevin: Nej inte jättelänge

Jag: Om ni inte festar till tre...Så kan du ju komma och sova hos mig...Om du vill...?

Kevin: ÄNTLIGEN!! Vet du hur länge jag har väntat på att du ska fråga det??

Jag: ??? Jaså... Ehh jaha....Ja men nu frågade jag

Så det blev bestämt att han skulle komma hit efter festen igår.

Vi hade lite kontakt under tiden som han var på festen, jag frågade om han skulle ta en taxi hit eller om han ville bli hämtad?

"Om du hämtar mig får du räkna med att 40 pers hänger ut genom fönstret och tittar på dig"

Ok, ta en taxi!! 

Jag berättade för honom att jag inte var uppklädd, osminkad och bara jeans och tröja på mig. 

"Du ska ha på dig det du trivs bäst i" svarar han då.

Det var så skönt att höra, jag antar att jag fortfarande är lite sårad över Tobbes kommentarer om att jag är okvinnlig...

Kevin ringde mig strax efter nio och sa att han skulle promenera till mig eftersom det var en så fin kväll, och ville jag möta honom i parken? Jag tyckte det lät som en bra idé, mysigt att promenera i skymningen.

Men när jag hunnit fram till parken där vi skulle träffas var det inte längre skymmning utan mörkt!

Det kändes inte jättebra att promenera runt i parken ensam när det var riktigt mörkt, så jag ringde till honom, så vi kunde prata under tiden vi promenerade. Han svarade direkt och sa; "Var är du? Gå inte in i parken!"

Jag: "Jag står ute på gatan, precis vid parken"

Kevin: "Stanna där!! Jag vet hur mörkrädd du är, stanna ute på gatan under en gatlykta, jag kommer!"

Jag: "Ok....men jag kan...."

Kevin: "Nej, stanna där! Du ska inte gå ensam genom parken! Jag kommer till dig"

Så jag stannade ute på gatan, under en gatlykta....Jag stod där i fem minuter max, sen ser jag honom komma springande från andra sidan parken. Han kramade mig och tog min hand.

"Förlåt, jag tänkte inte på att det var mörkt när jag sa att du skulle möta mig"

Det var ju verkligen ingen fara...Men väldigt gulligt och omtänksamt tyckte jag...Han är en väldigt fin kille..

Vi promenerad, hand i hand, hit, det tog inte så lång tid, men jag njöt verkligen av att gå bredvid honom, hans stora hand som höll min i ett fast grepp. Jättemysigt...

Väl här pratade vi, om hans kväll, lite om hans familj och om det första intrycket vi fick av varandra. Sen frågade han om jag hade en t-shirt han kunde låna? Han var verkligen obekväm i sin skjorta...Så han fick låna min Sverige tröja. 

Den är väldigt stor, den är några år gammal, jag köpte den innan jag opererades, så den är stoor.

Sen berättade jag om min operation, att jag har gått ner 75kg och därför tränar väldigt mycket.

Som ni nog vet är jag väldigt öppen med att jag har opererats, jag svarar på alla frågor om någon vill veta mer, men av någon anledning var det jättejobbigt att prata om det med Kevin, jag kunde inte se honom i ögonen och orden fastnade i halsen på mig. Plötsligt tar han tag i min haka och vänder försiktigt mitt ansikte mot honom; "Jag är här, se på mig, jag tycker inte mindre om dig för att du har gjort en operation"  Jag kunde ha gråtit...Men jag gjorde inte det, som tur var.

Sen undrade han igen vad mitt första intryck av honom var?

Jag försökte förklara "knycket" han gjorde med nacken och blicken han gav mig, det gick inte jättebra, han såg ganska oförstående ut, så jag försökte förklara: "Du rullade med ögonen på ett sätt, det såg nästan ut som att du tänkte: Shit, hon är den snyggaste tjej jag någonsin sett" (Jag sa också att jag inte menade att låta kaxig, det var säkert inte så han tänkte...)

"Jo...det var det...Du är den snyggaste tjej jag träffat, jag var rökt när jag såg dina ögon"

OJ...rökt...vad betyder det egentligen? Såld? Jag förstår att han menade att mina ögon var fina... Men rökt...? Jag har aldrig hört det uttrycket förut.. Någon som kan förklara för mig?

Kan ni alla hålla tummarna, skicka lyckodamm, be..(vad ni gör för att bringa lycka) för att Kevin är en kille som kommer att stanna i mitt liv. Som inte försvinner än, på länge...

