När man dejtat som jag har gjort i snart ett år så har man ju ett visst "baggage", man kanske kan säga "eftersläp" också.. Det är de där personerna (i mitt fall killar) som man blev hyfsat bra vän med, man träffades lite, det kändes ok men inget himlastormande och man har ingen önskan att fortsätta att träffas, annat än som vänner. Men de finns på facebook och instagram..Så man har lite koll på varandra, vad som händer i den andres liv. 

Så jag bestämde att det var dags att vara vuxen, ta ett riktigt ansvar för mig själv och mina handlingar nu när jag träffat Oliver och jag vill inte riskera att något/någon från "förr" ska förstöra detta, inte heller vill jag såra någon med att ändra min status till "I ett förhållande" utan att de vet om det.

Så igår skrev jag fyra stycken email, jag skrev i stort sett samma till de alla;

"Hej du, hoppas du har det bra i sommarvärmen. Jag försöker alltid att behandla människor på samma sätt som jag själv vill bli behandlad så utav resekt för dig vill jag att du ska veta (innan du ser det här på facebook) att jag har träffat någon som jag har blivit väldigt förälskad i. Du är en otroligt fin kille men det kommer aldrig att bli vi, jag önskar dig all lycka i framtiden, ta hand om dig Kram Nelly"

Jag kände mig nöjd med mina ord och tydligen tyckte killarna det var ok också. Alla skrev tillbaka och sa att de var glada för min skull fastän det var tråkigt att vi inte kunde träffas mer men de uppskattade att jag var ärlig och inte bara "försvann" eller att de skulle se det på facebook. Ja ungefär så sa de alla...

Jag har dock inte berättat för Kevin än.... Varför är det så svårt att berätta just för honom? Det var ju han som tog beslutet... Men han är tyst igen...Så jag tycker inte att jag behöver säga något till honom, inte nu iallafall...

Det rätta tillfället kommer nog att visa sig....

Ska jag skriva lite mer om undret som är Oliver?

Vi har sovit tillsammans i tre nätter nu, det känns väldigt härligt både att somna och vakna bredvid honom..

Igår hade de familjekalas för hans dotter så han körde härifrån vid ett tiden, då passade jag på att blogga och plocka undan lite. Sen körde jag till honom vid halv sju..När jag parkerade på uppfarten såg jag att några grannar var ute och tvättade sin bil. Jag funderade ett tag på att stanna i bilen tills Oliver kom hem, kanske hade de inte sett mig än..? Vad skulle de tänka när jag klev ut och gick runt på baksidan av huset..? Oliver hade lämnat nyckeln under mattan så jag tog mod til mig, steg ur bilen, vinkade och ropade "Hej hej" till grannarna och gick in och började tvätta..Sen satte jag mig i soffan och läste min bok. Oliver kom hem efter en halvtimme ungefär och det första han sa var: "Vad härligt att komma hem och du redan är här! "

Vem blir inte glad av att höra det?

Han satte sig bredvid mig i soffan, drog mig nära sig och burrade in huvudet i mitt hår. Vi pratade lite om hur timmarna varit sen vi sågs sist, han visade några av presenterna hans dotter hade fått och vi satt nog och bara tittade på varandra och log fånigt...

Jag såg att han hade min favoritfilm i sin dvdhylla - trots att han inte gillar "tjejfilmer" så kollade vi på den. "What happens in Vegas"..Jag gillar verkligen Cameron Diaz, och Achton Kutcher är ju inte fel att vila ögonen på heller. Jag fixade lite att äta; persikor, blåbär, hallon med turkisk yoghurt och Pauluns granolamusli med smak av kakao och hallon, ett tips jag har fått från Annie som också bloggar här. Kolla hennes blogg också! www.cupcakes-ochannat.bloggplatsen.se

Oliver var så glad och härlig, han sa att han verkligen uppskattade att jag tog hand om honom och fixade nyttigt lördagsgodis istället för ett kilo blandgodis. Sen hängde han upp min tvätt, vilket jag tyckte var jättesnällt.

Vi började titta på Hamilton - I nationens intresse, men.... Vi stoppade den och gick och lade oss istället.

Imorse satt vi vid hans köksbord i över en timme, pratade, åt frukost, drack te/kaffe och läste tidningen, jag tänkte och sa; "Det här kan man ju vänja sig vid...." Han tittade på mig och log, tog min hand och sa: "Ja, det skulle jag gärna göra"

Innan jag körde hem gick vi en promenad 3,7km tydligen, hand i hand gick vi runt om den lilla byn. Det blåste lite, men det var skönt att röra på sig.

Idag har de kalas för dotterns kompisar och hans barn följer med hem till honom efteråt. Ikväll kommer han att prata med dem och berätta om mig, och planera in ett möta med dem. Jag är redan jättenervös, men uppspelt. Sådan skillnad mellan honom och Kevin... Oliver är verkligen allt som Kevin inte är...

Jag kan se mig själv bli gammal med Oliver...faktiskt....