Jag vet, jag VET...Jag har sagt att jag ska berätta om Jabba, en konstig kille jag träffade för några år sen... Men det har inte blivit så...Men visst ville ni hellre läsa om Kevin...?  ;-)

Men nu har turen kommit till Jabba....

När jag hade varit hemma i Sverige i ganska precis ett år gick jag med på en datingsida, nu minns jag inte vilken det var...Det är ett ganska brett urval idag... Jag gick inte in för det som jag har gjort nu, men jag ville nog träffa någon.. Jag pratade inte med så många killar, men en dag fick jag ett ganska långt mail från en kille som inte hade någon bild på sin profil. Jag kommer inte ihåg exakt vad han skrev, men det började med något liknande detta; "Wow, vilken härlig profil du har, hur har du inte blivit uppsnappad härifrån redan?"

Han sa att han fanns på facebook och jag kunde se foton på honom där...

Jag hittade honom ganska snabbt...och tänkte..."Hjälp..vad han är FUL!!" Han hade hårväxt som liknade marsvin runt munnen, men denna "mustach" eller vad jag ska kalla den möttes inte "i mitten" under munnen...om ni förstår vad jag menar..? Han hade rakat huvud och massor med konstiga mörka fläckar på skallen, han hade arga mörka ögon och han var så tjock...Han var så otroligt stor och flabbig, jag tror faktiskt att jag rynkade på näsan när jag såg honom.

Men jag tänkte att han kanske var trevlig? Även om jag nu inte minns exakt vad han skrev, så minns jag att jag tyckte det var mysigt och fint... Så jag ville ge honom en chans...Jag ville försöka att inte vara så ytlig, utan även ge en "inte-snygg" kille en ärlig chans...

Så vi började prata, varje kväll, ibland i över en timme...jag gillade att prata med honom, han verkade snäll, charmig och ärlig...

Efter ett par veckor bestämde vi oss för att träffas.. Jag körde hem till honom och han mötte mig nere i porten.. Jag nästan hyperventilerade, jag var så nervös...Antagligen för att det var den första killen jag träffade efter min separation i England..

Jag ska försöka att inte sväva iväg och dra ut på detta, första gången vi träffades var... Inget speciellt, han var absolut inte otrevlig, men jag minns inte något av vad vi pratade om...

Nästa gång vi träffades sa han att han ville bjuda ut mig på restaurang, vi skulle äta på en traditionell Libanesisk restaurang, sa han. Han kom och hämtade mig, jag kommer ihåg att jag tänkte att det såg riktigt trångt ut där han satt i bilen..Fastän sätet var tillbakaskjutet så långt det gick, nådde hans mage ända fram till ratten och han hade vissa svårigheter att ratta bilen..

Jag såg fram emot att äta Libanesisk mat, jag har gjort det en gång tidigare och det var ljuvligt gott! Under bilfärden så säger Jabba att han har ändrat sig och vi ska till ett annat ställe. Jag tänkte att det var ju synd...Men det skulle ju komma fler gånger och jag blev nyfiken på vart han skulle ta mig istället...

Jo, den skabbiga kinarestaurangen i samma hus där han bodde, där han brukade köpa hämtmat varannan dag och personalen hälsade på oss med : "Tja Jabba!! Det vanliga?"

På borden låg kladdiga vaxdukar, man hade staplat extrastolar i gången vid toan och i fönstret stod dammiga plastväxter. Ett ställe med klass, med andra ord....

Maten var i och för sig väldigt god...Men det förstördes ju eftersom omgivningen var som den var..

Efter maten gick vi upp till honom, även denna gången var han trevlig, men jag minns inte vad vi pratade om. 

Tredje gången vi träffades kysste han mig... Det var helt ok, jag minns att jag lade ut den här videon på facebook

Hur tramsigt som helst...Jag vet... Men jag kände mig som en fjortis.... 

Jabba och jag hånglade som fjortisar..Längre kom vi inte, dels för att han visade up en sida jag absolut inte gillade,och dels för något han sa en kväll när vi pratade i telefon...

"Jag har bara haft sex med två tjejer i hela mitt liv eftersom jag har en liten snopp, det har hindrat mig i att ta kontakt med tjejer"

Tjaha....vad ska jag säga åt det..? Det är ju inte så att jag egentligen har funderat jättemycket på mina tidigare partners "storlek", jag vet inte om det betyder att jag har varit "lyckligt lottad" eller vad...?

Men det kändes jättekonstigt att han sa så innan vi kommit "dit" så att säga.. Jag tror att jag bara mumlade något i stil med; jaha...hmm jaja men det spelar ju ingen roll...

