Så är det söndag igen och jag har inte bloggat på en vecka..Jag hänger mitt huvud i skam...förlåt...

Jag har inte tänkt sluta blogga helt, inte än iallafall.. Men jag har tänkt och funderat ganska mycket denna veckan...

Nu när jag och Oliver är ett par, ett riktigt par, vi håller fortfarande på att lära känna varandra men, ja vi är ett riktigt par.. Är det verkligen schysst att "hänga ut honom"? Berätta allt jag vet om honom för er? Jag har ju gjort så förut, men då har jag alltid varit lite sårad på något sätt..Inte känt att jag blivit behandlad på ett sätt som jag (och vem som helst faktiskt) förtjänar. Respektlöst, oförskämt och ibland riktigt elakt. Men Oliver har inte ens kommit i närheten av att visa mig något annat än han bryr sig om mig, tycker om mig, älskar mig.....

Vet ni vem Hanna Widell är? Amanda Schulmans syster... Hanna var Vecko Revyns första mulliga modell 1991 tror jag...Eller 1992 kanske.. Det var i allafall i början av 90-talet. Hon var sen med i "Real World Stockholm" (föregångaren till Big Brother) och jag såg att hon ansökte till att vara programledare på MTV i London (det var på den tiden när MTV endast sändes från London och de faktiskt spelade musik på MTV...vilket liksom står för Music Television...men whatever..) När hon var med i "Real World" så tog det slut mellan henne och hennes pojkvän som hon hade varit tillsammans med i flera år, vi fick se henne sitta på en stor kudde (vilket var trenden inom inredning då...Stora kuddar på golvet istället för möbler..."Snyggt") hon sa "XXX var den första som jag tillät älska mig, jag tillät honom att se min själ och tycka om den, jag tillät honom att bli kär i mig" Dessa ord har följt mig sen dess...Jag har tänkt mycket på dem, orden, tänkt att det kanske är det allt handlar om? Att tillåta någon att komma nära? Tillåta någon att älska dig, kanske inte trots dina "fel och brister" utan pga dem?

Jag har aldrig lyckats själv dock..Aldrig lyckats tillåta någon komma mig för nära, jag har låtit många tro att de verkligen känner mig...Men egentligen har de bara skrapat på ytan av mig. Det har i och för sig inte förhindrat att jag blivit sårad.. Så jag undrar lite...Vad hade hänt om jag hade släppt in dem helt.. In i mitt innersta?

Det är inte lönt att ens lägga tid på den tanken, så jag sopar undan den snabbt...

Frågan är väl... Kan jag tillåta Oliver att älska mig?  Hmm...jo...jag tror det, men det är svårt att bara skriva orden..Oliver....... älskar....................................mig.....
.....

Kommer jag att låta honom se mig, med alla fel och brister?

Uhm...jo, så småningom tror jag det.... Så småningom.

Så åter till tanken om hur schysst det skulle vara om jag berättade ALLT om Oliver här..? Nej jag tror inte det..

Och ärligt? Hur kul är det för ER att läsa om vår trip till tippen för att slänga hans gamla soffa och några däck? (Jag föreslog att han tog av sig tröjan och bar däcken endast iförd sina jobbyxor... Då kunde jag ta ett foto av honom och skicka till de som gör kalendrar med män som bär däck..Gärna insmorda med olja...

Han skrattade, men var inte riktigt med på den idén... Undrar varför?)

Hur kul är det egentligen att läsa om att vi köpte pizza i lördagskväll och jag målade Olivias naglar? Eller hur roligt det plötsligt är att tvätta? och vika tvätt? Och hur ofta orkar man läsa att jag är upp över öronen kär? Jag vet att ni är många som är otroligt glada för min skull och jag blir varm i magen och i hjärtat när ni skriver till mig och säger att jag förtjänar riktig lycka nu, efter alla nötter som jag har träffat genom åren. 

