Jag har inte träffat Tobias idag... Hade ödet ett finger med i spelet kanske? Jag var till gymet tidigt i morse, jobbade stenhårt i två timmar och när jag hade stretchat färdigt hade jag bestämt att jag skulle träffa Tobias på stan för en fika, men inte gå hem till honom. Han är en fin kille, trots att han är lite negativ, och jag kan vara hans vän, men inte mer. Jag åkte sen för att äta lunch med min fina Jessica, det är lustigt hur lite som krävs för att man ska få en liten "kick" i livet, lunch med en vän t.ex Efter en timme med god mat och tjejsnack kändes livet så mycket lättare och jag hade fått mer perspektiv på både Kevin och Tobias. 

När jag kom hem diskuterade jag saken fram och tillbaka med mig själv, skulle jag ringa Tobias eller skicka ett sms? Att ringa hade ju varit det bästa..Det mest "vuxna" och det ärligaste. Medan jag vankade av och an i lägenheten så fick jag ett sms av honom: "Jag är kass i magen, vill du fortfarande ha besök?"

Ärligt?

VARFÖR är vissa killar konstiga?

Behöver jag veta att han har diarre?

Kunde han inte bara säga att han inte mår bra?

"Inte kul att sitta o vara dålig i magen" löd nästa sms

Nää.....det har du rätt i....Jag skulle uppskatta om du stannade på din egen toa, och inte heller fes ner min soffa....

Suck.....

Jag hade ju bestämt mig för att hålla vår träff neutral, men det kändes lite som att ödet var med och bestämde här, gav mig en knäpp på näsan som för att säga: Du! Skärp dig nu!

Så jag messade Kevin, frågade om han ville komma in på fredag? Och han sa ja!!!!

Så, ja ok...Säg det nu i kör.... Jag vet att ni vill....  :"Nelly du är patetisk!!!"

Jag SKA sluta nojja och bara njuta när vi är tillsammans. Jag ska göra mitt bästa i allafall..

Ödet har definitivt ett finger med i spelet som vi kallar livet, men jag tror också att jag har ödet i min egen hand...Jag kan påverka mycket av vad som händer och inte händer i mitt liv.

Med de orden går jag och lägger mig.

Hoppas ni får en stillsam natt.

Vad har jag nu gjort?  Något har hänt... Och jag är en idiot. En hemsk sådan, som inte förtjänar att träffa kärleken och leva lycklig i alla mina dagar. Jag borde bli inlåst i ett runt torn som vaktas av en hemsk trolljätte som slår mig med påk!

Igår skrev Tobias till mig på fb (ni minns Tobias, som har två barn, ganska negativ attityd, det tog honom fyra dejter och två filmer innan han vågade påskpussa mig...Vilket sen ledde till...mysigt sex...Ni minns eller hur?)  Han frågade hur det var med mig igår? Jag kände mig lite nere, känner mig fortfarande osäker angående Kevin, ja jag var bara allmänt ledsen. Men jag sa att jag var ok, och frågade hur det var med honom?

Han kände sig också lite nere för hans barn har åkt iväg för en månads semester hos farmor och farfar. Så han saknar dem, vilket ju är förståeligt, jag försökte trösta lite, men ärligt.. Vad kan jag säga?

Vi pratade en liten stund till och plötsligt säger han: Jag har saknat dig....

Jag blev nästan chockad... Det var väl lite tur att vi inte pratade i telefonen utan på chatten, för jag slutade skriva, hade vi pratat i telefonen så hade jag blivit tyst... Nu satt jag och stirrade på skärmen i vad som kändes en timme, men nog bara var en minut eller två.. Sen skickade jag en generad smileygubbe och skrev att jag inte visste vad jag skulle säga, men det var fint sagt. Han verkade ok med att jag inte sa att jag saknade honom..Inte som jag som hotade att jag skulle slå Kevin när han inte sa att han saknade mig tillbaka...

