Jag tänker att det är dags att berätta om en dejt jag hade för länge sen.... Jag varnar er..Detta är pinsamt! Inte så mycket för min del om jag ska vara ärlig..Men för stackars Dave... Eller inte stackars.. Med tanke på vad som hände får han skylla sig själv att ni (förhoppningsvis) skrattar åt honom. Han kommer ändå aldrig att veta att det är honom jag pratar om eftersom han inte pratar svenska.. Så! Är ni redo? För det mest förödmjukande som kan hända en kille..?

Jag träffade Dave i en mataffär, typ IcaMaxi, en ljummen vårkväll. Jag kommer ihåg att jag var på rätt bra humör, kände mig lite sprallig och glad när jag strosade runt i gångarna med musik i mina hörlurar. Vad som sen hände är sånt som bara händer i filmer (men ibland märker jag att ganska mycket som händer mig, är sånt man säger "bara händer på film"...) Jag sträckte mig efter en burk som stod på den övre hyllan, jag är lång så det var inte svårt för mig att nå, men jag tappade greppet om den iallafall, jag såg som i slowmotion hur den faller mot golvet och går i tusen bitar när glas får kontakt med betong och innehållet (pickled onions) skvätter över mina skor, byxor och någon annans skinnskor... Jag hade hukat mig för att försöka fånga denna hala glasburk så när jag ställde mig upp så tog jag in hela denna människa, nerifrån och upp.. 

Bruna snygga skinnskor (nu fläckiga och förstörda) beiga chinos (även de fläckiga), ljusblå snygg skjorta som var lite öppen i halsen. På ett snyggt sätt, inte sliskigt...

"Uhm....förlåt" viskade jag och rodnade självklart....

Han såg lite sur ut och jag kan väl inte klandra honom...men sen log han...Sa att det var ingen fara, men han skulle leta reda på en städare som kunde städa upp efter mitt missöde...

Jag stod där, handfallen, väntade fortfarande på att killen skulle skälla ut mig...Men det gjorde han inte, istället sa han; "Du ser ut som att du sett ett spöke..ska vi ta en kaffe och lugna dig lite?"

Ja vad svarar man på det? 

En ljummen vårkväll när man är på ganska bra humör och en söt kille vill bjuda på kaffe?

Inte nej iallafall....

Det var inte romantiskt, inte stämmningsfullt, ingen dejt...Det var bara en kopp kaffe i en cafeteria på IcaMaxi (typ)

Men Dave var rolig, charmig och fick mig att skratta. Efter en timme körde vi åt varsitt håll men vi hade planerat att träffas igen. Ännu en fika dejt, denna gången på ett mysigare cafe och en promenad på stranden efteråt...

På vår tredje dejt regnade det, vi blev genomblöta, men med hans jacka utspridd som ett paraply över oss kysste han mig innan han var tvungen att gå och jobba.

Det var verkligen ett par härliga veckor. Vi jobbade båda skift och kunde inte pussla ihop en kväll som vi båda var lediga på utan att någon av oss skulle upp tidigt nästa dag. Så det tog ett tag innan vi skulle komma att spendera natten tillsammans. Jag märkte att Dave var ganska romantisk och känslig av sig, jag ÄR ju innerst inne också romantisk och tycker om att bli "wined and dined", men ibland så väcks ju vissa lustar till liv som är lite svåra att ignorera och vänta till ett "bättre" tillfälle att släppa fram...Men den här gången lyckades jag ;-)

Ungefär fem veckor efter att jag och Dave hade träffats så kom den där fredagskvällen när vi båda var lediga och ingen av oss skulle jobba på lördagen heller... Dave beställde bord på en mysig restaurang, jag handlade hem frukost till nästa morgon, jag rakade benen och lade ner lite extra tid på att göra mig i ordning. Vi visste båda att detta var "Kvällen" med stort K... 