Det var mysigt att somna och vakna bredvid honom, i min säng... Kevin är en av de killarna som tycker om att "somna sked" han sa i och för sig att han inte sovit särskilt mycket..Men han har legat nära mig hela natten.

Han somnade tydligen runt fyra imorse.

Jag gick och köpte bullar när jag vaknade vid nio. Det har bara varit så härligt att ha honom här..

På fredag ska jag hem till honom och grilla, dricka vin och sova över. Jag längtar redan...

Jag hoppas ni får en bra start på er vecka, jag ska försöka ta mig igenom den så snabbt jag kan..

   Jag varnar er som blir lätt illamående av banal, patetisk romantik... Logga ut nu, läs inte detta blogginlägg...Det är lite kräkvarning på det...

Jag har en fantasi, en fantasi som jag har haft i flera, flera år...Sen jag var i sena tonåren tror jag...

Det är att stå med en härlig kille som jag tycker om och pussas i regnet...När jag var nitton såg jag Romeo and Juliet på bio...och jag var såld...Jag var övertygad om att just i regnet var den perfekta, ultimata platsen för den bästa kyssen..

Många år senare såg jag "Step up 2 the streets" med min kompis Tina i England och vi var båda överens om att den perfekta kyssen måste ske i regnet. 

Nu, ännu några år senare... Har jag fortfarande inte pussats i regnet...

Eller fram till igår hade jag inte det...

Jag och Kevin pratade med varandra i onsdagskväll, han sa att han var ganska blyg och "hade det varit mer stake i honom" (hans ord) så hade han tagit steget i tisdags när han var här på frukost.

Jag var lite osäker på vad jag skulle säga?

"Det gör inget"?

"Jag vill ändå vänta med fysisk kontakt tills vi känner varandra bättre"?

"Jag vill inte träffa dig igen"?

Inget av åvanstående är ju sant.... Jag tror att jag sa att han skulle få en ny chans fredag nästa vecka eftersom han får sin dotter idag och har henne en vecka.. 

Det tyckte han var länge att vänta....

Jag bestämde mig för att skoja lite, se hur han "hanterar" min humor....

Så jag sa; "Vi kan ju annars göra som de gör i Hollywood...Träffas halvvägs och stå mitt i en gata och hångla, om det dessutom regnar så är min lycka gjord..."

Han skrattade och frågade om jag ville kyssas på en öppen gata i regnet?

"Ja tack!" sa jag då.

Han skrattade igen och sa att han skulle komma ihåg det.

Igårkväll fick jag ett sms; "Titta ut, det regnar"

Ja, det var sant, det gjorde det....

"Vilken gata ska vi träffas på?"

Först trodde jag att han skämtade...Men när han sa att han skulle komma hem till mig och möta mig utanför min port, så förstod jag att han menade allvar..

Tjugo minuter senare kom jag ner på gatan, samtidigt som han svängde in med sin bil... och det var som att vi var med i en film... Han räckte sig mot mig, körde in sina händer i mitt hår i nacken och drog mig till sig. Där var inte mycket blyghet där kan jag säga...

Vi stod i regnet, på min gata, efter klockan elva på kvällen, och kysstes som om vi var huvudrollsinnehavarna i en film.

Det var definitivt något av det mest romantiska jag varit med om...och fjärilarna i min mage dansar fortfarande. Jag känner att...en kille som själv får idén att komma och pussas ute, i regnet, bara för att jag vill det...Honom måste jag hålla hårt i...

Om en vecka idag ska jag hem till honom och grilla och dricka vin. Vi har redan bestämt att jag ska sova där.. 

Imorgon ska han på sextioårs kalas för sin morbror här i stan....Han ska inte ha sin dotter med sig, utan hämtar henne på söndag, så det kanske blir så att han kommer hit imorgonkväll och sover här...

Vi har pratat om det ikväll.... Vi ska prata mer om det imorgon, så får vi se...Men jag skulle gärna vakna med honom på söndag...

Jag har hittat ett klipp på YouTube...Där kan ni klart och tydligt se varför jag är så "hooked" på att kyssas i regnet... Den första snutten är just från Romeo and Juliet... Vid 0:59 ser du en scen från "The Notebook" som är underbar, jag tror att skådespelarna fick ett pris för bästa filmkyss...Vid 1:35 har ni en klassiker...Spindelmannens "uppochner-kyss"...

