I förrgår skickade jag ett email till Pontus... Jag frågade hur han mådde och skrev att jag tänker på honom. Inget mer.

Han har inte svarat...

I natt drömde jag att jag stod i en trädgård, utanför ett hus med stora fönster. Jag tittade in i husets vardagsrum, det låg skräp och tidningar spridda över golvet, luften var dimmig av rök och någon satt i en fotölj som var vänd mot en tv.

Jag knackade på glasdörren, personen som satt i fotöljen reste sig och när han vände sig mot dörren såg jag att det var John, från England. Han såg väldigt förvånad ut, öppnade dörren och sa med låg röst; "Someone went missing in my life, I cant see you now"

Någon som är bra på det här med drömmar?

När jag vaknade kände jag att det var Pontus denna dröm handlade om... Han kommer inte att höra av sig...Han orkar inte just nu... Och det är helt ok...

Ikväll har jag tränat mitt första Yogapass hemma.

Det var riktigt skönt, nu försöker jag titta på Romeo and Juliet...  Aaahhhh Leonardo DiCaprio.....

Jag kan inte riktigt koncentrera mig dock... dels pga  språket..Det är inte det lättaste att lyssna på.

Sen hugger det i hjärtat lite då och då när jag ser denna oskyldiga, fina, förbjudna, underbara kärlek.... Som kommer att faschinera människor i generationer framöver.

Ett par dagar till och sen är jag ok igen..... Snälla, låt detta gå över.

"Ord - så oskyldiga och kraftlösa de verkar när de står i ett lexikon, hur kraftfulla på gott och ont de blir i händerna på den som vet hur de ska kombineras!"  - Nathaniel Hawthorne American Notebooks.

Ord jag hittade i fackboken som jag läser nu för ett projekt i Svenskan i skolan.

Ord som slog mig i magen och fick mig att tappa andan vid lunchtid idag.

Jag hade en timme innan dess fått ett sms från Rasmus....

"Jag kan inte prata med dig, jag har känslor för dig och håller på att bli kär. Du bor för långt borta... Jag klarar inte det"

Vackert, poetiskt och otroligt sorgligt.

Jag svarade: "Du har rätt... Jag vet att jag skulle kunna bli kär i dig...Så bäst att ta ett steg tillbaka...Men blir lite varm i hjärtat när du säger att du skulle kunna bli kär i mig...Vi hörs så småningom, puss på dig"

Vad annars kan jag säga?

Jag respekterar hans känslor, hans åsikter och hur han lever sitt liv.

Jag tänker inte tvinga mig på honom och tjata om hur bra vi skulle kunna vara tillsammans...

Ikväll ska jag skriva CV och söka jobb.

Jag brottas med tanken att hälla upp ett glas vin...Men jag har ju tränat... Fast lite sugen är jag... Ett litet glas kan väl aldrig skada? 

Jag vill återigen tacka er för era kommentarer och säga att jag svarar på alla.... Jag tror inte att ni får något meddelande om att jag har gjort det, så jag säger det nu, här...Om ni kommenterar ett inlägg, så kolla igen någon dag senare, jag lovar att där finns ett svar från mig  :-)

Ha en fin kväll!

Jag vill tacka er alla som läser min blogg och även som kommenterar mina inlägg, kommer med tankar och fina ord. Det värmer och gör mig jätteglad.

Idag har varit en ok dag, jag har i och för sig tänkt på Rasmus precis hela dagen...det gör lite ont i hjärtat och jag inser att jag redan fallit lite för honom. Men jag är ok med det, jag vet också att jag kommer att vara gladare igen om en vecka eller så. 

Tankarna som snurrar i mitt huvud är att jag inte borde vara varken arg eller ledsen, för jag känner på samma sätt som han gör, jag har väl bara ett lite mjukare sätt att uttrycka mig på, jag är ju kvinna...och han är en tuff och hård man... 

Inte så lätt att uttrycka sig. Jag gör verkligen mitt bästa för att inte analysera honom och hans sätt att agera, men....jag analyserar allt och alla...

Han har blivit sårad i ett distansförhållande, ganska nyligen tror jag, och det spelar ingen roll hur mycket man än VILL träffa någon, vara med någon....Det funkar inte alltid....Alla får inte sitt "happy ever after". Kärleken övervinner inte allt, hur gärna man än vill...