Han kom och hämtade mig, han var så fin...Kavaj och skjorta..Luktade jättegott av rakvatten.. Kvällen hade potential att bli perfekt....

Men....

Som så mycket annat....När pressen blir för stor, förväntningarna för höga.....Så blir det ofta pannkaka av alltihop...

Vi var väl båda väldigt nervösa...vi drack lite för mycket...Vi hade båda jobbat tidigare på dagen...Trötthet och alkohol kan ju bli en ödesdiger kombination....

Vi var väldigt fulla när vi traskade hemåt efter midnatt...

Kläderna åkte av...Vi låg i min säng... 

Det jag minns sen är att jag vaknar nästa morgon...Fortfarande med underkläderna på mig...

Jag tänkte att det var ju lite pinsamt..Hade jag däckat under tiden Dave försökte förföra mig..? Sen märkte jag att jag var varm. Eller inte bara varm, jag var verkligen svettig...Dave låg precis bakom mig, med armarna lindade runt mig, tätt pressad mot min rygg. Jag försökte komma loss för att få lite luft och slippa den där blöta svetthinnan som låg runt den nedre delen av min rygg och mina ben.

Jag tror att min hjärna inte riktigt ville koppla...Men långsamt gick det upp för mig att det inte var svett jag var täckt i...

"Herrgud, jag har kissat på mig..." tänkte jag.....

Efter ett par sekunder och ett par snurr av kugghjulen i min hjärna så inser jag; "Nej...DAVE har kissat på mig"...

Precis när jag tänkt den tanken färdigt så hör jag, och känner..att jag blir dränkt igen... Jag sätter mig upp i sängen med ett rycker och snäser "Dave! Dave! DAVE!!!!!Vakna!!!" 

Jag flög ut i badrummet, ställde mig i duschen och skrubbade bort hans urin från min kropp.

När jag kom ut så hade Dave försvunnit, kvar var min nerkissade säng, trassliga illaluktande lakan och en förstörd madrass...

Lakanen åkte direkt i soporna, täcket lämnade jag in på kemtvätt och madrassen skrubbade jag och försökte göra ren i en månad.... Den blev inte helt ren...Men jag hade inte råd att köpa en ny... Så jag köpte stora lakan och "sydde in" madrassen i dem efter att den torkat.

Jag var berättade olyckligt om händelsen för min kompis och hennes pojkvän och han tröstade mig och sa att detta är något som kan hända alla killar/män när de dricker alkohol... Kontrollen av blåsan försvinner och det har hänt de flesta att de kissat på sig under natten... det hade tydligen hänt honom flera gånger..och många av hans vänner också..(det är ju bra att de känner sig så trygga med varandra att de pratar om sin inkontinens....)

Jag och Dave hördes aldrig igen, kanske skulle jag ha ringt honom..Sagt att det var ingen fara...Kanske skämdes han något fruktansvärt..? Kanske var det min "uppgift" här..Visa att jag inte var så divig...

Men jag kunde inte... Först var jag så arg, så förödmjukad, jag kände det som att det var mitt "fel", att jag var så oatraktiv att han var tvungen att kissa i min säng...

Nu vet jag ju bättre, men DÅ...då hade jag så dåligt självförtroende..Jag trodde att allt "dåligt" som hände var pga att jag var ful...

Jag såg Dave ungefär ett år senare, på en nattklubb med en tjej i minikjol och uringad top..

Jag minns att jag tänkte "Han kissar säkert inte i hennes säng"

Nu kan jag inte göra något annat än att småskratta...Stackars kille....Det var ju mycket MYCKET mer pinsamt för honom än för mig...Jag kunde bara inte se det då....

Hade jag inte varit så stolt och dum...Vem vet? Kanske hade jag varit tillsammans med Dave idag?

Fast då hade jag nog inte haft ett så bra liv som har idag....

Allt händer av en anledning....

Hoppas ni har fått skratta lite, jag behövde skingra tankarna lite, återblicka och få perspektiv på situationen igen.