Oliver frågade mig härom veckan om han kunde få träffa mina föräldrar? 

Jag svalde snabbt klumpen jag fick i halsen, lite som man ser i en tecknad serie "gulp"   Ehhh...jaha....ja, det kan du väl få.... (Varför vill han det???) Jag vet ju hur mina föräldrar är..Mamma blir nervös och säger ingenting, pappa blir nervös och försöker sig på ett halvdåligt skämt och gästen i fråga undrar var hen har hamnat... Men Louise i England sa att hon förstod mig mycket bättre efter att ha träffat min mamma... (Jag vet fortfarand inte hur jag ska tolka det....)

I allafall, jag bestämde att vi skulle titta förbi på en fördrink i fredags, innan vi gick till en mysig restaurang här i mitt kvarter. Jag tror att jag var mest nervös av alla...Fråga mig inte varför, jag älskar mina föräldrar och jag skäms absolut inte för dem, men..ja...jag vet inte vad jag trodde skulle hända..jag borde ha mer förtroende för dem och mer förtroende för Oliver, att han klarar av vilken situation som helst.

Det blev en lyckad kväll, mamma älskade honom, pappa gav honom godkändstämpel (han öppnade det fina whiskeyskåpet..där whiskeyn "som-inte-ska-drickas" förvaras....) och Oliver tyckte att mina föräldrar var jättetrevliga, han sa att han gärna hade stannat om vi inte skulle iväg. Men bordet och en stek med mitt namn på väntade oss, så vi strosade iväg och hade en jättehärlig kväll. Vi åt fantastisk god ryggbiff och delade på en karaff rött vin. (Vilket är många vuxenpoäng för mig..Jag har aldrig kunnat dricka rött vin, det har bara smakat jord...) 

Vi struntade i efterrätt, ingen av oss är särskilt förtjust i det. Oliver har nog aldrig varit det, men min smak har förändrats markant de senaste två åren, jag älskar en god middag med kött och grönsaker som kompletterar varandra och ett gott vin, sen är jag nöjd. Är jag på restaurang så brukar jag titta på dessertmenyn, för att se om de har någon fantastisk chokladskapelse...Vilket nästan ingen har. Så huvudrätt är min passion.

Nu svammlade jag och gled in på ett sidospår.. Efter maten gick vi en runda här i mitt kvarter, jag har visat honom runt innan, men nu fick han turen "by night" också, han hade ingen aning om var han var. "Kusinen från landet" typ...

På lördagmorgon sov vi ganska länge, sen åt vi frukost och pratade i säkert en timme innan han körde hem för att gå på "kick-off" för idrottsklubben som han stöttar. Jag spenderade resten av dagen till att tvätta, hänga undan sommarkläder och ta fram vinterkläder (September är en höstmånad, alltså är det nu höst vilket innebär att snart kommer snön och i och med det är även snart julen här, vilket betyder att jag måste börja planera min årliga julfest, i år blir det den 30:e November, då får alla en härlig julig stämning i magen som håller hela December)

Igår var det min tur att träffa halva Olivers familj, hans systrar på pappans sida (de är tvillingar) fyllde år igår, så jag var bjuden till den ena som bor i staden nära Oliver (den andra bor ca trettio mil härifrån) 

Så jag träffade syrran, syrrans man, pappan, pappans fru och svågerns föräldrar. De var alla väldigt trevliga och glada, jag trivdes verkligen i deras sällskap, inatt drömde jag att jag och Beata (det får Olivers syster heta) var bästa vänner, jag sov över hos dem och hon kom in i gästrummet och sa att hon hellre låg och snackade med mig hela natten än lyssnade på sin man som snarkade.

Imorse när jag stod i badrummet och sminkade mig kom Oliver in för att tvätta sig, sen kom en väldigt trött rufsig åttaåring in för att kissa. Där var vi tre stycken i ett badrum, i ett hus, på en helt vanlig tisdag, gjorde oss i ordning för en dag i skola och på jobb innan vi åt frukost tillsammans. Sen vinkade jag av Oliver när han körde till jobbet, slängde matavfallet, satte igång diskmaskinen och släppte av hans barn vid busshållplatsen. När jag körde till jobbet tänkte jag, hur Olivers värld är som ett annat solsystem än min egen värld. Min värld i en stad, gångavstånd till det mesta, nattliv, kvällsöppna affärer, vissa har även öppet mitt i natten..