Jag måste säga att jag är väldigt tacksam för att jag aldrig fick veta hur det låg till med den saken...

Sen kommer vi då till det här med hans "beteende"...Jag vet inte hur jag bäst ska förklara det, men det första var när jag hade ätit en tidig middag på en krog tillsammans med min mamma. När jag berättade det för honom säger han; "Du ska inte gå dit! Det är bara "bikers" som hänger där!"

Jaså? Jag såg inga "bikers" när vi var där, men vad spelar det för roll ändå? Jag får väl äta var jag vill?

Nej, det gick ju inte, tyckte han...För om något skulle hända mig där så skulle han inte kunna försvara mig utan att själv hamna i bråk och sen antagligen bli arresterad.

Jag undrade vad han trodde skulle hända mig..? Och varför skulle något hända över huvud taget?

Jo, för jag var tjej och hade stora bröst, så han visste hur det "klientelet" brukade uppföra sig, det var ingen plats för hans flickvän...

Jag fick bestämt (jag är osäker på om jag var trevlig..) säga till Jabba att lägga ner detta, vi var inte ett par än och jag tänker fortsätta att äta precis var och när jag vill...

Ett par dagar senare pratade vi i telefonen och jag berättade för honom att jag skulle gå och se "Sex and the city" den andra filmen med en killkomis, som är homosexuell. 

"Ah, alla bögar är såna fittor" säger han då.

"Ursäkta?? " sa jag eller något liknande, "sådär kan du väl inte säga??"

"Jo, jag har träffat fem bögar och de var alla trevliga till att börja med sen blev de riktigt bitchiga och snackar skit om varandra."

"Jaha.....Men det gäller ju inte ALLA homosexuella, man kan inte dömma människor på det sättet" tyckte jag då... Förresten så lever vi i ett samhälla där alla snackar skit om varandra...

"Jo men så är det, alla bögar är fittor!"

Vi "diskuterade" detta ganska länge..Eller rättare sagt, vi försökte diskutera.... Det visade sig att vi är envisa som gamla getter båda två och ingen ville ge mig sig och erkänna att man hade fel. Men i detta fallet hade jag inte fel! Så enkelt är det bara! Jag kan inte sitta och bara acceptera att någon säger att en av mina närmaste vänner är en "fitta" (vilket jag också tycker är vidrigt att kalla någon över huvud taget..Men det är en annan väldigt lång argumentation, som vi får ta en annan dag..) bara för att han blir kär i killar istället för tjejer. Det argumentet håller inte i min värld.

Men även om jag är envis, så är jag inte orubblig, om någon har ett bättre argument till något och kan få mig att se saken (vad det än må vara) på ett annat sätt och inse att jag har fel, så tycker jag att jag är ödmjuk på det sättet och kan erkänna att jag har fel...

Men inte den här gången, vi satt i varsin ända av hans hemska soffa och viftade med armarna och pratade i munnen på varandra med höga röster. Det slutade med att jag stormade ut därifrån och smällde igen ytterdörren efter mig men inte innan jag avfyrat något i stil med "Du är en jä**a idiot, du kan fara åt helvete!!"

Ett par dagar senare träffades vi igen, jag var fortfarande sur och tyckte att han måste ändra sin åsikt!! Jag är egentligen inte en människa som tycker att alla måste ha samma åsikt som jag, långt ifrån faktiskt..Men just när det kommer till sexualitet så känner jag att man kan inte tycka illa om någon för vem den blir kär i!! Det funkar inte så...

Vi undvek ämnet homosexuella under hela eftermiddagen, pratade om allt annat, vädret bl.a...Det var hur tråkigt som helst! Sen sa jag att jag såg fram emot semestern då jag skulle åka till Italien med en grupp vänner. Lovisa skulle gifta sig med sin Gino och vi var en ganska stor grupp som åkte ner för att vara med på bröllopet i Rom och sen åka vidare till Sicilien för tio dagars sol och bad. Det skulle bli ljuvligt!

"Ska hon gifta sig med en Italienare?" frågade Jabba

"Ja..." sa jag och kände hur jag rös längs med ryggraden... Jag kände direkt att han skulle säga något som jag inte skulle gilla....

"Alla Italienare är fittor!!"

"Va?? Jaha, vad baserar du det på??"

"Det bara är så, de har ingen moral, de är bara fittor"

"Så IGEN dömmer du någon som du aldrig har träffat? Som desutom är en av mina favoritvänner!!"

