Tårarna rinner längs mina kinder, jag skickade brev nr 1 till Rasmus, han svarade nästan direkt...

"Jag kan inte. inte än iallafall. Tro mig jag har oxå tänkt på det men vet du vad som hände när du åkt? jag såg å kände hur mitt ex tittade anklagande på mig å hur en tår rann nedför hennes kind. Självklart inte rent fysiskt men jag kände det lika tydligt som om det vore på riktigt. Å jag grät. 

Man lär sig räkna å skriva i skolan men de lär en inte hur man går vidare i livet efter att ha blivit knäckt av ett förhållande. Jag trodde att mina sår blivit läkta men de blöder fortfarande lika mycket som för 3-4 månader sedan.
Om jag ens misstänkt att det skulle kännas så så hade jag inte utsatt varken dig eller mig för en dejt men jag ville tro och jag hade fel.
Jag har inte sörjt färdigt ännu och även om jag hade gjort det så kommer jag inte under några omständigheter att utsätta mig för ett distansförhållande igen. jag fick det klart för mig när jag grät i måndags å tisdags å försökte ursäkta mig med att jag inte visste.
Låter säkert hur dumt som helst."

Jag hade rätt i att han är en jättefin kille.... Är detta inte otroligt tragikromantiskt..?

Men jag undrar stilla... Varför ska jag gå igenom smäll efter smäll?

Var är han som vill och kan satsa på mig?

Jag svarade; "Ok, det är lugnt, jag lägger dig i min minneslåda och tar fram dig någon gång och minns den helgen med ett leende. Hoppas du kan göra detsamma och tänka fina tankar om mig.
Ingenting låter dumt i mina öron när det kommer till kärlek..Jag är en hopplös romantiker..  :-)"

Nu ska jag packa färdigt och åka till Stockholm, det kommer att bli bra, en bra vecka tror jag.

Återkommer nästa helg med fler galenskaper.

 

Elisabeth

3 mars 2013 08:49

Även om det gör ont nu så kanske det är skönt att fått ett svar, det blir kanske lättare att lägga honom i minneslådan och plocka fram ibland. Och vem vet, det kanske blir ni, en annan dag en annan tid.

Jag gick också igenom smäll efter smäll men träffade min sambo på den sidan jag var aktiv när jag var på väg att ge upp, slutade leta efter nån och mådde bra i att vara ensam. Det låter som en klyscha, jag vet ;) Jag vet också hur ont det gör varje gång man blir sårad men du är starkare än du tror :)

Kram

http://knytet.bloggplatsen.se/kategori/219238-365-

attkyssagrodor

3 mars 2013 10:42

Ja visst är det så... Men jag känner lite trygghet i mig själv... Jag ska inte ge upp i jakten... Han finns där ute någonstans... Och är det meningen att det ska bli jag och Rasmus... Ja då blir det så... Annars är det ngn annan...
Kanske klyschigt... Men det är så jag resonerar och det är så jag måste tro...
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ju egentligen lagt ner bloggen, men den senaste tiden har det kliat i fingrarna och den där känslan av att jag snart spricker om jag inte skriver något snart. Jag har funderat på att starta en helt ny blogg, jag har skapat sidan men sen...ja ...

Här sitter jag igen, som så många andra kvällar det senaste året, med datorn i knät och ögon som tåras. Jag har tagit ett beslut, som jag känner att jag måste göra, trots att det tar emot och en del av mig inte vill. Men jag kommer att sluta med ...

Jag ÄR lycklig, jag är verkligen det. Men med lyckan kommer tydligen även panik, tårar och megaångest. Jag har konstant dåligt samvete och börjar känna mig otroligt stressad. Så vad har hänt undrar ni kanske? Det finns bara en person jag kan klan...

Oj då.... Stackars bloggen... Helt övergiven i över en vecka, ingen uppdatering, ingen rolig liten "annekdot"...Bara tystnad.. Skäms på mig... Men det är ju så här.. I Augusti förra året startade jag mitt projekt "Hitta drömprinsen" Jag gav mig sjä...

Har ni någon gång fått känslan att livet driver med er?  Eller testar er? testar för att se om du verkligen vill vara i situationen du är i för tillfället... I förhållandet du är i..? Jag får den känslan nu..Igår kom den dimpandes i min email på fa...