Jag vet inte vad som kommer att hända nu. Han skickade ett sms innan idag. En smiley-puss-gubbe. Jag skickade självklart en tillbaka till honom. Vi brukar prata med varandra vid niotiden på kvällen. Jag tror inte att vi kommer att göra det idag tyvärr... Jag kommer inte att ringa honom.. Jag är för stolt, vill inte bli avvisad. Jag har också blivit sårad...

Jag ska tycka synd om mig själv ikväll. Äta lite godis. Lägga mig tidigt.

Imorgon är en ny dag, då kommer jag att må bättre, på onsdag mår jag ännu lite bättre och sen fortsätter det. Livet rullar på. Om ett par veckor är jag redo för en date igen.

Ha en skön kväll alla

Och igen;  TACK

Jag är hemma igen efter min helg med X... Det har varit jättemysigt! Men jag vet inte om han förtjänar att "få" mitt speciella namn, så han får låna det som är nr 2 istället.

Rasmus.

Ja, det passar honom nog.

Ska jag ta det från början?

Jag vaknade som vanligt tidigt, jag vet inte varför jag inte kan sova på morgonen längre, jag har i och försig aldrig varit en sån som kan sova till tolv men det hade varit skönt att få slumra till nio. Men icke..Jag var vaken innan 6, låg och drog mig och försökte somna om, men det gick inte, jag var för uppspelt helt enkelt. 

Jag åt frukost och masade runt i lägenheten fram till klockan nio då jag steg in i duschen, peelade, skrubbade och rakade benen. Tvättade håret. Smorde in mig med extra återfuktande hudlotion och arbetade in ett serum i håret som ska hålla mina lockar på plats. Jag tog väldigt god tid på mig.

Jag drog på mig mina väldigt tajta nya jeans och en uringade vit top som jag köpte i fredags och kände mig riktigt nöjd efter att jag sminkat mig.

Klockan tolv tog jag bussen till stationen och 13:11 rullade vi iväg.

Jag hade nyaste numret av Amelia med mig, men jag läste den inte, jag satt bara och stirrade ut genom fönstret, musik i öronen och dagdrömde. 

Jag gjorde ett tågbyte och när vi rullade ut från den perrongen skickade jag ett sms till Rasmus och sa att jag skulle vara hos honom om en halvtimme

När jag klev av tåget i hans stad var jag kräkfärdig, jag blir illamående när jag blir riktigt nervös. Men bara om det är en man inblandad. Konstigt, men sant..

Han mötte mig, kramade om mig snabbt och vi promenerade iväg till bussen. Hos mig är det väldigt lite snö kvar, men hos honom var trotoarerna täckta med is, så det gick långsamt och vingligt. Men vi pratade hela tiden.

Jag tyckte inte att han var lika snygg i verkligheten som på hans bilder, och det finns ingen chans att han skulle vara 181cm lång....Men han såg annorlunda ut, mindre på något sätt, det kan ju ha att göra med att han hade jobbat natten innan och fortfarande var trött..  Men jag kände mig ändå attraherad av honom.

Väl hemma hos honom drack vi kaffe, eller jag smuttade lite försynt på en halv kopp, jag gillar ju inte kaffe, men jag vill lära mig att dricka det. Hittills går det inte jättebra.

Sen skulle vi laga mat, spaghetti och köttfärsås hade vi bestämt. Men vi började med efterrätten... Vilket var himelskt gott.  Huvudrätten var ändå tvunget att avnjutas, jag satt på en barstol i hans kök, rufsig i håret och rosig om kinderna, jag sa till honom att det var tur att vi bestämt oss för att stanna inne den kvällen, ingen skulle kunna missa vad vi hade gjort, det stod typ tatuerat i pannan på mig.

Men det var jättemysigt att sitta och beskåda honom när han lagade mat till mig i sitt lilla kök och det smakade fantastiskt gott. Jag drog honom till mig och viskade "Jag har nog klickat med dig...."

Han tittade på mig, smålog lite och sa "Vad bra, jag tror jag har klickat med dig med"

Jag tror att jag rös över hela kroppen...