Så...Titta och njut, och har ni inte provat att hångla i regnet...Gör det!!! Så fort ni får chansen, det är sommar i Sverige, det kommer att regna....Ha en fin helg alla.

Ha en fin helg alla.

   Titta vad man får när man är en "gooo tjej"....  Jag blev lite spontant kompledig idag, så Kevin kom hit på frukostdejt idag istället. Han hade färska bullar och tulpaner med sig.. Tulpaner är mina favoritblommor. 

Han är mysig...Men..blyg...Så här sitter jag och undrar...Varför "närmade" han sig inte...?

Men det är väl som Jessica säger, man kan inte skynda kärlek...

Och om man väntar lite..Så blir det bättre när det väl händer...?

Jag har en känsla i magen att vi skulle kunna vara riktigt bra tillsammans...Om jag bara lugnar mig lite....

Jag har egentligen en annan dejt inplanerad på torsdag... Han verkar också jättetrevlig och mysig...  Frågan är..Ska jag gå på den?   Eller ställa in?  Vad tycker ni?

Nu måste jag focusera på lite skolarbete.... Om jag hinner och orkar ska jag senare ikväll berätta om Jabba...En kille jag träffade när jag nyss kommit hem till Sverige..

Jag har träffat Kevin ikväll.... Vi skulle egentligen bowla...Men vi gick en promenad istället. Jättehärligt, våren är verkligen här nu. Vi strosade i parken, över bron, runt träden och ner till vattnet. Minns ni att jag trodde att han skulle vara lite mesig..? Jag hade fel.... (yessss!!!) Vi hade bestämt att träffas utanför bowlinghallen, jag kom dit innan honom så jag stod och väntade ett par minuter. Jag var ganska trött och undrade om han kanske inte skulle dyka upp, och jag nästan hoppades att han inte skulle göra det...I såfall skulle jag kunna gå hem och lägga mig på soffan igen... Men så kom han, och han gjorde något...Jag kan inte riktigt förklara det, för det var så snabbt, jag tror inte att vem som helst skulle se det ens...

Men han gjorde något med ögonen..och han knyckte lite på nacken... Jag kan som sagt inte förklara...Men där var något som gjorde att mitt hjärta hoppade över ett slag... Han kramade mig och jag kände doften av hans rakvatten, jag vet inte vilket det var, men han luktade gott. Manligt.

Sen gick vi, en lång härlig runda, och vi pratade. Om mycket... Han är verkligen en fin kille.

Vi tog en kaffe på Subway, eller jag dricker ju inte kaffe...Men jag säger att jag "tar en kaffe" för att säga att jag "tar en cola" låter...knasigt.... Så, jag "tar en kaffe" helt enkelt....

När vi sa hejdå utanför min trappuppgång kramade han mig länge och sa att han haft jättetrevligt.

Vi har messat lite nu och bestämt att vi ska äta frukost på espresso house på onsdag.

Det ser jag verkligen fram emot.

Kevin är mysig.

Jag kan vänja mig vid att ha honom i mitt liv....

Nu sitter jag och planerar en liten fest, eftersom att jag i Juni kommer att avsluta min utbildning och jag har fått jobb!!  

Jag älskar att planera fester!!

Det pirrar i magen, mitt humör är på topp, det har varit en härlig solig dag och igår var det tjejfest hos Jessica. Kan man få en bättre helg? Jag tror inte det...

Igår fick jag också träffa Tove igen, som jag inte har träffat på hur länge som helst, hon har varit gravid och fött barn sen sist iallafall...Så det var ett tag sen... Men det är alltid lika kul att träffas, jag har sagt det förr, men finns det egentligen något bättre än tjejkompisar...?

Nej jag tror inte det!

Ha en härlig avslutning på helgen vänner. 

    Jag tatuerade mig i torsdags!!!  Jag är jättenöjd med den!! För flera år sen sa en kille till mig; "Om du vill göra en tatuering, hitta mönstret/figuren du vill ha, rita/skriv det på ett papper, tänk sen på det i ett år, är du fortfarande säker på att det är rätt, så gör den"

Jag har tagit fasta på de orden...och tänkt på den här ganska länge, kanske inte ett helt år...men sex månader i allafall. I tisdags kände jag mig ju lite ledsen och nere och när jag gick förbi tatueringsstudion så tänkte jag; Nu eller aldrig...Gå in och beställ en tid!!!

Så det gjorde jag. Och i torsdags skedde det! Jag var uppspelt och glad och gled lite som på moln.

