Någon sa till mig häromdagen att "du har faktiskt ett ansvar mot dina läsare! Se till att uppdatera mer!!!" och skrattade lite.

Så förlåt...Jag är en dålig bloggerska..och ska skärpa mig nu.

Jag ska i allafall göra mitt bästa för att uppdatera er om vad som händer i mitt liv. I mitt dejtingliv...

Så vad händer med Kevin? Är vi ett par nu kanske? Sist jag skrev om honom berättade jag om vår härliga kväll/natt då han hade jobbat sitt sista pass, hur vi (i min mening) konnecktade på ett nytt plan. Jo...jag hörde inte ifrån honom på två dagar. Jag messade honom och han svarade, lite "avslagen" och frånvarande. Detta höll på i ett par dagar, jag messade honom, frågade hur det var med honom? Han svarade Bra, hur är det med dig? och sen inget mer....

Jag spenderade en hel dag med Therese, min fina underbara barndomsvän som är en otroligt klok kvinna.

Hon tyckte att jag skulle skriva till honom, berätta hur jag känner, föreslå att vi skulle träffas.

Jag var inte jättesugen på det, jag ville inte ge honom så mycket av mig själv, ville inte att han skulle veta hur jag kände så att han skulle ha mer "ammuition" till att såra mig. (Jag inser att bara denna tanken är galen..)

Therese argument var att jag bara plågar mig själv genom att sitta och tänka och grubbla på honom och undra vad han känner för mig och vad han tänker på. Hon kom med många förslag på vad jag kunde säga till honom...men inget av dem kändes bra för mig... Men dagen efter, efter en relativt sömnlös natt hade jag kommit på vad jag skulle skriva:

"Hej du...Jag är väldigt förvirrad och lite ledsen över ditt beteende. Du växlar mellan att vara mysig och go i dina sms till att vara frånvarande och ganska kylig.. Sist vi träffades var jättefin (för mig iallafall) jag kände att vi "konecktade" på ett annat plan, sen hör jag inte av dig på två dagar.. Det handlar inte om hur ofta vi ses, det handlar om hur vi är mot varandra när vi inte träffas.. Jag ber inte om din dörrnyckel, inte heller om guld och gröna skogar, jag vill inte ha guld och gröna skogar... Jag vill bara ha dig.. Jag ber bara om några sms för att veta att du tänker på mig när vi inte är tillsammans..Kan vi mötas i mitten här på något sätt? Mina förhoppningar åker up och ner hela tiden, eftersom jag faktiskt är kär, i dig"

Jag fick svaret: "Ok kylig vill jag inte vara mot dig. Och jag vill inte att du ska må dåligt heller. Sist vi träffades var fint. Jag får ta en rejäl funderare på hur jag vill ha det i framtiden så du slipper må dåligt. Du gör allt rätt bara så du vet. Kram"

Så jag sa att han får ta all den tid han behöver, men att komma ihåg vad jag sagt...Att inte tänka så mycket, känn istället och lyssna mer på hjärtat och magen än på huvudet.

Så med det satte jag igång med att göra allt jag kunde för att inte tänka på honom. Tränade, städade, klippte ut artiklar ur tidningen, promenerade, läste, rensade kylskåpet.....

Två dagar senare får jag detta sms: Hur går dina tankar på att jag inte vill ha fler barn då!!

Och vi har följande konversation...:

Jag:  Jag respekterar det, som jag sa, fastän det får mig att framstå som extremt ytlig så kan jag leva utan egna barn.. Jag har "precis" blivit hälsosam och har orken att leva, jag vill ha ett aktivt liv med min kärlek.. Hur går dina tankar om att vilja ha mig i ditt liv eller inte? På riktigt? Ha ett förhållande som får utvecklas med tiden? Ingen av oss kan se in i framtiden, jag kan gå utanför dörren imorgon och bli påkörd och dö... Då vill jag inte ha levt livet rädd..Som sagt, jag vill bara ha dig...Är du orolig att jag en dag ska vakna och desperat vilja ha barn?"

Han:  Ja så är det kanske. Tänker att du kanske kommer att ångra dig, tror att det är varje kvinnas dröm. Är du det minsta osäker så är det inte mig du ska satsa ditt liv på, jag kommer aldrig att vilja ha fler barn. Jag kan inte säga ja till ett förhållande än tyvärr, det är mer än jag som måste bestämma, jag kan inte ta steget om inte Loppan gillar dig, det är det som är det svåra, du måste vinna två hjärtan...

Jag:  Men ditt hjärta då..?

Han:  Det har du redan....

 

Stamp-E

26 juli 2013 07:52

ja ett ansvar har du hehe... (släpp prestigen, du behöver inte lägga in en roman som inlägg varje gång, du kan faktiskt skriva några rader då och då tihi)

jag förstår mig inte på killen.. faktiskt.. jag gör inte det.. men men... håller tummarna för att det ska bli bra :)

trevlig helg.

MVH Stamp-E

http://stamp-e.bloggplatsen.se

attkyssagrodor

26 juli 2013 08:20

Haha tack! Jag tror att jag bara är så som person, när jag skriver så skriver jag mycket... Men jag ska försöka sänka kraven på mig själv lite ;-)

Nej...Vem kan förstå sig på Kevin.... Inte jag iallafall...
Som "författare" så tänkte jag nu hålla er på sträckbänken lite... ;-)
Så ni får gissa och undra... Kul va? ;-)
Hehe

Ha en skön helg

MVH Nelly

 

Ingela

26 juli 2013 13:29

Jag förstår mig faktiskt på hur Kevin resonerar. Han gillar dig men allt måste klaffa för att han ska gå vidare. Se till att träffa flickan, gör något kul tillsammans. Men tänk verkligen igenom om du aldrig vill ha barn, för annars blir du bara olycklig i förlängningen. Lycka till!

http://www.ingells.blogg.se

attkyssagrodor

26 juli 2013 14:00

Jo jag förstår också att allt måste klaffa för honom. Tycker bara att det tar lite lång tid... Men vi har alla olika lång "processtid" vilket jag måste respektera... Känns bara lite tråkigt....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ju egentligen lagt ner bloggen, men den senaste tiden har det kliat i fingrarna och den där känslan av att jag snart spricker om jag inte skriver något snart. Jag har funderat på att starta en helt ny blogg, jag har skapat sidan men sen...ja ...

Här sitter jag igen, som så många andra kvällar det senaste året, med datorn i knät och ögon som tåras. Jag har tagit ett beslut, som jag känner att jag måste göra, trots att det tar emot och en del av mig inte vill. Men jag kommer att sluta med ...

Jag ÄR lycklig, jag är verkligen det. Men med lyckan kommer tydligen även panik, tårar och megaångest. Jag har konstant dåligt samvete och börjar känna mig otroligt stressad. Så vad har hänt undrar ni kanske? Det finns bara en person jag kan klan...

Oj då.... Stackars bloggen... Helt övergiven i över en vecka, ingen uppdatering, ingen rolig liten "annekdot"...Bara tystnad.. Skäms på mig... Men det är ju så här.. I Augusti förra året startade jag mitt projekt "Hitta drömprinsen" Jag gav mig sjä...

Har ni någon gång fått känslan att livet driver med er?  Eller testar er? testar för att se om du verkligen vill vara i situationen du är i för tillfället... I förhållandet du är i..? Jag får den känslan nu..Igår kom den dimpandes i min email på fa...