Vi fortsatte prata om lite av varje, allt och ingenting, sen säger han "Det var ett tag sen nu....Sist var det med dig"

"Va?? Vad???"

Det tog ett tag innan jag fattade att han pratade om sex..Han har inte haft sex med någon annan han var med mig...Jaha..vad svarar jag på det? "Ja, själv har jag varit lite slampig och satt på tre andra killar, efter dig"?

Njee det känns inte frestande att säga...Så jag skrev bara: Hmm och ritade en glad smileygubbe.

Därpå frågade han om jag ville komma över?

Men då hade jag lagt mig, så jag tänkte inte stiga upp ur min varma sköna säng.

Lite senare fick jag ett sms från Kevin, som önskade mig en god natt och att jag skulle sova gott. Vi messade en stund, vilket var mysigt, jag somnade varm inombords.

Idag har Tobias varit väldigt flitig med sina sms, gulliga meddelande, men med en ganska tydlig underton av sex, men på ett väldigt oskyldigt sätt. Han frågade om jag ville komma över ikväll? Men jag hade redan bestämt att jag skulle åka till grannbyn och se när Terese sjöng på kursgården med sin kör. Det var en härlig kväll, verkligen härligt att sitta på en trästol och bli omsluten av vacker sång och bara koppla bort omvärlden ett par timmar.

När jag kom ut och satte mig i bilen hade jag fått två sms från Tobias och ett från Kevin.

Tobias skrev: Jag har verkligen saknat dig, hade velat ha dig här nu

Mitt hjärta hoppade nog över ett slag och jag har börjat smälta,

Han säger ju allt som jag vill höra...fast jag vill egentligen att Kevin ska säga det..

Kevin frågade vad jag gjorde ikväll, jag berättade vad jag gjort, men han har inte skrivit tillbaka än, det är tre timmar sen jag skrev till honom...

Jag ska träffa Tobias imorgon.

Se, jag är en hemsk(!) människa!!! Jag vill träffa Tobias, det vill jag verkligen, men antagligen för att jag känner mig undanknuffad av Kevin. Jag får inte den uppmärksamhet jag vill ha, som han gav mig för tre veckor sen... När jag var "hans sötis, hans heting" han sa hela tiden att jag var "go" och mysig...

Nu säger han ingenting....

Så, ja..Jag skyddar mig själv, jag lindar in mitt hjärta i "bubbel-plast" för att det inte ska gå sönder igen. Jag säger inte att jag gör rätt, jag vet att jag gör fel och jag kommer inte att kunna se mig själv i spegeln efteråt... Men jag vill inte bli sårad igen, jag orkar inte gråta mer, jag kan inte låta Kevin utnyttja mig och sen slänga bort mig som en gammal oälskad leksak. Lämna mig trasig i ett metallkärl tillsammans med gammal mat och använda pappersservetter. 

Så jag bygger upp en liten halvschaskig mur runt mitt hjärta. Som går relativt lätt att riva, om man bara vill...

Men tänk om.... Tänk om Kevin inte leker med mig tills han hittar någon bättre? Tänk om han känner som jag? Att vi har det bra, vi har kul och håller på att lära känna varandra och vi är på väg in i framtiden tillsammans. Om framtiden sen är en vecka eller ett år...Ja det vet vi inte..Men jag vill njuta av den tid vi får tillsammans. Vad som händer "sen" ja det får vi se då...  Jag ska sova nu. Förhoppningsvis känns allt bättre och jag vet jag ska göra med hela situationen imorgon.

Hoppas ni sover gott.

Så vad är det då som gör att det inte känns helt 100% med Kevin längre? Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men jag undrar om jag bara är någon han har sex med, med regelbundna mellanrum? Tills han träffar någon bättre?