Den känslan sitter fortfarande i, lite som... "Im on top of the world"... Orden betyder mycket för mig, det är en fras som en väldigt speciell vän brukade säga till mig när någon sårat mig när jag bodde i England; "Nelly, just remember you're a star"....  

Nu vill jag göra fler... Sitter och ritar och funderar på olika motiv och texter som jag gillar. 

Vad jag också funderar på...Är dessa dejter...Dessa män... 

Jag träffade äntligen X igår kväll, (Nu har jag bestämt att jag ska kalla honom för Johan) jag var ju tvungen att ställa in vår förra dejt eftersom jag var sjuk... Sen har han jobbat kvällar och inte kunnat ses i veckan, men igårkväll var vi båda lediga och fria, så vi träffades och spelade biljard.

Det var trevlig. Inget mer. Jag var trött, EGENTLIGEN ville jag stanna hemma på soffan... Men jag tänkte att det vore oschysst att ställa in igen... Så jag gick iväg.. Han är ganska liten...Eller inte liten...Men mindre än mig...

Jag tror i och för sig att jag kommer att tycka att han är rolig, jag tror att vi har lite lika humor..Men jag är inte helt säker än. Vi pratade inte jättemycket medans vi spelade, mest skojade vi om hur dåliga vi (han) var på att spela...Jag vann tre gånger av fem... Vi hade inte riktigt samma regler, så ibland sa han "Vadådå??" och jag såg någonting i hans ögon som skulle kunna utvecklas till ilska... Jag kanske är helt ute och cyklar nu, försöker läsa något som inte finns där...Men det kändes som att han egentligen blev arg, men han "höll tillbaka" för att jag inte skulle se det... Vi promenerade till bussen straxt efter klockan tio och jag gick hem till min underbara säng. Idag känner jag mig fortfarande glad och sprallig, men jag är osäker på om jag verkligen vill träffa Johan igen.. Vi sa i och för sig att vi ska göra det... Men vi får se helt enkelt..

Hur ska jag mer beskriva vad jag känner...? Lite som Charlotte i "Sex and the City" precis innan hon träffar sin första man Trey Macdougal; "Ive been dating since I was seventeen, where IS HE????"

Precis...Var ÄR han??

Imorgon ska jag träffa Kevin...Vi ska nog bowla, jag ser fram emot det, inte att bowla, men att träffa Kevin. Han verkar vara gullig och mysig även om han är lite mesig..Kanske?

I nästa blogginlägg lovar jag att berätta om en knaskille jag träffade för några år sen... Jag känner att bloggen börjar "tappa gnistan" lite....  Så jag får rota i min ryggsäck för att hitta ännu en knasboll, tro mig, det är inte tomt än..

Hoppas ni alla har en härlig helg.

Jag är på ett ganska dåligt humör idag... Eller jag är nog faktiskt skitsur!!!

Två saker hände sent igårkväll; 1) AndersMes skrev till mig på dejtingsidan; "Det är inte lönt att du är här, du är både ful och otrevlig, ingen kommer att vilja träffa dig!"

Eh..jaha....Tack för den liksom... Jag VET att det säger mer om honom än om mig...Lite smålustigt att han fortfarande är så bitter över att jag inte ville fortsätta träffa honom... Men jag visste inte att han kunde vara elak på det viset..För det känns väldigt elakt att säga så, lite ledsen blev jag faktiskt... Så nu får jag kontakta dejtingsidan och blocka honom där också...?

Bara tråkigt att han inte kan ge sig...Jag trodde att han var en snäll kille, mesig - JA...men snäll.... Så fel man kan ha.

Samtidigt messade jag lite med Tobbe, jag kände att något var fel..Han var ganska kort och "kall" i tonen, väldigt rak.. Jag berättade för honom vad AndersMes skrev och att det gjorde mig lite ledsen och då ringde han upp mig direkt.

Jag vet egentligen hur jag bäst ska beskriva Tobbe... Han frågade om jag var ok? Jag sa att "Jo, jag är ok...men klart att jag är ledsen..." Sen lät han väldigt oförstående; "Men det är ju inte sant, du och jag har ju träffats, jag tycker inte att du är ful eller otrevlig" 

Det är ju väldigt fint och snällt sagt, men det det lät på honom som om HAN blev förolämpad... Som om det var riktat som en pik till HONOM, Tobbe...