Vi satt i hans soffa, pratade, mös och tittade på melodifestivalen. Eller nej, det där sista var lögn, vi tattade inte på någonting förutom varandra. Det blev en tidig kväll den kvällen...

Jag sover aldrig bra första natten hemifrån, jag kan säga er att det gjorde det inte lättare av att Rasmus låg bredvid mig med sin snygga vältränade kropp, och som vanligt var jag vaken alldeles för tidigt imorse.

Jag såg fram emot en mysdag med lång lat frukost och fortsatt bra konversation.

Ja pratade gjorde vi, men kanske inte riktigt på samma sätt som jag hade tänkt och hoppats.

Rasmus sa att han har legat vaken inatt och grubblat. På avståndet mellan oss....

Han sa igen att han inte tänker pendla ner till mig om det kostar tusen spänn och bussarna av någon anledning ska köra runt halva sverige eftersom det tar över 8 timmar att köra 30 mil..

Det är en ren principsak för honom. Han var väldigt bestämd på den punkten.

Jag märkte på honom att det ligger något "begravet" här... Det är inte så att han bara är snål....Det är något mer...

Jag gjorde min röst så snäll och mjuk som jag bara kunde och frågade hur han tänkte när vi började prata på Dejtingsidan? Han har ju hela tiden vetat att jag bor där jag bor... Han sa att han trodde bara att förbindelserna var bättre..

Han förklarade också att han har haft två distansförhållanden tidigare och han har nu lovat sig själv "aldrig igen"

Jag vet inte vad som hände med hans ex och jag vill inte veta det heller, men jag märker att han är rädd. Kanske till och med livrädd (fast han aldrig skulle erkänna det) för att bli sårad igen.

Jag är också rädd, men jag har kommit dit i mitt liv nu att jag har lovat mig själv att tillåta någon annan att älska mig.

Han sa att vi måste ha en helt öppen kommunikation om vi ska vara tillsammans, men han sa samtidigt att han tänker inte ge sig in i ett förhållande med någon som han inte kan träffa ofta. Han vill vara spontan, han vill inte planera en månad frammåt för att gå på dejt, om man bara ses på helgerna så blir "kravet" på att allt måste vara perfekt så stort. Han vill träffa någon som han kommer hem till på en fika ett par timmar och sen gå igen.

Saken är den, att lika mycket som hans ord skar som knivar i mig, så håller jag med honom...

Jag vill inte träffa honom en gång i månaden och vara nöjd med det och jag håller med honom om att det blir en så hård press på att man "måste" ha det så himla mysigt och allt måste vara perfekt när man träffas om det bara blir en eller två gånger i månaden.

Det är ju precis så jag känner också! 

Det är väl bara typiskt att just Rasmus är så fin och härlig..Jag VILL ju ha honom i mitt liv, jag VILL ju träffa honom ofta.

Efter den här konversationen blev stämningen lite tryckt... Vi satt fortfarande nära varandra och höll om varandra, men...

Ja det var en tryckte stämning helt enkelt...

När det blev dags att ta bussen ner till stationen stod vi i hans hall, jag sa: "Känns det konstigt för dig nu?"

"Nej" sa han, "Känns det konstigt för dig?"

"Ja, lite...Det känns som att du tror att jag är sur, vilket jag absolut inte är"

"Nej jag tror inte att du är sur" sa han då "Men jag hatar att säga hejdå, och jag hatar att inte veta när vi ses igen, för jag vill verkligen träffa dig igen" (nu lade han hela sin hand över sitt hjärta) "verkligen så vill jag det för du har gjort ett starkt intryck på mig"

När vi sen stod på perrongen och tåget rullade in sa han: "Jag är skitkass på sånt här, vi hörs ikväll sen ser vi när vi ses"

Han pussade mig på kinden och var borta.

Jag såg att han hade tårar i ögonen när han vände sig om, eller var det för att det var så satans kallt..?

När jag satte mig på tåget så kom mina tårar och tankarna; "Varför jag?"

Rasmus är underbar. Han är tuff och till viss del hård, men jag tror att jag ser igenom det där.

