Jag varnar er som blir lätt illamående av banal, patetisk romantik... Logga ut nu, läs inte detta blogginlägg...Det är lite kräkvarning på det...

Jag har en fantasi, en fantasi som jag har haft i flera, flera år...Sen jag var i sena tonåren tror jag...

Det är att stå med en härlig kille som jag tycker om och pussas i regnet...När jag var nitton såg jag Romeo and Juliet på bio...och jag var såld...Jag var övertygad om att just i regnet var den perfekta, ultimata platsen för den bästa kyssen..

Många år senare såg jag "Step up 2 the streets" med min kompis Tina i England och vi var båda överens om att den perfekta kyssen måste ske i regnet. 

Nu, ännu några år senare... Har jag fortfarande inte pussats i regnet...

Eller fram till igår hade jag inte det...

Jag och Kevin pratade med varandra i onsdagskväll, han sa att han var ganska blyg och "hade det varit mer stake i honom" (hans ord) så hade han tagit steget i tisdags när han var här på frukost.

Jag var lite osäker på vad jag skulle säga?

"Det gör inget"?

"Jag vill ändå vänta med fysisk kontakt tills vi känner varandra bättre"?

"Jag vill inte träffa dig igen"?

Inget av åvanstående är ju sant.... Jag tror att jag sa att han skulle få en ny chans fredag nästa vecka eftersom han får sin dotter idag och har henne en vecka.. 

Det tyckte han var länge att vänta....

Jag bestämde mig för att skoja lite, se hur han "hanterar" min humor....

Så jag sa; "Vi kan ju annars göra som de gör i Hollywood...Träffas halvvägs och stå mitt i en gata och hångla, om det dessutom regnar så är min lycka gjord..."

Han skrattade och frågade om jag ville kyssas på en öppen gata i regnet?

"Ja tack!" sa jag då.

Han skrattade igen och sa att han skulle komma ihåg det.

Igårkväll fick jag ett sms; "Titta ut, det regnar"

Ja, det var sant, det gjorde det....

"Vilken gata ska vi träffas på?"

Först trodde jag att han skämtade...Men när han sa att han skulle komma hem till mig och möta mig utanför min port, så förstod jag att han menade allvar..

Tjugo minuter senare kom jag ner på gatan, samtidigt som han svängde in med sin bil... och det var som att vi var med i en film... Han räckte sig mot mig, körde in sina händer i mitt hår i nacken och drog mig till sig. Där var inte mycket blyghet där kan jag säga...

Vi stod i regnet, på min gata, efter klockan elva på kvällen, och kysstes som om vi var huvudrollsinnehavarna i en film.

Det var definitivt något av det mest romantiska jag varit med om...och fjärilarna i min mage dansar fortfarande. Jag känner att...en kille som själv får idén att komma och pussas ute, i regnet, bara för att jag vill det...Honom måste jag hålla hårt i...

Om en vecka idag ska jag hem till honom och grilla och dricka vin. Vi har redan bestämt att jag ska sova där.. 

Imorgon ska han på sextioårs kalas för sin morbror här i stan....Han ska inte ha sin dotter med sig, utan hämtar henne på söndag, så det kanske blir så att han kommer hit imorgonkväll och sover här...

Vi har pratat om det ikväll.... Vi ska prata mer om det imorgon, så får vi se...Men jag skulle gärna vakna med honom på söndag...

Jag har hittat ett klipp på YouTube...Där kan ni klart och tydligt se varför jag är så "hooked" på att kyssas i regnet... Den första snutten är just från Romeo and Juliet... Vid 0:59 ser du en scen från "The Notebook" som är underbar, jag tror att skådespelarna fick ett pris för bästa filmkyss...Vid 1:35 har ni en klassiker...Spindelmannens "uppochner-kyss"...

Så...Titta och njut, och har ni inte provat att hångla i regnet...Gör det!!! Så fort ni får chansen, det är sommar i Sverige, det kommer att regna....Ha en fin helg alla.

Ha en fin helg alla.