Direktlänk till inlägg 18 januari 2013
Jag är hemma från sjukhuset.. Operationen gick bra, de tog bort en muskelknuta som vägde 1,3 kg, så när svullnaden lagt sig hoppas jag på att ha en något plattare mage :-)
Jag var på sjukhuset i 4 dagar, Anders höll kontakten varje dag, men nu.... när jag är hemma....så är jag bara ledsen igen. Jag är arg på mig själv för att jag åter igen har blivit sårad av en man...
Anders sa ju för ett tag sen att han kunde inte komma hit imorgonkväll eftersom han redan bestämt att han ska på kalas, jag tycker fortfarande inte att det ok...Men jag trodde (vilket ju såklart var dumt) att han kanske skulle ta sig tid till att komma hit ikväll, eller imorgon under dagen, eller på söndag...
Men...igår så får jag reda på att han idag ska på examensfest, imorgon ut och vandra på nån is och titta på sälar under dagen sen fest på kvällen. På söndag ska han på möte på scouterna, han KANSKE skulle kunna komma in och hälsa på mig på kvällen, men det blir inte länge för han ska upp kl 06 på måndag, mån-ons jobbar han till 18 så då är han trött på kvällen och orkar inte träffa mig. Men på torsdag, då slutar han 12, så DÅ kan han komma in och hälsa på mig. Det är så många känslor som snurrar, men känslan som bäst beskriver hur det käns är ändå sårad....
Så jag har inte svarat på han fjantiga chattmeddelande; "Om två timmar: pppsscchhhhhtttt" "Ohoy!, Vad gör du? Imorgon fyller du år, Yihhaaa!!!"
Men när han skrev: "Är du sur?" så svarade jag; "Nej Anders, jag är inte sur, jag är sårad"
Då frågade han så klart varför?
Jag sa att jag inte ville prata om det på chatten eller via sms så att jag förmodade att jag fick vänta tills på torsdag när han har tid att träffas.
Han svarar; "OK, Jag kan inte strunta i kalaset imorgon om det är det du menar, klart jag vill träffa dig, men jag måste få vara själv ibland."
Och fastän jag precis sagt att jag inte ville gå in på vad jag kände och varför så gjorde hans sista ord "jag måste få vara själv ibland" att jag gjorde det ändå....
Mina ord var: Så vi har träffats så mycket att du måste vara själv ibland...? redan..? borta från mig..? jag visste inte att du kände på det sättet....för mig är det tvärtom.... när man först träffar någon vill man vara ifrån den personen så lite som möjligt... man struntar i att man bara sover 4 timmar vissa nätter..för man spenderar tid med någon man tycker om och håller på att lära känna... man bjuder med personen man tycker om på kalas som redan har blivit bestämt för man vill att ens vänner ska träffa den här fantastiska personen.. det var därför jag undrade vad du hade för planer nästa fredag.... min kompis fyller år och jag hade tyckt det var jättekul om du kunde komma med och träffa några av mina närmsta vänner.... jag är inte sårad för att du ska på kalas imorgon....jag är sårad för att du inte ens tänkte tanken att antingen komma hit ikväll, sova här, vara med mig när jag mår dåligt (jag smittar liksom inte) inte heller kan du tänka dig att komma hit under dagen imorgon...eller gå till kalaset ett par timmar och sen komma hit...för att spendera tid med mig.... sen kan du inte heller träffas förrän på torsdag.... för du jobbar till 18 tre dagar och då är trött........ jag körde ut till dig mer än en gång innan jul fastän jag stiger upp kl 5 varje dag och inte är hemma förrän 18....jag är också trött...men det spelade ingen roll, för jag ville träffa dig.....
Och får till svar...: OK
Så jag förmodar att detta är över nu...?
Det är ju tydligt att vi inte är på samma våglängd, vi vill inte samma sak.... Det verkar inte som att han vill ha ett förhållande över huvud taget... Inte vad jag kallar ett förhållande iallafall... Och jag undrar i mitt stilla sinne, igen... Varför jag? Varför träffar jag dessa män som inte vill spendera tid med mig..?
Jag skulle kunna hålla på hela natten med Varför, varför, varför? Jag är nyopererad, har ont, både i såret i magen och i hjärtat.
Men jag försöker visa att jag har någon form av stålthet och loggar ut, gör en kopp te (för vin+diclofenac är ingen bra idé) och kurar ihop mig i soffan med Fluffy och Desperate Housewives.
Imorgon är det min födelsedag, men jag tänker göra mitt bästa att radera den. Kanske faktiskt tillåta mig själv att vara totalt miserabel, gråta framför tv:n och inte släppa in någon alls.
Fast det går ju inte, jag har ju föräldrar som inte tillåter sådant beteénde, man blir aldrig av med mina föräldrar, på gott och ont.
Här sitter jag igen, som så många andra kvällar det senaste året, med datorn i knät och ögon som tåras. Jag har tagit ett beslut, som jag känner att jag måste göra, trots att det tar emot och en del av mig inte vill. Men jag kommer att sluta med ...
Jag ÄR lycklig, jag är verkligen det. Men med lyckan kommer tydligen även panik, tårar och megaångest. Jag har konstant dåligt samvete och börjar känna mig otroligt stressad. Så vad har hänt undrar ni kanske? Det finns bara en person jag kan klan...
Oj då.... Stackars bloggen... Helt övergiven i över en vecka, ingen uppdatering, ingen rolig liten "annekdot"...Bara tystnad.. Skäms på mig... Men det är ju så här.. I Augusti förra året startade jag mitt projekt "Hitta drömprinsen" Jag gav mig sjä...
Har ni någon gång fått känslan att livet driver med er? Eller testar er? testar för att se om du verkligen vill vara i situationen du är i för tillfället... I förhållandet du är i..? Jag får den känslan nu..Igår kom den dimpandes i min email på fa...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 | 9 |
10 | 11 |
12 |
13 | |||
14 | 15 |
16 |
17 |
18 | 19 |
20 |
|||
21 | 22 |
23 | 24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 | 30 | 31 |
||||||
|