Men jag måste ju skriva med kvalite, jag kan inte bara svamla om vädret, körsträckan mellan våra hem eller maten vi lagar tillsammans (vilket tar väldigt lång tid eftersom vi måste pausa för att pussas med väldigt täta mellanrum)

Så på ett sätt måste jag sluta blogga, om Oliver iallafall... 

Frågan är väl bara...?

Nu då?

Vad ska jag skriva om?

Jag måste skriva...Lite då och då iallafall...

Men jag ska tänka på saken.... Jag kanske kan släpa fram någon gammal dejt jag gick på för 20 år sen eller så...

 

Stamp-E

2 september 2013 09:47

det är inte förbjudet att ändra inriktning till lyckliga bloggen :D

själv har min vänt många gånger under de 6-7 år jag bloggat... så ser det ju ut i livet...

http://stamp-e.bloggplatsen.se

attkyssagrodor

2 september 2013 10:11

Ja, det händer ju liiiiite mer i mitt liv än bara träffar med Oliver...Så jag kanske ska släppa in ER lite mer på livet...Berätta om mig själv på en annan nivå...
Ja som sagt... Måste tänka lite mer...Men ja jag kanske kommer att skriva om något annat också... :-)

 

Sofie

9 september 2013 20:07

Du får absolut inte sluta blogga! .. Du kan nog skriva om vad fan som helst .. Blir kul att läsa i vilket fall, för du skriver så bra.

http://sofiesbaksida.blogg.se

attkyssagrodor

10 september 2013 15:05

:-) tack snälla du...
Det kliar lite i fingrarna...
Jag har en liten idé... Får se hur den kan utvecklas..

 

Kajsa

30 september 2013 13:01

Ha ha, det här är ju så konstigt så jag måste skriva!
Jag hittade en gammal VHS med Real World Stockholm och satte mig och började googla på det, och hamnade just på den här bloggen.
Det är inte Hanna Widell som är med i Real World, även om de är lite lika. Tjejen du tänker på är Nina Wallén (ev hette hon Björklund också) och hon har OCKSÅ varit mullig modell i VeckoRevyn. Hon var mycket riktigt tillsammans med den där killen, men blev i slutet ihop med den danske killen Christian.
En parantes bara. Lycka till med kärleken!

attkyssagrodor

1 oktober 2013 21:07

VA?? Nämen vad säger du?? Här har jag gått i hur många år som helst och varit bergsäker på att Hannah Widell var med i Real World....

Nu måste jag kolla detta.. haha
Tack :-) Kärleken är underbar

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ju egentligen lagt ner bloggen, men den senaste tiden har det kliat i fingrarna och den där känslan av att jag snart spricker om jag inte skriver något snart. Jag har funderat på att starta en helt ny blogg, jag har skapat sidan men sen...ja ...

Här sitter jag igen, som så många andra kvällar det senaste året, med datorn i knät och ögon som tåras. Jag har tagit ett beslut, som jag känner att jag måste göra, trots att det tar emot och en del av mig inte vill. Men jag kommer att sluta med ...

Jag ÄR lycklig, jag är verkligen det. Men med lyckan kommer tydligen även panik, tårar och megaångest. Jag har konstant dåligt samvete och börjar känna mig otroligt stressad. Så vad har hänt undrar ni kanske? Det finns bara en person jag kan klan...

Oj då.... Stackars bloggen... Helt övergiven i över en vecka, ingen uppdatering, ingen rolig liten "annekdot"...Bara tystnad.. Skäms på mig... Men det är ju så här.. I Augusti förra året startade jag mitt projekt "Hitta drömprinsen" Jag gav mig sjä...

Har ni någon gång fått känslan att livet driver med er?  Eller testar er? testar för att se om du verkligen vill vara i situationen du är i för tillfället... I förhållandet du är i..? Jag får den känslan nu..Igår kom den dimpandes i min email på fa...