Är det dags för mig att uppdatera lite om vad som händer just nu, i mitt dejting liv?.... Jag har ju berättat om "dejter från förr" så jag ska kanske berätta vad som händer just nu?

Ja inget jättespännande än så länge...

Jag berättade om Tobias förra veckan, vi har nu träffats tre gånger.. Onsdag, Fredag och Söndag förra veckan... Denna veckan har han sina barn, så då har vi bara chattat på facebook. Jag känner på ett sätt, att om ingenting har "hänt" efter att man har träffats tre gånger, så kommer det kanske inte att göra det heller...?

Nu menar jag inte att man måste vara nakna tillsammans efter tre träffar, bara för att det har råkat bli så med mig och två killar (på två olika träffar vid två olika tillfällen, vill jag påminna er om..) på första dejten är det inte så att jag är helt sexgalen. Även om det kan verka så...

Men kanske lite närhet i soffan...? Pussar och beröring...? 

Men han har bara kramat mig "Hej" och "Hejdå"

Nu börjar jag känna att det är allt som är mellan oss... Nu kanske ni tänker: "Ja men ta DU första steget då! Luta dig fram och kyss honom!"

Njae.....det går inte.... Jag tar inte första steget, tänk om han vänder bort huvudet? Pinsamt! Jag väntar tills han tar första steget... Även om inget händer pga att han också är för blyg...

MEN...Tobias sänder ändå vissa signaler om att han ÄR intresserad...

Han sa häromkvällen att han var lite avundsjuk på Fluffy som får sova bredvid mig hela natten.. Han sa till mig i förrgår att inte titta på ALLA Big Bang Theory avsnitten utan honom... Och precis nu sa han att han en dag ska bjuda mig på frukost....Och kan jag förklara för hans son som är tre år varför Jesus hängdes på en krok?

Så..... Det är väl inte en helt ointresserad kille som säger så..?  Jag tänker att om han BARA var intresserad av att ligga, då hade han försökt det vid det här laget..?

Vi får väl se om han föreslår en träff när jag är ledig nästa vecka och om han tar första steget. Vad jag nu funderar lite över är...Tänk om han är en sådan kille som medvetet väntar med att ta "nästa steg" så att säga tills han är helt säker på vad han vill?

Så jag får en kärlekskrank snubbe på halsen som inte vill släppa taget?

I så fall får jag väl ta hand om den situationen då....

Ikväll har jag en date med Jonas. Vi har pratat på sidan sen i Januari, men först nu fått till det att träffas. Han har varit på semester i en månad med sin familj (föräldrar och syskon) för att fira sin födelsedag.

Så ikväll ska vi träffas och "ta en öl", jag kommer ju inte att dricka öl..Jag tycker det är riktigt äckligt...Men jag kan ju ta ett glas vin... Egentligen är jag inte alls på humör, jag har ont i halsen och huvudet, tror förkylning/influensa är på intågande... Egentligen vill jag ha en dag för mig själv. Men jag kanske ändrar mig under dagen?

Saken är den att Jonas är väldigt trevlig, MEN där finns ett (för mig) stort minus.... Han är kort....Hans profil säger att han är 170-175cm....Jag är som sagt 180cm..... Så vill det sig riktigt illa så är han tio centimeter kortare än mig.... Jag har vissa problem med det... Jag tycker det är jobbigt med korta killar, så är det bara.

Det var väl det bästa med AndersMes...Han var huvudet längre än mig...Jag kunde luta mig mot hans bröstkorg utan att böja på knäna... Sen hade han ju andra negativa sidor som jag inte kunde ha överseende med. Har jag förresten berättat vad han gjorde? AndersMes? Efter att jag skrivit till honom och bett att han skulle ta det lite lugnt med sina "chatmeddelanden" på fb...?

Han raderade mig....

