Jag inser att mycket har hänt på bara ett par dagar... I onsdags började jag prata med en kille som heter Adrian. Han är från England och bor nu i en liten håla utanför min hemstad. När jag bodde i England ficka jag ALLTID frågan vad jag gjorde där? Hur jag hamnat där? Jag var nu bara tvungen att fråga honom hur i hela friden han hamnat här??

Självklart en kvinna....

I torsdags bytte vi nr och han ringde mig... Han var trevlig... Rolig, på ett engelskt sätt...Men det väcker känslor hos mig som jag helst inte vill ha tillbaka...

Jag har lite svårt att sätta fingret på det, lite svårt att förklara...Men han är väldigt engelsk i sitt sätt att prata och uttrycka sig (och då menar jag inte hans dialekt) 

Han är väldigt sarkastisk och ironisk, jag märkte hur jag väldigt snabbt "föll tillbaka" in i den jargongen och vi pratade väldigt rakt och hårt till varandra, men det VAR på ett skämtsamt sätt. Jag visste det, han visste det, men hade en svensk person hört oss så hade han eller hon nog tyckt att vi var väldigt otrevliga mot varandra...

Det var ändå kul att prata med honom och jag skrattade en hel del under de två timmarna vi pratade. Han frågade om vi skulle träffas snart och jag tyckte det kändes som en god idé, jag skulle laga engelsk shepherds pie till honom (för er som inte vet så är det stekt köttfärs med lök, morötter, kålrot, ärtor och majs, lägg i en ugnsfast form och bred potatismos över, om man tycker om ost kan man lägga ett lager över potatismoset sen in i ugnen tills potatismoset fått en gyllene färg)

Jag handlade allt som behövdes och jag tror att jag såg fram emot vår dejt. Men när gårdagen kom...Så ville jag inte längre... Jag vet inte om jag bara hade en dålig dag? Men jag kände väldigt starkt att jag inte hade energin att åka hem till honom och laga mat. Varenda fiber i min kropp sa nej nej nej....

Jag har kommit att inse att min mage och kropp ganska ofta talar om för mig vad som är rätt eller fel..

Eller gör den verkligen det?

Både i "fallet" Rasmus och Aladdin så har min kropp skrikit JA JA JA och vad hände där..?

Så borde jag ta signalerna från min kropp med en klackspark?

Igår gjorde jag i allafall inte det..Jag ringde och sa att min bil gått sönder... Så jag kunde inte komma...

Istället hängde jag hela eftermiddagen och kvällen med Petronella.

Det var precis vad jag behövde. Te, sockerkaka, tjejsnack och sen även korv stroganof till middag... Jag körde hem vid nio igårkväll, nöjd, glad och lugn.

Petronella tycker att jag ska vänta på Aladdin...Jag läste vad han hade skrivit till mig och hon tyckte att det var så fint och genuint skrivet..Hon tycker att han verkar vara värd att vänta på.. Jag är inte helt säker...Jag har inte ratat honom helt..Men jag sitter inte och väntar på honom och rullar tummarna...

Vad händer nu då?

Jag och Tobias chattade i fredags kväll, vi pratade om påsken och påskägg osv Han sa att han inte fått något påskägg och så ritade han en ledsen gubbe... Jag frågade vad som skulle vara den bästa påskpresenten?

Han svarar; En påskpuss... 

Jag sa; Inte att ditt favoritlag i hockey vinner ligan då?

"Jo...det hade ju varit det bästa...."

Jag; "Det kanske beror på vem pussen var från..?"

Han: "Jo"

I lördags chattade vi igen, jag kände mig lite modig, så när han sa att han aldrig skulle få någon påskpuss sa jag; "Påsken är snart slut...Vill du ha en påskpuss får du komma och ta den"

"Tro mig, hade jag inte haft barnen så hade jag gjort det..." fick jag till svar.

Igår när jag pratade med Petronella blev jag plötsligt väldigt nervös...Jag vet inte om jag vill att han ska pussa mig...Jag tror inte att han kan..Fråga mig inte vad jag baserar denna åsikt på..Men jag tror inte att han är bra på att kyssas.

Just nu i denna stund...Sitter jag med laptopen i knät och skakar, jag ska hem till honom kl 18 och han ska kassera in påskpussen....Jag är helt plötsligt jättenervös!!!

Tänk om han säger på ett högtidligt sätt "Hö hö hö, nu ska jag pussa dig"  Jag DÖR i såfall...

Men varför skulle han göra det?

Jag vet inte.....

Jag får hålla er uppdaterade.... Det bästa med detta är nog att jag ska till honom...Så jag kan även gå hem när jag vill.... Behöver inte sitta och vara artig tills han bestämmer sig för att gå...

Ja, som sagt, jag håller er uppdaterade...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ju egentligen lagt ner bloggen, men den senaste tiden har det kliat i fingrarna och den där känslan av att jag snart spricker om jag inte skriver något snart. Jag har funderat på att starta en helt ny blogg, jag har skapat sidan men sen...ja ...

Här sitter jag igen, som så många andra kvällar det senaste året, med datorn i knät och ögon som tåras. Jag har tagit ett beslut, som jag känner att jag måste göra, trots att det tar emot och en del av mig inte vill. Men jag kommer att sluta med ...

Jag ÄR lycklig, jag är verkligen det. Men med lyckan kommer tydligen även panik, tårar och megaångest. Jag har konstant dåligt samvete och börjar känna mig otroligt stressad. Så vad har hänt undrar ni kanske? Det finns bara en person jag kan klan...

Oj då.... Stackars bloggen... Helt övergiven i över en vecka, ingen uppdatering, ingen rolig liten "annekdot"...Bara tystnad.. Skäms på mig... Men det är ju så här.. I Augusti förra året startade jag mitt projekt "Hitta drömprinsen" Jag gav mig sjä...

Har ni någon gång fått känslan att livet driver med er?  Eller testar er? testar för att se om du verkligen vill vara i situationen du är i för tillfället... I förhållandet du är i..? Jag får den känslan nu..Igår kom den dimpandes i min email på fa...