Jag tror verkligen att han och jag skulle vara ett jättebra par om vi gav oss en chans.  Men jag förstår om han inte vill, eller om han inte vågar. Jag tror att jag förstår varför också, och jag måste en gång för alla inse att jag inte kan rädda honom. Jag kommer inte att vara den som "omvänder" honom, den som får hans hårda hjärta att smälta. Jag bor för långt bort helt enkelt. Vi kan inte vara som ett "vanligt" par som håller på att lära känna varandra.

Jag måste acceptera det, släppa det och antagligen släppa honom.

För hur mycket jag än vill. Vill, vill, VILL ha honom i mitt liv, så ser det väldigt mörkt ut för tillfället.

Nu har jag öst ur mig, nu känner jag mig tom. Det är dags att krypa ner i sängen.

Ikväll har jag varit och träffat en kompis som jag inte har sett på ca tolv år..Det var så fantastiskt, underbart kul...Jag kunde inte sluta krama henne....

Hon och hennes man har adopterat en liten pojke från ett främmande land, han är nu fyra år och helt ljuvligt söt!

Hon bjöd på kycklinggryta och pasta, jättemumsigt!

Sen satt vi och snackade...och snackade och snackade...

Jag är så glad att vi har tagit upp kontakten igen!

Kl 00:30 beställde jag en taxi och tog mig hemmåt...

Fick åka med en trevlig kille... Pratade lite med honom, antagligen för att jag druckit en massa vin...Men han var snygg och trevlig.. När vi närmade oss min gata frågade han om jag ville fika en dag, eller äta middag på en restaurang?

Jag var verkligen smickrad.... Men jag sa att jag bor ihop med min pojkvän och han skulle nog inte uppskatta att jag åt middag med en annan man..

Men han gav mig sitt nr i allafall... Sammi tacichauffören....

Om det inte blir något med X så kan jag ju alltid trösta mig med Sammi?

Jag behövde inte betala heller.

Eftersom jag är så snygg...

"Tack" säger man då och väntar inte på att han ska ångra sig utan kliver snabbt ut ur taxin.

Det är ju inte fel att vara snygg i andras ögon...

Nu är det godnatt...Klockan är snart två på morgonen och jag har druckit en hel massa vin...

Imorgon ska det vaxas och trimmas och färgas, redo för lördag.

Igår bråkade jag och X.... Eller nej, bråka är ju helt fel ord att beskriva vad som hände.. Meningsskiljaktighet kanske är bättre att säga...

Jag skull beställa tågbiljetten som ska ta mig till honom på lördag, jag var ganska säker på att priserna som visades på SJ:s hemsida inte var korrekta, så jag åkte ner till stationen för att prata med en trevlig säljare.

Jag blev väl lite halvchockad när hon visar mig priserna hon har i sitt system... 1200kr t/r.....

MEN...SJ släpper ibland sista minuten resor 24 timmar innan avgång för ungdomar, studenter och pensionärer. Jag faller då i kategorin student....

Så jag skickade iväg ett sms till X där jag sa att jag skulle ha lite is i magen och vänta till fredag innan jag beställde min biljett..

Hans svar var: "1200? Det är ju fan helt sjukt!! Men ok det är dina pengar, kommer aldrig att betala det själv för att åka till ******(stället där jag bor..) dock"

Nähä..... Det kändes som att jag fick ett slag i magen, jag tappade helt andan över hans ord. Hårda ord tyckte jag...

Men eftersom att jag är som jag är så tänkte jag inte visa honom att jag blev sårad utan skickade snabbt iväg ett sms: "Så vad du säger är att vi inte kommer att träffas mer än om jag kommer till dig då..?"

X: "Det sa jag inte men aldrig att jag betalar 1200 spänn, då får jag prostituera  mig först"

Jag ifrågasatte om han trodde att han skulle få mycket betalt för sin kropp (vilket han säkert skulle få, han är SKITSNYGG, jag har sett honom i bar överkropp...)

X: "Skämt och sido, om det inte går bussar så kommer jag inte att åka ner till dig. Verkar helt sjukt att betala 1200 spänn så nu vet du det"

Ok...tack...Tårarna brände bakom ögonlocken och jag fyrade av ett väldigt spydigt sms om att han är en snål djävel och jag höll med honom om att åka fram och tillbaka för att träffa någon man tycker om är ju bara otroligt dumt!!