Så här är det, ända sen vi började prata på dejtingsidan har han varit väldigt "aktiv" med att messa mig, det har varit konstant.. "Hej vad gör du?" "Hur har din dag varit?" "Har du tränat?" "Pluggar du?" och beroende på mitt svar så har konversationen fortsatt. Även när han har jobbat eller varit med sin dotter så har de gått max en timme kanske en och en halv mellan hans sms. Jag berättade för er vad jag kände i måndags, men han kom ju över på kvällen, vilket var mysigt. Men i tisdags var han också väldigt tyst, jag ville fråga vad som stod på, men jag lät bli, jag gav honom "space" om det är det han behöver just nu? Det är klart att tankarna snurrade, men jag ignorerade dem så gott jag kunde. I onsdags hade vi bestämt att han skulle komma hit efter jobbet, hela dagen var han tyst, jag tror inte vi utbytte ett enda sms och jag förberedde mig på att få ett sms som sa att han var för trött för att komma över. Det kom inte, utan han dök upp strax efter elva på kvällen. Vi satt i soffan och pratade en stund, Fluffy klättrade över oss och charmade in sig hos honom, det är ganska patetiskt hur förtjust hon är i honom...Vi gick och la oss, (jag letade i SAOL efter en synonym till sex...och hittade följande: göka, älskog, banka bäver, könsumgänge kuttra sju...Jag vet inte vilket jag ska välja...Inget låter särskilt sensuellt eller mysigt...men ni vet vad vi gjorde...)  Nästa morgon "försov" jag mig, istället för att stiga upp kl fem, sov jag till sju, tog det lugnt, väckte Kevin med frukost och han körde mig till tåget halv tio. Sen var han tyst hela dagen.

Så även igår. Nu har han sin dotter i en vecka, så jag vet att vi inte kommer att träffas, vilket är helt ok. Igår messade vi lite grann, han frågade vad jag gjorde? Jag tittade bara på en film och halvsov i soffan. Han frågade om jag varit i skolan hela dagen?

Ja, sa jag, det var jag.

"Försov du dig?" 

"Nej"

"Bra"

"Är jag en dålig människa som skolkar ibland?"

"Nä, det var för en god anledning, önska bara du hade......" (Jag har censurerat resten av den meningen)

Det är detta som gör att jag undrar...

Det har hänt att vi har skrivit ångande heta sms till varandra på kvällarna, och nu känns det som att det är bara dessa sms han vill ha...Det kan börja som en vanlig konversation, men väldigt snart glider vi in på sex och han vill att jag "berättar" något för honom.

Så är det allt? Sen vi träffades, och promenerade i tre timmar så har vi inte "hittat på" något. Vi är alltid antingen här eller hos honom, äter, kollar tv och....Ja..ni vet....men jag har en plan.. Att fråga om han vill träffas fredag nästa vecka och hitta på något? Minigolf vid vattnet kanske? 

I förrgår morse när vi åt frukost frågade jag honom om han vill komma på min fest som jag ska ha torsdag nästa vecka, för att fira att jag har fått jobb.

Hans svar var; "Det kommer att vara en hel drös där då?"  

Jag: "Njae...Ja jo ganska många...Men ALLA vet inte vem du är... Och jag har inte tänkt klinka i glaset och presentera dig som detta är Kevin, vi träffas och har regelbundet sex.."

Han: "Hmm, ok, kan jag tänka på det?"

Jag: "Självklart, det hade varit jättekul om du kom"

Jag tänker inte säga något, inte fråga honom.. Jag tänker ge honom "space" för jag vet att han går igenom något lite jobbigt för tillfället. Han har blivit uppsagd från sitt jobb, när han berättade det för mig blev jag ganska imponerad, han var så positiv ändå, sa att det var dags att hitta något nytt. (Till skillnad från Tobias som har blivit ganska bitter.)

Jag tror tyvärr att sanningen har kommit ikapp honom. Vad ska han göra nu? Han har inte tagit studenten, gick aldrig i gymnasiet, han började jobba direkt efter att han gick ut nian. I dagens samhälle när det är svårt för folk som har en universitetsexamen att få jobb, så förstår jag att han "svettas" lite. Han hade varit och pratat med någon på en folkhögskola, för han vet att han behöver plugga..Men som med oss alla som är över tjugofem så är tanken på att sätta sig i skolbänken i tre år eller mer inte jättelockande.Och han fick inget trevligt bemötande när han var på skolan. Så, ja det är en del som händer hos honom nu, som helt förståeligt sätter en "broms" på allt som kan vara roligt...

