Jag har varit på en dejt ikväll....

Med Tobias, har jag bestämt mig för att kalla honom.

Vi började prata på dejtingsidan förra veckan. Han kommer från en del av vårt avlånga land där männen ryktas vara väldigt få-ordiga. Ofta kan en hel mening yttra sig som ett snabbt, vasst intag av luft...Förstår ni hur jag menar. Tobias kommer därifrån, men har bott i min hemstad i åtta år, då kärleken förde honom hit...

Nu har den kärleken svalnat och han bor med sin hund och varannan vecka sina barn i en stor lägenhet inte jättelångt ifrån mig...

Jag har inte känt något speciellt för honom, inget "pirr i magen", inget fånigt leende har letat sig fram i mungiorna när vi har chattat, han säger inte jättemycket....Men vi bestämde oss för att ta en fika idag på centralen (lättast eftersom jag rullar in där varje dag...)

Jag var inte alls nervös, vilket var lite skönt, de tre sista killarna jag träffat har jag ju varit ett halvt vrak ett dygn innan vi skulle träffas...

Tobias och jag har messat lite under dagen, han undrade hur det gick med tågen, var det förseningar osv?

"Se bara till att komma hem" skrev han.... Han menade säkert inget speciellt med det, men det fick mig att le, det kändes lite varmt i magen när jag läste det.

Han stod och väntade när jag steg av tåget, en snabb kram sen satte vi oss på EspressoHouse (ja, jag VET att jag var på EspressoHouse med Aladdin också...men EspressoHouse finns i varje gathörn nu för tiden...)

Han betalade min juice (efter allergichocken i fredags håller jag mig borta från allt som kan ha spår av nötter i sig..bara för att vara på den säkra sidan...ett tag ska jag göra det i allafall) 

Jag blev glatt överraskad av att han betalade...Jag är väl lite fördomsfull...Men han är "mellan två jobb" (så ja för tillfället arbetslös, men mer om det sen..) och han kommer från den delen av Sverige där det sägs att folk är lite snåla....

Men där blev jag motbevisad, vilket jag är glad över.

Vi satte oss i sköna läderfotöljer och pratade.

Om inget speciellt, jag hade varit lite nervös att vi inte skulle ha något att prata om...Men samtalet flöt på utan problem, det var inga djupa diskussioner vi förde, bara lättsamt snack...

Han erbjöd mig skjuts hem, vilket jag tackade ja till (jag tackar som sagt inte nej till chansen att sitta bredvid en kille som kör bil)

Han släppte av mig utanför min port, tackade för en trevlig kväll och sa att vi skulle höras.

Nu när jag kommit hem så har vi fortsatt att chatta och bestämt att vi ska träffas på fredag igen.

Jag ser fram emot det, men jag håller inte på att få en hjärtinfarkt, inte heller känns det som att jag inte kommer att kunna somna ikväll. Vilket är väldigt skönt... Kan vara skönt med en lugn start för en gång skull...Då kanske det har större chans att det utvecklas till något riktigt, något äkta, något som är värt att satsa på...

Ni kanske undrar vad som hänt med Aladdin..?

Jag har ju inte skrivit något mer om honom... Han är långt ifrån glömd...Men vi har inte pratats vid sen i söndags, då han berättade att hans farfar hade dött på morgonen och vi skulle höras "sen"

Jag vet inte hur nära han stod sin farfar eller hur sorgearbetet ser ut i hans religion, och jag vill inte tränga mig på. Jag tänkte ge honom ett par dagar till, sen messa eller ringa honom, bara för att kolla att han är ok och kanske "känna av" hur han verkar...

Som jag har sagt flera gånger innan...Jag skulle inte tro att vi egentligen har någon framtid ihop...Även om det funkar för Zlatan och Helena... Så är Aladdin väldigt mycket 25 år i sinnet...och jag vill ha/behöver/förtjänar någon som är lite äldre... Eller så är det tvärtom....

Vi får väl se helt enkelt, jag har inte bundit mig eller lovat mig till någon.. Jag är fortfarande singel, så jag gör vad jag vill.

Livet är ganska härligt.