Då säger han: "Skillnad på att vara snål å desperat tycker jag"

(Vår konversation skedde via sms, vilket jag vet, jag VET är så otroligt dumt..men han jobbade...och med tanke på hur gårdagen slutade så var det nog bra att han inte hörde hur arg jag var..)

Ilskna tårar rann nerför mina kinder när jag svarade på hans sms: "Jag tycker inte att man är desperat om man vill träffa ngn man tycker om...Ser du mig som desperat nu????

X: "Nej, Å jag är inte snål heller men alla har ett val å jag skulle aldrig i helvete betala så mycket å om du sen vill göra det är du varmt välkommen. Förlåt franskan. Puss"

Puss...? Vad konstigt att skriva "puss" efter en sån mening.... Men jag slutade gråta i alla fall och log lite... Jag förklarade att 1200kr var en missräkning från min sida och biljetterna är billigare desto tidigare man bokar..Men om det är så att vi verkligen klickar på lördag och sen blir kära så skulle jag inte tveka att betala 1200 kr för att åka till honom om jag hade pengarna..Och jag tycker inte att det gör mig desperat!! 

Jag tror att det är just ordet desperat som gör mig så upprörd...Det är ju inte ett direkt positivt ord....

Tonen på hans sms mjuknade lite och han sa att det var bra att vi var lite olika i allafall...

                     För någon kväll sedan när vi pratade i telefon sa han att han gillar tjejer som är lite "bitchiga" och "kaxiga" emellanåt..... Och det kan jag ju vara...fastän det egentligen är en mur jag bygger upp runt mig, så att istället för att visa att jag är sårad så fyrar jag av ngn kommentar som kanske sårar lika mycket som jag har blivit... Inte min bästa sida..jag är medveten om det...Men nu är det så jag är... Jag sa att jag kan vara ganska kaxig och därför är det ju bra om han inte är för mesig, eftersom jag då kommer att köra över honom.. Han sa att han visste hur man satte en bitch på plats, så det var inga problem...

Nu skrev jag: "Har vi etablerat lite av min "bitchighet" och din "icke mesighet" nu?"

X: "Definitivt, å vi har även beslutat att du blir den som får pendla om det klickar"

Jag: "Eh...Nej det har vi nog inte helt beslutat...Men vi kan diskutera det sen...."

X: "Haha jag pendlar inte iallafall om bussjäveln tar sån tid. Så det finns inget annat sätt å där är jag helt kompromisslös flicka lilla"

Jag: "DU! Gosse lille...Det är inte att pendla om man inte gör det varje dag...Och tänk vad du kommer att missa om du ALDRIG någonsin kommer hit... Och för sista gången nu...Det kostar inte 1200 spänn!!!!!!!!! Det kostar runt 600kr om man bokar tidigt... Med två jobb så kan du nog klara det en gång i månaden eller så.... Gosse lille"

X: "Jag gillar dig mer och mer. Puss!!!!"

Jag: "Hmpf........detsamma......puss"

Räknas detta som bråk? Jag har aldrig varit i ett förhållande där man bråkar mycket....

Han ringde mig på kvällen och sa att han hoppades att jag förstår att han inte skulle tveka att hälsa på mig..Ordutbytet var med ett stort leende på läpparna....

Ok..Jag var glad och varm i kroppen igen.

Längtar till lördag... 13:11 går mitt tåg....Tänk på mig....

Hoppas ni har en bra helg.

Jag uppdaterar när jag kommer hem på söndag...

Jag bjöd min mamma på lunch idag eftersom hon fyllde år igår. Sen åkte vi till Ica Maxi för att handla lite. Medans vi går där inne får jag ett sms från X....Han är ledig på lördag!!!

Jag ska ta tåget till honom!!

Jag stod i gången med flingor och log mot telefonen... Sen kom mamma och säger: "Varför står du och ler mot din telefon som en idiot?"

Ja....vad ska jag säga kära mamma..?

Att det är möjligt att jag på lördag kommer att gå på min sista första dejt...?

Att jag ska träffa mannen jag ska spendera resten av mitt liv med på lördag?

eller Jag kommer att få mitt hjärta krossat i tusen bitar på lördag...?