Jag vill hjälpa honom, men inte trampa honom på tårna, tränga mig på eller få honom att känna sig inträngd i ett hörn. Jag fick sparken en gång..Jag behövde ett par veckor att "landa" och andas, sen kunde jag börja leta efter andra jobb...

Så jag kanske letar lite, kollar...Drar i några "kontakt-trådar" och ser vad som finns. Sen kan jag visa honom, låtsas att jag bara "råkade" hitta något som skulle passa honom...

Det är väl ok att göra?

Inte fult spel?

Nu ska jag åka till IcaMaxi med lilla mamsen, jag önskar er alla en härlig helg.

Mottager gärna (snälla) kommentarer och råd från er....

 Jag borde ju uppdatera varje dag, berätta fler galna dejtinghistorier, men det är ganska tomt nu.... Jag tror att jag berättat allt som är värt att skratta åt..... För tillfället i allafall....

Jag tror inte att Kevin är "the one" jag tror att han snart komemr att avsluta detta.

Jag gör mig mentalt redo.

Snart är jag tillbaka i svängen igen och kan roa er med mer galenskap. 

Håll ut, jag är snart tillbaka.

Se, jag var patetisk och orolig för ingenting.... Han hade jättemycket att göra på jobbet, vilket ledde till att han inte kunde prata med mig... Ganska logiskt, och jag är inte en sådan person som kräver att någon alltid ska sätta mig först oavsett situationen. Det är en mer patetisk nivå än vad jag sträcker mig till.

I alla fall... Han kom hit efter jobbet, bara för att pussas och kramas och prata i en halvtimme. Sen körde han hem och vi ska träffas en annan kväll i veckan, antagligen ikväll eftersom jag börjar sent imorgon, men vi får se.

Så, nu är jag lugn och glad igen.

Ha en härlig tisdag alla!

Phhoowwwaaa STOR suck...... Idag är en dålig dag för min del... Känner mig ledsen, nere och osäker. Osäker på allt. Eller nej, bara osäker på Kevin... Ni behöver inte kommentera, jag vet hur patetisk jag är idag, det är dags för att få besök av "Auntie Flow" eller "Alice" som jag vet att vissa kallar sin vecka av irritation, ilska och gråt attacker för här.

Jag är ofta ett vrak vid denna tidpunkt, så jag vet att vad jag känner just nu inte är logiskt. Men jag måste ändå skriva, min mamma säger alltid att det ofta känns bättre om man skriver, skriv, skriv, skriv...Sen kan man se saken från en annan vinkel och inse att situationen inte är som man inbillar sig.

Jag var hos Kevin igår, det var jättemysigt, elva dagar sen vi sist sågs, det var mycket vidrörande, pussar och kramar som blivit lagrat....Men vid vissa tillfällen fick jag bara en känsla av att något var fel, han kändes inte riktigt "närvarande", jag frågade om allt var ok? Och han sa ja, absolut. Jag sov hos honom i natt och när jag gick till tåget i morse sa han "Vi ses ikväll" (han låg kvar i sängen) Hela dagen har jag sett fram emot att han ska sova här inatt, jag börjar sent imorgon så vi behöver inte stiga upp klockan fem... Det kändes mysigt. Men någon gång vid lunch kom den här känslan krypande. Antagligen för att han inte har hållit lika mycket kontakt via sms som han brukar... Konstigt hur man kan bli så nojjig bara för att några sms uteblir.. 

När jag kom hem messade jag till honom och sa att jag var hemma, skulle dammsuga och äta middag sen var det nästan dags för honom att dyka upp. Han svarade: "Jag kan inte stanna så länge, har ett möte imorgon kl 9:30 och måste hitta mitt CV först."

