I höstas dök denna status upp på facebook....

Igår hände det jag längtat efter hela mitt liv 
Min älskade sambo och livspartner tog mig till Berns Asiatiska här i stockholm och vi åt en delikat middag och satt o svärmade länge, sedan fick jag en överraskning och vi gick och såg uppsättningen av Dirty Dancing på kinateatern 
I pausen så fick vi champagne och XXX började prata om oss och våra datum, sen gick han ner på knä och frågade om jag ville gifta mig med honom  vid det laget stod jag med handen för munnen o grät, men lyckades nicka o klämma fram att JA det vill jag, mer än någonting  
Folk applåderade och jag var i chock! Nu har jag fått min älskade prins plus den underbaraste ringen av alla 

Jag älskar dig, du är mitt allt 

När jag läste det tänkte jag: "Ditt dumma lilla våp!!" De hade varit tillsammans i tre månader, hon hade inte fyllt tjugo år än..Trodde hon verkligen själv på att de kommer att vara tillsammans för resten av sina liv??

Nu idag är jag den förste att räcka upp handen och säga: "Ja, jag var avundsjuk, jätteavundsjuk..." Var fanns rättvisan i att en nittonåring hittade sin drömprins och gifte sig med honom när JAG fortfarande var singel?? 

Och hur? HUR? dum får man lov att vara att tro att man känner någon tillräckligt väl för att vilja spendera resten av sitt liv med honom/henne efter tre månader? Och när man är nitton år?? Hela situationen är ju bara idiotisk. Kan inte någon vuxen stoppa dem??

Nu idag, sitter jag här och tänker, har tänkt hela dagen faktiskt, att jag inte insåg att jag var avundsjuk, jag trodde att jag var realistisk och hade fötterna på jorden. Jag hade mer livserfarenhet än en liten nittonåring och tyckte att någon (hennes mamma t.ex) borde få henne att inse vilket stort misstag hon gjorde! Men det enda misstag hon egentligen gjorde var att bli kär innan mig...och det kan ju inte kallas misstag om jag nu ska vara ärlig...

När kärleken drabbar oss, som en blixt från klar himmel så är man inte realistisk, det är inte logiskt, det är bara kärlek och det är underbart.

Jag skulle gifta mig med Oliver imorgon om han frågade....

Det är inte logiskt, det är kärlek.

 

Stamp-E

13 augusti 2013 10:03

i love it... vi lever så kort tid... går det åt helvete så gör det....

http://stamp-e.bloggplatsen.se

attkyssagrodor

13 augusti 2013 10:06

Ja det är lite så jag tänker.... Man är ju vuxen (typ..) så skulle det gå åt helskotta så har man fortfarande respekten för varandra :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ju egentligen lagt ner bloggen, men den senaste tiden har det kliat i fingrarna och den där känslan av att jag snart spricker om jag inte skriver något snart. Jag har funderat på att starta en helt ny blogg, jag har skapat sidan men sen...ja ...

Här sitter jag igen, som så många andra kvällar det senaste året, med datorn i knät och ögon som tåras. Jag har tagit ett beslut, som jag känner att jag måste göra, trots att det tar emot och en del av mig inte vill. Men jag kommer att sluta med ...

Jag ÄR lycklig, jag är verkligen det. Men med lyckan kommer tydligen även panik, tårar och megaångest. Jag har konstant dåligt samvete och börjar känna mig otroligt stressad. Så vad har hänt undrar ni kanske? Det finns bara en person jag kan klan...

Oj då.... Stackars bloggen... Helt övergiven i över en vecka, ingen uppdatering, ingen rolig liten "annekdot"...Bara tystnad.. Skäms på mig... Men det är ju så här.. I Augusti förra året startade jag mitt projekt "Hitta drömprinsen" Jag gav mig sjä...

Har ni någon gång fått känslan att livet driver med er?  Eller testar er? testar för att se om du verkligen vill vara i situationen du är i för tillfället... I förhållandet du är i..? Jag får den känslan nu..Igår kom den dimpandes i min email på fa...