Det är söndag..Sista dagen på min ledighet... Jag har fem uppgifter som ska vara klara till deadline nästa vecka...och jag har inte hunnit särskilt långt alls. Jag sitter här och känner att jag nog har feber, halsen svider, huvudet värker och näsan rinner. Igår trodde jag att det var allergi, men jag får nog inse att det är förkylning...

Detta har jag ju definitivt inte tid med...Klockan tre ska jag äta middag hos mina föräldrar och klockan fem har jag en dejt, en biljard-date. Vi har inte träffats innan...Så jag ska nog inte "döpa" honom än...Jag kan ju alltid kalla honom X...Som jag gjorde med Rasmus... Så jag får lite tid att bilda mig en uppfattning om honom.

Frågan är väl...Kommer jag att orka?

Jag slits mellan att lägga mig och sova bort det onda, att gå ut i det strålande vädret eller att köra igång med mina uppgifter.. Det andra alternativet är egentligen det som lockar mest..Men också det som borde komma sist på listan att göra...

Blogga kanske inte heller borde prioriteras.... men nu gör jag det ändå, känner att jag behöver skriva, behöver få utlopp.

Jag skulle ha haft en dejt i fredagskväll, men ställde in den och åkte upp till Petronella för 24 timmar av tjejsnack om killar, kärlek, känslor och sex...

Det var behövligt. Vi var inte tysta förrän vi somnade, och när vi vaknade körde vi igång igen.

När jag satte mig på tåget igår vid lunchtid stängde jag av min iPod och somnade direkt.

Jag tänkte berätta lite mer om Tobias och denna veckan... Jag har insett att han är en otroligt negativ människa. Han ser allt som en motgång direkt riktat mot honom. Allt som händer är något negativt, han verkar inte kunna se det positiva med någonting. 

Jag vet och förstår att han är inne i en "fas" för tillfället, han är arbetslös och det kryllar ju inte direkt av jobb, inom någon yrkesgrupp...

I torsdags upptäckte han en "fläck" på ryggen, gick in på google och kom fram till att han nog har basaliom... Vilket är en typ av hudcancer. Så han rusade iväg till VC där de inte gjorde något, mer än sa att han skulle återvända i slutet av April..

Jag kände först att han överreagerade...Alla vet väl att google är den sista plats man ska besöka för göra en egen diagnos..? Eller?

Men sen berättade han att han har haft hodgkins lymfom i två omgångar när han var yngre, så då förstår jag bättre att han är orolig....

Jag hade sett fram emot denna veckan, jag har varit ledig, han har inte haft sina barn..Perfekt för mysiga dejter....

Men han har bara varit....Nere...Det har hänt något, som han inte vill prata om...och jag får ju respektera det.. Men när han gnäller över att laget han hejar på i hockey förlorar, bilen startar inte, tvättmaskinen centrifugerade inte...."allting drabbar honom" då känner jag; "Men ge dig"......

Jag är inte den som ser något positivt i allt, jag läste i metro en gång att om man ALLTID är glad och positiv kan det tyda på en hjärnskada... Vilket jag tyckte var underhållande läsning, men jag tycker ändå att det finns ljusglimtar i väldigt mycket, man måste bara välja om man vill se dem eller inte. Att då hänga upp sig på en bil som inte startar eller en trasig tvättmaskin och undra "Varför allting händer mig"...Ja det är så tråkigt tycker jag.

Han sa igår; "Sorry om jag är tråkig" Jag svarade; "Tråkig är väl inte ordet jag skulle använda. Vi hamnar alla i faser när livet suger ordentligt, jag har själv varit där och ganska nyligen tagit mig ur det....Jag kommer antagligen att hamna i en svacka igen vid något tillfälle....men det finns alltid ljusglimtar om man bara vill se dem.... T.ex en ny bekantskap med en snygg blondin...hahaha

Han svarade med en smileygubbe....

Igårkväll vann laget som han hejar på, så då var han uppspelt och jag frågade om han var gladare nu?

"Glad är väl inte rätta ordet"

Nähä.....

Jag vet faktiskt inte om jag orkar med denna killen...

Jag vill ha ett aktivt liv, vara ute i friska luften och ha roligt med min pojkvän (och hans barn om de finns..)

Jag vill inte sitta inne hela dagarna och titta på film, för att "Lillkillen är bråkig, så jag kan inte ta ut honom"

Han kanske är bråkig för att han är instängd i en lägenhet hela dagen...?

Eller vad vet jag?

Jag har ju inga barn....

Men där är ändå något hos honom...Som gör att jag inte vill släppa taget om honom helt och hållet...Men jag vill inte heller bara sitta och vänta på att han ska bli på bättre humör och orka träffas... Nästa vecka har han barnen, så då kan vi inte träffas. Jag har annat för mig, några dejter..Som jag faktiskt ser fram emot. 

Ingen av dejterna är "Hemma-kolla-på-film-dejter" Nu vet vi alla att en sån dejt bara leder till en sak...

Jag ska spela biljard, spela bowling, fika eller dricka vin... Och däremellan ska jag jobba och plugga...Så, ja min vecka är full, igen...

Jag kanske inte hinner uppdatera bloggen förrän i slutet av veckan.

Eller så blir jag ordentligt sjuk nu istället, jag sitter här under filten och skakar som ett asplöv...

Jag får ta ett par alvedon till och sova en stund känner jag, mina uppgifter får vänta ett par timmar helt enkelt.

Hoppas ni har en härlig söndag och att solen skiner på er.

 

Annie

7 april 2013 14:24

Vad kul med tjejsnack, det är den bästa medicinen ibland ;-)
Då man kan ventilera om allting ;-)
Kul att höra lite mer om "Tobias" ..Hoppas du inte blir sjuk nu och krya på dig !

Kram/

http://cupcakes-ochannat

attkyssagrodor

7 april 2013 14:29

Tack :-)
Ja jag ligger på soffan och sover och tittar på the Big Bang Theory.
Mutar förkylningen med alvedon och te....
:-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ju egentligen lagt ner bloggen, men den senaste tiden har det kliat i fingrarna och den där känslan av att jag snart spricker om jag inte skriver något snart. Jag har funderat på att starta en helt ny blogg, jag har skapat sidan men sen...ja ...

Här sitter jag igen, som så många andra kvällar det senaste året, med datorn i knät och ögon som tåras. Jag har tagit ett beslut, som jag känner att jag måste göra, trots att det tar emot och en del av mig inte vill. Men jag kommer att sluta med ...

Jag ÄR lycklig, jag är verkligen det. Men med lyckan kommer tydligen även panik, tårar och megaångest. Jag har konstant dåligt samvete och börjar känna mig otroligt stressad. Så vad har hänt undrar ni kanske? Det finns bara en person jag kan klan...

Oj då.... Stackars bloggen... Helt övergiven i över en vecka, ingen uppdatering, ingen rolig liten "annekdot"...Bara tystnad.. Skäms på mig... Men det är ju så här.. I Augusti förra året startade jag mitt projekt "Hitta drömprinsen" Jag gav mig sjä...

Har ni någon gång fått känslan att livet driver med er?  Eller testar er? testar för att se om du verkligen vill vara i situationen du är i för tillfället... I förhållandet du är i..? Jag får den känslan nu..Igår kom den dimpandes i min email på fa...