För över ett år sen köpte jag en byrå från Ikea. Jag tycker den är jättefin och jag var ganska stolt när jag hade satt ihop den utan hjälp! Det tog ungefär fyra timmar..Men det spelar väl knappast någon roll? Jag gjorde det ju helt själv!!

Jag märkte dock direkt att något var fel.... Kan ni se det..?

Japp... Det är ett HÅL där det inte borde vara ett hål.... Något saknas där....

   Den här saken...som jag trodde bara var "packning"....  

Byrån var ju "färdig" så jag hade verkligen ingen lust att skruva isär den och sen sätta ihop den igen, SÅ kul var det inte... Det gick bra att typ balansera träbiten i hålet.. Ett tag funkade det... Sen har den bara legat ovandå lådan, och jag har retat mig på det varje gång jag sett det, vilket är varje dag, eftersom det är det första jag ser när jag vaknar...

Det har ju varit ett par killar som har befunnit sig i mitt liv under året som gått och tre stycken har sagt att de absolut kan fixa det, "Inga problem Nelly, det fixar jag"

Men....Så blev det inte så... Förräns nu!! In kom Oliver som tog en titt och sa att han skulle ta med lite grejer nästa gång han kom hit, och sen även gjorde det!!!

Kolla!

Och kolla här!!

Så här ska den ju se ut!!!

Det har ju verkligen sina fördelar att ha en pojkvän som verkligen bryr sig.. Som vill att jag ska ha det bra och fixar saker till mig för det ska vara så. När jag igår berättade för min mamma att jag hade fått en matlåda med gårdagens oätna middag i sa hon: "Hmm, ja han skämmer verkligen bort dig" 

Jag vet inte om man kan kalla en matlåda för att skämma bort mig... Men det är en sån liten sak som får mig att känna mig värdefull och älskad.. Det är ju de små sakerna som gör ett förhållande.. Han fick ju en matlåda av mig.

Ikväll ska jag hem till honom, jag ska vara där hela helgen och ikväll får jag träffa hans barn för första gången. Jag är nervös på gränsen till att våldsamt börja kräka... Jag är egentligen inte nervös inför dem..Det är mitt eget beteénde jag oroar mig för.. Tänk om jag går in i någon typ av psykos och säger något jättekonstigt..?

Och hur hälsar man på en ellva respektive en åtta åring? Ska jag ta i hand? Nej, det kan jag ju inte göra.... Malin tyckte att jag skulle krama dem..men det känns inte riktigt rätt för mig heller. Fast skulle de ta steget att kramas så gör jag självklart det. Annars är jag nog mest inne på att le och säga "Hej hej" typ... Det blir säkert bra...

Förresten, kommer ni ihåg Jonathan??

Nej varför skulle ni göra det, det är knappt att jag gör det... Men bläddra tillbaka till April och ett inlägg som heter "Forgive me father for I have sinned" så hittar ni honom där... 

I allafall... När jag igår morse körde hem från Oliver ser jag en stor skåpbil som det står ett namn på som jag känner igen...Hmmm, jag undrar....kan det vara han....? Jo, det var det ju!!! Jag skrattade och vinkade till honom men han såg jätteförvirrad ut. Tydligen bloggar inte han om sina "erövringar" så han minns mig inte, inte just då iallafall.. Han kanske gick och funderade hela dagen "Jag känner ju igen henne....Men var f€%&n har jag träffat henne...?" Haha

Nej men nu är klockan snart sju!! Och jag ska köra hemifrån om en timme. Det är bäst att jag slutar blogga, stiger upp ur sängen och börjar dagen. Hoppas ni får en härlig helg! Håll tummarna att mötet med barnen går bra!! På lördag ska jag träffa hans bästa vän. Det är ju inte heller nervöst...

 

Stamp-E

23 augusti 2013 09:15

jag anar en viss tillfredsställelse när du skriver pojkvän... ;) :D

*glad för din skull*

klart helgen blir superbra

http://stamp-e.bloggplatsen.se

attkyssagrodor

23 augusti 2013 09:45

Haha jo... Det är det nog.... ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ju egentligen lagt ner bloggen, men den senaste tiden har det kliat i fingrarna och den där känslan av att jag snart spricker om jag inte skriver något snart. Jag har funderat på att starta en helt ny blogg, jag har skapat sidan men sen...ja ...

Här sitter jag igen, som så många andra kvällar det senaste året, med datorn i knät och ögon som tåras. Jag har tagit ett beslut, som jag känner att jag måste göra, trots att det tar emot och en del av mig inte vill. Men jag kommer att sluta med ...

Jag ÄR lycklig, jag är verkligen det. Men med lyckan kommer tydligen även panik, tårar och megaångest. Jag har konstant dåligt samvete och börjar känna mig otroligt stressad. Så vad har hänt undrar ni kanske? Det finns bara en person jag kan klan...

Oj då.... Stackars bloggen... Helt övergiven i över en vecka, ingen uppdatering, ingen rolig liten "annekdot"...Bara tystnad.. Skäms på mig... Men det är ju så här.. I Augusti förra året startade jag mitt projekt "Hitta drömprinsen" Jag gav mig sjä...

Har ni någon gång fått känslan att livet driver med er?  Eller testar er? testar för att se om du verkligen vill vara i situationen du är i för tillfället... I förhållandet du är i..? Jag får den känslan nu..Igår kom den dimpandes i min email på fa...