Jag kanske inte borde skriva just nu...För nu är jag sur och förbannad igen...

Det var meningen att jag skulle opererats idag, inget farligt...Jag har myom, muskelknutor, godartade tumörer som växer på livmodern. Läkarna har försäkrat mig att de är inte farliga, många kvinnor får såna här knutor, men eftersom jag har så ont så ska de tas bort. Igår träffade jag läkarna och de har varit tvugna att flytta min operation till måndag p.g.a en gravid kvinna måste akutopereras. Jag förstår ju att det måste gå före min operation. 

Så jag sa till Anders att han kunde komma hem till mig nästa helg och "ta hand om mig" (jag lade till en liten smileygubbe som blinkar..) 

Vad svarar han på det?

JO; "Jag ska nog på kalas på lördag, haha och på söndag har vi planering med scouterna."

Detta känns inte alls bra, vi har träffats i snart tre månader och jag det känns som att vi kommer ingenstans, som att vi står och trampar på samma ställe, ett steg fram ett tillbaka.

Någon gång under denna veckan berättade han att han hade visat foto på mig för sina vänner han är på semester med, jag frågade vad han har sagt om mig... Tydligen är jag någon "som det kanske kan bli något med"

I mina ögon ÄR vi redan "något"

Men tydligen delar han inte den känslan....

Är det fel av mig att vilja att han ger mig lite mer tid?

Att han ska komma hem till mig och vara här när jag kanske mår dåligt?

Jag är ju inte smittsjuk....

Är jag en "dramaqueen" som kräver något omöjligt av honom?

Bortskämd?

Nej jag tror verkligen inte att man kan kalla mig bortskämd....

Men det är ok...Jag kan ta två steg tillbaka och ta ett djupt andetag, sen åker jag och hälsar på John utan att ha dåligt samvete!

Nu ska jag gå ut och röka!

Jäkla karl som får mig att bete mig som en tonåring!

 

Elisabeth

11 januari 2013 12:56

Hans kommentar till vännerna får mig att känna att han träffar dig samtidigt som han väntar på "något bättre", han vill inte binda sig OM det dyker upp en drömtjej typ. Har det gått tre månader så borde han/ni kommit lite längre i känslorna och förhållandet. Tycker absolut att du har rätt att känna som du gör, att han borde ge dig lite mer tid och speciellt bry sig lite mer när du ska opereras och inte skratta bort det. Vet hur det är att nätdejta, gick på många törnar innan den jag lever med idag och när vi fick kontakt kändes det bra redan från första mailet och mer rätt efter första dejten. Även om han var uppbokad så tog han sig tid för en kort träff eller bara en kram. Det finns någon för dig därute så varför ska du nöja dig med kanske det näst bästa (Anders) om nu han inte vill satsa på er.

Lycka till och jag kommer fortsätt blogga om dina grodor i jakt på prinsen för jag vill gärna se hur det går :)
Kram E

http://knytet.bloggplatsen.se

attkyssagrodor

12 januari 2013 13:29

Tack för ditt inlägg, jag uppskattar alltid kommentarer och goda råd. (Även mindre goda ibland..)
Anders kommer hem imorgon, jag får se vad som händer då... Om han tar kontakt eller inte..
Det känns ändå lite sorgligt och gör lite ont i järttrakten, men om han inte känner som jag så är det lika bra att veta det nu antar jag...
Jag försöker att inte ta ut något i förskott, vi får se vad som händer nästa vecka helt enkelt.
Men jag ger inte upp.... Jag är övertygad om att min prins finns där ute, jag kanske bara måste träffa några fler grodor först....
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ju egentligen lagt ner bloggen, men den senaste tiden har det kliat i fingrarna och den där känslan av att jag snart spricker om jag inte skriver något snart. Jag har funderat på att starta en helt ny blogg, jag har skapat sidan men sen...ja ...

Här sitter jag igen, som så många andra kvällar det senaste året, med datorn i knät och ögon som tåras. Jag har tagit ett beslut, som jag känner att jag måste göra, trots att det tar emot och en del av mig inte vill. Men jag kommer att sluta med ...

Jag ÄR lycklig, jag är verkligen det. Men med lyckan kommer tydligen även panik, tårar och megaångest. Jag har konstant dåligt samvete och börjar känna mig otroligt stressad. Så vad har hänt undrar ni kanske? Det finns bara en person jag kan klan...

Oj då.... Stackars bloggen... Helt övergiven i över en vecka, ingen uppdatering, ingen rolig liten "annekdot"...Bara tystnad.. Skäms på mig... Men det är ju så här.. I Augusti förra året startade jag mitt projekt "Hitta drömprinsen" Jag gav mig sjä...

Har ni någon gång fått känslan att livet driver med er?  Eller testar er? testar för att se om du verkligen vill vara i situationen du är i för tillfället... I förhållandet du är i..? Jag får den känslan nu..Igår kom den dimpandes i min email på fa...