I Olivers värld finns två barn, två underbart fina barn, om jag glömmer att köpa mjölk så måste jag köra två mil för att köpa mer. Så länge det inte är efter kl sex på kvällen, fyra en söndag... Man kan inte promenera hem mitt i natten, då går man vilse för det är beckmörkt. Jag skulle i och för sig gå vilse mitt på dagen också..

Så våra världar är väldigt långt ifrån varandra. 

Men jag älskar hans värld...

När jag åt lunch fick jag ett sms från honom: "Hej älskling :-) Hur har du det idag? Riktigt mysigt och trevligt och ha vardagsmorgon med dig... Älskar dig, puss"

Jag vet inte vad jag ska skriva... Bara ett enkelt sms, två rader som innehåller så mycket, som gör mig varm och får mig att vilja spänna fast mig som en ryggsäck på honom, så att jag aldrig är ifrån honom. (Jag är medveten om att det hade varit ett något udda betéende, så jag låter bli..) 

Har ni lyssnat på texten till den här..?

Väldigt vackra ord...

"I cant help but notice you reflect in this heart of mine, if you're ever alone and the glare makes me hard to find just remember Im always peering out on the other side, cause with your hand in mine and a pocket full of soap I can tell you there is no place we couldnt go, I dont want to loose you now Im looking right at the other half of me the biggest scene in my heart, theres a space but now your home You were right here all along, its like you're my mirror. My mirror staring back at me I couldnt get any bigger with anyone else beside of me and now its clear as this promise that we're making two reflections into one Cause its like you're my mirror My mirror staring back at me and I cant help but stare cause I see truth somewhere in your eyes I cant ever change without you, you reflect me I love that about you And if I could I would look at us all the time"

Ha en härlig kväll, jag lovar att inte sluta blogga....

 

Stamp-E

11 september 2013 10:42

gött att höra :)

rätt kul att du la till det längst ner haha... för man har ju funderat under veckan... :D

http://stamp-e.bloggplatsen.se

attkyssagrodor

11 september 2013 11:49

;-) haha jo.... jag har förstått att många undrar, men som sagt, jag kan inte sluta skriva helt och hållet....
Jag får försöka vinkla det så att jag berättar mer om mig utan att "hänga ut" Oliver för mycket.

Han vet ju inte om att bloggen finns...Han vet inte att jag skriver om honom... Jag vet inte hur han skulle reagera om han visste.....

 

Sandra

13 september 2013 12:56

Åh, idag var där två för mig nya inlägg att läsa om min väns underbara liv och underbara man:)!! Så härligt! Du får inte sluta blogga;)!!! Puss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ju egentligen lagt ner bloggen, men den senaste tiden har det kliat i fingrarna och den där känslan av att jag snart spricker om jag inte skriver något snart. Jag har funderat på att starta en helt ny blogg, jag har skapat sidan men sen...ja ...

Här sitter jag igen, som så många andra kvällar det senaste året, med datorn i knät och ögon som tåras. Jag har tagit ett beslut, som jag känner att jag måste göra, trots att det tar emot och en del av mig inte vill. Men jag kommer att sluta med ...

Jag ÄR lycklig, jag är verkligen det. Men med lyckan kommer tydligen även panik, tårar och megaångest. Jag har konstant dåligt samvete och börjar känna mig otroligt stressad. Så vad har hänt undrar ni kanske? Det finns bara en person jag kan klan...

Oj då.... Stackars bloggen... Helt övergiven i över en vecka, ingen uppdatering, ingen rolig liten "annekdot"...Bara tystnad.. Skäms på mig... Men det är ju så här.. I Augusti förra året startade jag mitt projekt "Hitta drömprinsen" Jag gav mig sjä...

Har ni någon gång fått känslan att livet driver med er?  Eller testar er? testar för att se om du verkligen vill vara i situationen du är i för tillfället... I förhållandet du är i..? Jag får den känslan nu..Igår kom den dimpandes i min email på fa...