Jag vet att livet inte är enkelt... Att det sällan blir som man planerar... Men för att citera Robyn..: "Im gonna love you like Ive never been hurt before"

Fast jag ska ha lite is i magen ändå...

Fast just nu har jag tusen fjärilar i magen...och det känns mysigt....

Jag är hemma efter helgen i England med Petra. Vi har haft så fantastiskt roligt, jag kan inte minnas när jag sist skrattade så mycket så länge. Jag tror inte att jag någonsin har skrattat en hel helg... Petra är så härlig och lätt att umgås med, jag känner mig aldrig stressad eller tvungen att tänka på vad jag säger när jag är med henne, allt bara flyter och är kul när hon är med. Vi tog bara handbagage för att göra det billigare och hade bestämt att vi inte skulle shoppa jättemycket, bara ngn t-shirt eller liknande...

Jo...Eller hur..... Att komma som turist till England från Sverige och handla i "vanliga" affärer är väldigt billigt.. Primark, Dorothy Perkins, Debenhams, New Look, River Island.... Jag var i himmelriket kändes det som.

Så...det blev ju några påsar med tillbaka till hotellet, vårt fina hotellrum som var handikappsanpassat... Med larmsnören hängandes från taket...Sittstol i duschen...Självklart var detta något som vi fann hysteriskt roligt.. 

På lördagkvällen var vi ute med en kompis till mig, det var jättekul att träffa henne igen, men stan gjorde mig besviken...Det har förändrats sen jag bodde där... Petra steg in på toa där det stod en tjej och sniffade kokain, ute på gatan slog en ung tjej en anna tjej blodig och vakterna stod mest och tittade på himlen. Jag var ganska besviken.

Vi kom hem ganska tidigt, frusna och trötta och gick och lade oss i de sköna sängarna.

På söndagen körde vi till en lite större stad efter frukost. Det var dimmigt och kallt, vi satte oss på ett cafe och drack varm choklad och åt brioche och crossaints. Sen shoppade vi lite till...

På kvällen träffade vi min kompis Betty som brukade vara min vapendragare som jag hade mina glansdagar med. Hon är också en härlig människa som alltid är glad och man måste inte låtsats vara någon man inte är när hon är med.

Vi åt en traditionell engelsk "roast dinner" vilket var gott. Men det bästa var att träffa Betty igen, jag saknar henne verkligen. Jag hoppas hon kommer hit snart...

I går körde vi tillbaka till flygplatsen i vår hyrbil (en ford fiesta som hade det svårt att komma uppför branta backar) sen flög vi hem.

Jag hade nästan glömt att den egentliga anledningen till att vi åkte dit, var ju att jag skulle träffa John...

Men...Han hörde ju aldrig av sig innan jag åkte..Jag skickade mitt telefonnr till honom för två veckor sen, men jag fick aldrig hans nr...

Så... Vi träffades aldrig... 

Men det gör inget... Jag har huvudet fyllt av tankar på X nu...

När jag kom hem packade jag snabbt upp, tog en dusch och lagade en kopp te, sen ringde jag honom.

Vi har haft lite kontakt under helgen, men jag har inte haft tid att sms:a eller maila honom, så det var jättehärligt att höra hans röst igen. Det är konstigt...Det känns som att jag har känt honom länge, det känns som att vi redan har träffats...I mitt hjärta så känns det som att han är min pojkvän... Väldigt underligt och lite skrämmande att känna så mycket, så snabbt, speciellt när jag faktiskt inte har träffat honom än....

Men jag tror att känner ngt liknande...Igårkväll frågade han hur stor min säng var? Sen sa han; "När vi bor i hop ska vi ha en jättestor kingsize säng"

OJ säger jag......Men det pirrar i magen och jag blir aldeles varm i kroppen när jag tänker på att vakna bredvid honom varje dag....

Förlåt..Det är väl lite fjortisvarning på sådana tankar...Eller man tänker kanske inte så när man är fjorton...Men det är väl lite barnsligt och naivt att redan tänka så...

Jag hoppas verkligen att han hittar någon som kan jobba hans skift på lördag.. Jag vill så jättegärna träffa honom. NU