Jag BLEV ledsen, det ska jag inte sticka under stol med...MEN jag skrev "Oj då, men om du vill åka hem direkt så är det lugnt, vi kan träffas imorgon om du inte är upptagen? eller onsdag eller torsdag..Vilket som passar dig bäst?"  Jag tyckte att det var ett bra svar...Eller?

Det var två timmar sen och han har inte svarat än...

Jag vet att han jobbar. Jag vet, jag vet, jag VET....Men i "vanliga" fall så håller han ändå kontakten...

Något känns fel. Jag ska vänta till kl tio och sen messa och fråga om han fick det andra sms:et... 

Det kan ju vara kul för mig att veta om jag ska sitta uppe och vänta på honom tills efter elva, eller om jag kan lägga mig?

Eftersom jag känner mig som jag känner mig så hade en tidig kväll varit precis vad jag behöver, med en varmvattensflaska på magen, Fluffy i knävecket och en "feel-good-bok" i handen.

Jag ska slänga kakorna i soporna och stänga av de sorgsna kärleksballederna på spotify.

Big Bang theory i en halvtimme, sen säng tror jag är vad som behövs.

Som sagt, inga kommentarer nödvändiga, jag vet att jag är patetisk.

Lovade ju att jag skulle lägga upp en bild igår. Det blir idag istället... När jag gjorde min andra tatuering för en månad sen blev jag jättesugen på att göra fler. Nelly sa att hon också hade funderat på det och vi bestämde oss för att göra dem tillsammans. Och samma motiv. Vi funderade lite på vad som symboliserar vår vänskap? Och kom fram till att vi har inget "citat" eller mening eller händerlse som kan vara fint som en tatuering. Vet ni vilka bröderna Lagerstål är? De hade ett radioprogram på -90 talet vilket jag och Nelly älskade! Det är vissa fraser därifrån som vi går igång på och kan skratta tills vi gråter... Men att tatuera in en röd hink, eller ett par kalsonger...Det funkar liksom inte...  Ni har t.ex ingen aning om vad jag pratar om, eller hur? Men hade Nelly varit här så hade jag bara behövt säga "Kalsippor" eller "Den röe spannen" så hade vi brutit ihop lite.

Så vi fick tänka utanför ramarna.. Jag älskar "infinity" symbolen och hittade en bild där det stod "love" innuti symbolen. Jag skickade den till Nelly och föreslog att istället för love skulle vi ha "Bff". Hon älskade den idén!!

Sagt och gjort, igår blev vi taggade, tillsammans och visar för hela världen att vi är bästa vänner.

Det hände en lite rolig sak när vi satt i studion, jag satt på en stol, messade med Kevin, jag tror att jag log... Nelly kommer fram till mig och säger; "Har du sett honom??"

"Va? Vem?" undrar jag och trodde att det var någon som vi känner som också skulle tatueras.

Nelly tittar på mig, förundrad och nästan lite sur, sen säger hon; "Vad har hänt med dig? Har din pojkradar gått sönder?"

"Vad pratar du om? Pojkradar? Vad är det??"

"Ja men har du inte sett honom?"

"VEM???"

"Killen som har gått förbi dig tre gånger nu, som har ditt namn skrivet över hela honom, han har försökt få ögonkontakt med dig alla tre gånger, men du är upptagen med din telefon!!!"

Jag fattade inte alls vad hon menade, mitt namn på en kille? Jag förstod ju att hon menade att han var min "typ" men hur hade jag missat honom?

"Är det nu sen du träffade Kevin? Du ser ingen annan??"

Hmm, kanske? Men jag är ju inte dödskär i Kevin, lite småförälskad, ja..Det är jag, han är ganska underbar.. Men vi har bara träffats i en månad...