Jag skrattade en lång stund när jag insåg att han gjort det...Han gör sig verkligen förtjänt av att få namnet AndersMes nu....  Ett par timmar senare börjar min telefon plinga frenetiskt... Jag får meddelande efter meddelande från Instagram.. Han har gillat VARENDA EN av mina bilder...Jag har närmare trehundra bilder på mitt instagramkonto...Jag har bilder från två år tillbaka... Då har människan suttit och gått igenom dem ALLA och dubbelklickat på ALLIHOP.... Det känns inte riktigt friskt heller.... Så jag fick hjälp av en kompis att blockera honom därifrån, sen blockerade jag honom på facebook också..Bara för att vara på den säkra sidan.... Galen karl...!!

Vem ska jag mer uppdatera er om..?

Aladdin..?

Jag har känt mig lite sårad och sur... Jag VET att han sörjer sin farfar....Men jag tycker ändå att han kunde hört av sig...Så jag skrev ett mejl till honom, där jag beklagade sorgen efter hans farfar, men att det inte var ok för honom att inte höra av sig till mig på en hel vecka...

Han skrev tillbaka nästan direkt, bad om ursäkt för att ha sårat mig, han vill träffa mig, han tycker om mig, men just nu mår han jättedåligt, kan jag ge honom lite mer tid?

Jaja....Det ringer en liten klocka i bakhuvudet på mig..."Han ljuger, han ljuger"

Det pågår en liten konflikt i mitt huvud för tillfället..(vet inte om jag kan säga att det är en ond och en god sida..?) 

Den ena säger: "Och?? Vill DU träffa honom igen? Tror du verkligen att ni har en framtid tillsammans?? Nej det är klart ni inte har!! Skjärp dig nu!!!"

Den andra (mesiga) sidan säger: "Jo men....Han är så snygg....Han kysser så bra..!!! Kan jag inte få träffa honom bara lite..?? Bara lite till? Tills jag är över min attraktion??"

Ja vem ska jag lyssna till??

Jag ska i alla fall INTE kontakta honom igen.... 

Och jag ska inte lägga mina andra dejter på is.

Om han hör av sig igen så får vi se vad jag har för mig just då...

Är jag inte involverad, så kanske jag tillåter mig själv att bli involverad med Aladdin. Om så bara för en natt till...

Det finns en till som jag känner att jag behöver skriva om... Jag borde nog inte...Han borde vara borta nu, men jag kan inte sluta tänka på honom.

Rasmus.

Jag drömde om honom härom natten..

Han sa till mig att jag var den finaste han träffat...

Om nu bara det kunde vara sant, och jag visste hur man tydde drömmar....

Jag antar att han fortfarande spökar eftersom allting (han..) förändrades så hastigt och lustigt...

Vi pratade varje dag i två veckor..Riktigt pratade... Det kändes som att vi hade en relation... Det kändes som att han var min pojkvän.... Är det förälskelse? Jag vet inte om jag kan säga att jag var kär....Men jag hade känslor för honom...

Mer än bara nyfikenhet...

Jag kan inte tänka på honom nu och le...Det gör bara ont....

Vad jag inte förstår är att han sa att han inte är "över" sitt ex, han "blöder" fortfarande och gråter fortfarande över henne....

Men jag ser att han är "aktiv" (vilket betyder att han är inloggad) på dejtingsidan varje dag...

Jag såg att han ändrat sin profiltext...

Nu står det "Du får gärna ha mörkt hår och kurvorna å rätt plats"

Till mig sa han att han föredrar blondiner....

Ingenting som jag behöver hänga upp mig på...Jag vet....

Men det är uppenbart att han ljög... Och självklart kommer tankarna "Varför?"  Vad var det för fel på mig?

Det hade ju varit bättre om han varit ärlig, och det får ju vara på hans samvete om han inte är det...

Men jag hade satsat allt på honom, på oss.

Det finns en risk att jag ställer in den här dejten med Jonas ikväll.

Mest för att jag inte känner mig helt kry. Jag känner mig febrig nu...

Jag ska hämta upp tvätten och sen sova en timma eller så tror jag.

Hoppas ni alla får en påskhelg