"Jaja, men de är fittor, du kommer att se, de kommer inte att vara tillsammans så länge"

Detta är ett av de ganska få tillfällen i mitt liv när jag verkligen exploderat.. Jag stod framför honom, skrek åt honom att han var den vidrigaste människa jag någonsin träffat, Lovisa och Gino hade varit tillsammans i tio år, de kommer att vara tillsammans föralltid, jag vevade med armarna och var säkert illandes röd i ansiktet. Hur UNDERSTÅR han sig att överhuvud taget uttala sig om mina vänner som han aldrig ens har träffat??! Sen kastade jag fjärrkontrollen på honom, den råkade träffa honom mitt i ansiktet så han fick näsblod, det var i och för sig inte meningen att skada honom, men jag hade ingen som helst kontroll över mig själv, jag var så förbannad! 

Jag flög återigen ut ur hans lägenhet och tog mig hem. Jag promenerade en lång bit, för att försöka lugna ner mig. 

För mig var det en självklarhet att vi aldrig mer skulle träffas efter detta...Men nästa dag ringde han ändå och undrade om vi kunde prata?

"Jag har nog ingenting att säga dig, om jag ska vara ärlig" sa jag

"Men detta var vårt första bråk, alla par bråkar, det är så livet är..."

Jag kände hur min puls ökade och inte på ett bra sätt..vad var detta för en kille egentligen??

"För det första så är vi inget par, jag kan inte vara tillsammans med någon som har så lite respekt för mig och mina vänner, som försöker kontrollera mig på det sättet du har försökt under den här korta tiden och för det andra så vill jag inte ens vara vän med någon som kallar folk för "fitta" jag tycker inte att det är ok att använda det kvinnliga könet som ett skällsord och definitivt INTE ok att dömma mina vänner innan han ens har träffat dem!"

Detta fick tydligen Jabba att tända på alla fyra och han sa med väldig ilska i rösten:

"Du kanske inte har varit i så många förhållanden, men det är så här det funkar, jag ger dig råd i hur du ska göra i vissa situationer, sen gör du precis som du vill, men du måste fatta att jag kommer att lacka ur om du går emot min vilja och då får du ta konsekvenserna!!"

"Ursäkta??? Konsekvenser???? Det ska inte finnas några konsekvenser för att jag äter middag med min mamma någonstans, det ska inte finnas konsekvenser för att jag går på bio med en kompis!!!!!"

"Jo men det finns konsekvenser med allt i livet, det är bara att acceptera"

Jag svär inte jättemycket när jag pratar, jag är inte pryd, jag bryr mig inte om andra gör det, men jag använder inte mycket svordommar i mitt dagliga sråk. Jabba drog tyvärr fram den sidan av mig, åter så kallade jag honom för en massa otrevliga saker, inte för att han inte förtjänade det, men egentligen skulle jag vilja ha använt ett mer "vuxet" språk... Men, så blev det inte...och jag bad honom återigen att fara åt helvete och stanna där och aldrig mer försöka kontakta mig!

Och det gjorde han inte heller. Som tur var, han kanske var lite rädd att nästa gång jag blev arg skulle det vara något större jag slängde på honom?

 

Annie

1 maj 2013 17:39

Ursäkta, men vilken idiot till karl ...
Jag skulle ha reagerat precis som dig tror jag!
Skulle ha blivit så arg och irritead på sånt beteende ...
Tål inte när en partner ska försöka förbjuda vem jag träffar och har som kompis ... tål inte sånt!
Bra att han slutade ringa sen ...

Kram/

http://cupcakes-ochannat.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ju egentligen lagt ner bloggen, men den senaste tiden har det kliat i fingrarna och den där känslan av att jag snart spricker om jag inte skriver något snart. Jag har funderat på att starta en helt ny blogg, jag har skapat sidan men sen...ja ...

Här sitter jag igen, som så många andra kvällar det senaste året, med datorn i knät och ögon som tåras. Jag har tagit ett beslut, som jag känner att jag måste göra, trots att det tar emot och en del av mig inte vill. Men jag kommer att sluta med ...

Jag ÄR lycklig, jag är verkligen det. Men med lyckan kommer tydligen även panik, tårar och megaångest. Jag har konstant dåligt samvete och börjar känna mig otroligt stressad. Så vad har hänt undrar ni kanske? Det finns bara en person jag kan klan...

Oj då.... Stackars bloggen... Helt övergiven i över en vecka, ingen uppdatering, ingen rolig liten "annekdot"...Bara tystnad.. Skäms på mig... Men det är ju så här.. I Augusti förra året startade jag mitt projekt "Hitta drömprinsen" Jag gav mig sjä...

Har ni någon gång fått känslan att livet driver med er?  Eller testar er? testar för att se om du verkligen vill vara i situationen du är i för tillfället... I förhållandet du är i..? Jag får den känslan nu..Igår kom den dimpandes i min email på fa...