Men i allafall, den här killen i studion, när jag väl såg honom så får jag ju hålla med.. Han var verkligen "min typ" 

Två meter lång, bredaxlad, svart hår och tatuerad... Skitsnygg!! Men jag tror han var ganska ung, runt tjugofem skulle jag gissa. Han satt för en stor färgtatuering på högra armen. Jag och Nelly satt i lunchrummet och väntade på att vår tatuerare skulle bli redo, då kommer han in med de två killarna som höll på med honom, han ställde sig vid vasken och såg lite blek ut. Plötsligt säger Nelly; "Han svimmar!" Och där står denna två meter långa kille och ser väldigt underlig ut, man såg på hans ansikte att han inte hade en aning om vad som egentligen höll på att hända, de två små killarna fick båda hålla upp honom och Nelly gav dem en stol som de satte honom på. Stackars kille, men är man två meter lång så får man nog lätt blodsockerfall när kroppen utsätts för en tatuering. 

När det sen var min tur att tatueras satt vi mitt emot varandra, han frågade om det gjorde ont? 

Njae, det var ok tyckte jag, min tatuering är ju liten, det tog exakt tretton minuter att göra den. Snyggingen frågade vad det var för något och när jag förklarade att det var en vänskapstauering så tyckte han att det var fräckt att göra en sån i vuxen ålder. Tur för honom att han inte sa "när man är gammal". Då hade han fått se på smärta.

Så vad tycker ni? Jag älskar den!                      

Jag har varit och tränat, tredje gången denna veckan!! Jag har som vanligt spenderat viss tid till att observera andra "gymmare". Denna veckan har jag förundrats över hur andra klär sig när de tränar. Jag tycker inte det är nödvändigt att ha märkeskläder, det är inte det jag har observerat...Utan snarare hur vissa (oftast män) kommer direkt in i gymlokalen från gatan, de har jackan på sig och byter inte skor. Sen bär de med sig sin jacka från maskin till maskin, ibland har de en väska med sig också. Varför?? Det finns omklädningsrum..Både på ovan- och nedanvåningen, och det finns en anledning till att det heter OMKLÄDNINGSrum...man ska klä om där! Inte inne i gymet...

Min andra observation är fotklädnad.. Säger man fotklädnad? Nej det gör man säkert inte, jag menar skor. Vad vissa har på fötterna när de tränar. Det första jag fick lära mig när jag började träna var att skor är det viktigaste du ska tänka på, lägg gärna lite extra pengar på skorna, har du dåliga skor kan du lätt skada dig och slita på lederna.

Jag menar inte att man ska lägga tre eller fyra tusen kronor på ett par skor, men mellan fem hundra och tusen kronor tycker jag är rimligt. Så när jag ser (igen oftast män) någon stiga in i gymet med BADSKOR, så tänker jag; ....??? Vad hände här liksom?? Hur tänkte du nu? Foppatofflor är en annan klassiker, eller inga skor alls, bara smutsiga tupstrumpor... Ärligt? Hur tänker en människa som utsätter sig själv (och sin omgivning) för detta?

Den tredja saken jag har tänkt på är dessa män/gubbar som är på gymet varje dag, men faktiskt inte tränar.. De strosar runt bland maskinerna, ibland sätter de sig på en maskin, men de GÖR inget, de bara sitter där, pustar lite och snackar med någon annan gubbe som sitter på en annan maskin, sen byter de....

Vad är poängen med det?

Varför betala dyrt medlemsskap om man bara nyttjar lokalen som ett fik?

Jag skulle faktiskt inte bli förvånad om jag en dag skulle se dem med en kaffekopp i handen...

Jag ser nu att det bara är män som jag har observerat, men det är antagligen för att det är män som beter sig underligt på mitt gym... Alla tjejer/kvinnor har ordentliga skor och de tränar så hårt de kan. Visst, vi har ju de små tanterna som kommer fullt sminkade, juvelerna hängande runt halsen och håret i en snygg uppsättning, det är roligt att se dem också..Men de tar ändå sin träning på allvar. 

Slut på observationerna. Nu ska jag duscha, snart kommer Nelly och vi ska göra tatuering nr tre, tillsammans, jag lägger upp en bild senare ikväll.

Ha en underbar helg alla!