Sen fortsätter han att säga att han tycker att vi är så otroligt olika, vi är så långt ifrån varandra..ska jag vara ärlig så förstod ajg inte alls vad han menade.. För mig är det så att vi precis har träffats, vi håller på att lära känna varandra, jag har egentligen ingen direkt uppfattning om hur han är på riktigt...

Men han sa att han gillar feminina, kvinnliga kvinnor, som klär upp sig för sin man och visar att hon uppskattar honom. Jag har alltid sett mig själv som kvinnlig och feminin, jag får ofta höra att jag är väldigt kvinnlig, Rasmus sa till och med att jag är definitionen av kvinnlighet... För mig handlar inte manligt och kvinnligt om kläder, jag skulle kunna vara klädd i en svart sopsäck och ändå känna mig kvinnlig, det handlar om karisma, något som kommer innifrån...

Men Tobbe tyckte att eftersom jag hade jeans, top och stövlar på mig på vår första dejt istället för klänning, nylonstrumpor och höga klackar...Så gav jag inte lika mycket som han gjorde... Jag tog dessutom av mig stövlarna när jag kom in, vilket gjorde att jag helt plötsligt inte var "klädd ordentligt".

Han är uppvuxen med en mamma och syster som jobbade i smyckes och klädaffärer och de var alltid "klädda" vart de än skulle... Riktigt kvinnligt i hans ögon...

Han frågade mig om jag hade kjol och strumpbyxor när jag jobbade?

"Nej, eftersom att jag har jobbat mycket med våldsamma människor, eller med barn i skolan, jag är utomhus mycket och jag slåss även ibland i mitt yrke, inte av fri vilja..Men det har hänt att jag eller en kollega har blivit attackerad och då måste vi försvara oss...Jag kan inte ligga på golvet och försöka hålla fast någon med kortkort och nylonstrumpor... Det funkar bara inte...."

Sen älskar jag jeans...Jag tycker att jeans kan vara väldigt kvinnligt om man har en snygg top eller blus till...

Men smaken är ju olika...

Han frågade mig också om jag aldrig hade på mig stay-ups och strumpebandshållare när jag gick ut? För att ragga när jag var singel??

Nej....Det har jag aldrig haft...Snygga underkläder, ja..Men stay-ups och strumpebandshållare???

Detta är en fråga till alla tjejer... "Är det NÅGON som har det på sig för att gå ut och "ragga"...

Personligen tycker jag att "raffset" är så 80-talet.... Det finns så mycket snygga underkläder som jag verkligen gillar...men just raffset...Njeee.....

Sen fortsätter Tobbe med att säga att jag har ju varit singel länge, jag har bott själv länge, utan någon som "hugger" tillbaka när jag får mina "ideér", kvinnor som gör det, med bara katten som sällskap...Ja de glömmer hur det är att vara kvinna...

Kallade han mig precis för en galen kattkärring???

Som tydligen dessutom är okvinnlig??

Jag har varit vaken mycket i natt och tänkt och funderat på vad han egentligen sa... Vad han menade..?

Och kommit fram till att det spelar ingen roll vad han menade eller inte menade....

För det var fruktansvärt oförskämt vilket som...

Idag är jag på otroligt dåligt humör!

Vilket jag tänker tillåta mig att vara... 

Jag ska krypa ihop på soffan, filt över mig och dyka in i "Ghostwhisperer" resten av dagen...  Sen är frågan...Ska jag fråga om Tobias vill komma över senare?

Söka tröst i hans famn?

Lite dumt kanske...?   Nej jag får nog stanna på soffan...vila kroppen, köra ett yogapass till kanske?

Gjorde ett i morse för att få ut aggresioner...Men det finns säkert mer som vill ut... Kanske kör ett till lite senare i eftermiddag...

Jag hoppas att ni alla har en bättre dag än vad jag har...

Jag hoppas att jag kan släppa detta snart, gå vidare och inte låta det hänga över mig som ett regnmoln. Jag har aldrig någonsin träffat en kille som blev förolmpad av mina kläder... Jag hoppas jag slipper träffa en sån igen...

Ok, nu har jag fått råd av Ida att den gula rutan ska bli en video när jag publicerar inlägget.... Så nu provar jag....

Den första videon är Magnus Ugglas "Pärlor åt svin"

Och om allt vill sig riktigt... Så ska detta vara Nanne Grönvall "Många karlar lite tid"

Jag håller alla tummar och tår att det funkar!! Skriv gärna och säg om det gör det.... :-)