Söndagkväll, jag är ganska trött men glad och tillfreds.

Jag var på begravning igår, en nära vän till min mamma gick bort på annandag påsk. Hon hade kämpat mot cancer i flera år, och nu orkade inte kroppen längre. Jag följde med mest för att stötta mamma som är otroligt ledsen, även om de visste att hon inte skulle överleva...

Det var en vacker gudstjänst, festen efteråt var dämpad men fin. Christina hade själv planerat den, tillsammans med sin son, hon ville att det skulle vara fest, hon ville att alla skulle ha trevligt och inte hålla tillbaka sina känslor varken skratt eller gråt och vi skulle inte vara rädda för att be om påfyllning i våra glas.

Några höll tal och alla tal visade hur älskad Christina är, hur många liv hon berörde och hur hon verkligen såg oss alla som kom in i hennes liv.

Hon lämnar sin son, som är nitton år, efter sig, han är en fantastisk människa, han höll ett tal, om sin mamma, han står där och är så inspirerande att jag fick rysningar längs med ryggraden.

Hur kan en nitton årig kille veta vad allt handlar om, och inte jag...?

Men jag känner bara glädje över att få ha träffat honom och önskar att jag kunde lära känna honom. I höst åker han till Boston, USA för att plugga på universitetet. Han kommer att bli en väldigt inflytelserik person i framtiden tror jag.

Vila i frid Christina, du lever föralltid i våra hjärtan. Omtanke, medkänsla, respekt

Men nog om begravningen nu, jag kom hem runt fem på eftermiddagen och spenderade några timmar med att ta hand om mig själv, jag tog en lång varm dusch, scrubbade kroppen, gjorde hårinpackning, målade naglarna, smorde in mig med en väldoftande fuktkräm. Det var jättehärligt.

Det fanns väl en liten baktanke med det också...  Jag får ta er tillbaka till fredagkväll...

Jag var ganska trött, låg och dåsade på soffan och messade med Kevin. Han undrade vad jag hade för planer i helgen?

Han har sin dotter i en vecka nu, men igår var han på fest, hans morbror fyllde sextio och de hade fest inne i stan. 

Och hans dotter skulle inte vara med...Utan han skulle hämta henne senare idag.

Vi hade en konversation som bäst kan beskrivas som "Katten kring het gröt" det gick ungefär så här...;

Kevin: Jag ska på fest i stan imorgon

Jag: Jaså... Är det en stor fest?

Kevin: Min morbror fyller 60, han har hyrt lokal

Jag: Ok...brukar ni ha stora fester i er familj? Festar ni hårt hela natten?

Kevin: Nej inte direkt, inte jättelänge..

Jag: Nähä.... När börjar ni?

Kevin: Tidigt, vi ska äta kl fyra

Jag: Ja det var tidigt... Brukar ni hålla på länge?

Kevin: Nej inte jättelänge

Jag: Om ni inte festar till tre...Så kan du ju komma och sova hos mig...Om du vill...?

Kevin: ÄNTLIGEN!! Vet du hur länge jag har väntat på att du ska fråga det??

Jag: ??? Jaså... Ehh jaha....Ja men nu frågade jag

Så det blev bestämt att han skulle komma hit efter festen igår.

Vi hade lite kontakt under tiden som han var på festen, jag frågade om han skulle ta en taxi hit eller om han ville bli hämtad?

"Om du hämtar mig får du räkna med att 40 pers hänger ut genom fönstret och tittar på dig"

Ok, ta en taxi!! 

Jag berättade för honom att jag inte var uppklädd, osminkad och bara jeans och tröja på mig. 

"Du ska ha på dig det du trivs bäst i" svarar han då.

Det var så skönt att höra, jag antar att jag fortfarande är lite sårad över Tobbes kommentarer om att jag är okvinnlig...

Kevin ringde mig strax efter nio och sa att han skulle promenera till mig eftersom det var en så fin kväll, och ville jag möta honom i parken? Jag tyckte det lät som en bra idé, mysigt att promenera i skymningen.

Men när jag hunnit fram till parken där vi skulle träffas var det inte längre skymmning utan mörkt!

Det kändes inte jättebra att promenera runt i parken ensam när det var riktigt mörkt, så jag ringde till honom, så vi kunde prata under tiden vi promenerade. Han svarade direkt och sa; "Var är du? Gå inte in i parken!"

Jag: "Jag står ute på gatan, precis vid parken"

Kevin: "Stanna där!! Jag vet hur mörkrädd du är, stanna ute på gatan under en gatlykta, jag kommer!"

Jag: "Ok....men jag kan...."

Kevin: "Nej, stanna där! Du ska inte gå ensam genom parken! Jag kommer till dig"

Så jag stannade ute på gatan, under en gatlykta....Jag stod där i fem minuter max, sen ser jag honom komma springande från andra sidan parken. Han kramade mig och tog min hand.

"Förlåt, jag tänkte inte på att det var mörkt när jag sa att du skulle möta mig"

Det var ju verkligen ingen fara...Men väldigt gulligt och omtänksamt tyckte jag...Han är en väldigt fin kille..

Vi promenerad, hand i hand, hit, det tog inte så lång tid, men jag njöt verkligen av att gå bredvid honom, hans stora hand som höll min i ett fast grepp. Jättemysigt...

Väl här pratade vi, om hans kväll, lite om hans familj och om det första intrycket vi fick av varandra. Sen frågade han om jag hade en t-shirt han kunde låna? Han var verkligen obekväm i sin skjorta...Så han fick låna min Sverige tröja. 

Den är väldigt stor, den är några år gammal, jag köpte den innan jag opererades, så den är stoor.

Sen berättade jag om min operation, att jag har gått ner 75kg och därför tränar väldigt mycket.

Som ni nog vet är jag väldigt öppen med att jag har opererats, jag svarar på alla frågor om någon vill veta mer, men av någon anledning var det jättejobbigt att prata om det med Kevin, jag kunde inte se honom i ögonen och orden fastnade i halsen på mig. Plötsligt tar han tag i min haka och vänder försiktigt mitt ansikte mot honom; "Jag är här, se på mig, jag tycker inte mindre om dig för att du har gjort en operation"  Jag kunde ha gråtit...Men jag gjorde inte det, som tur var.

Sen undrade han igen vad mitt första intryck av honom var?

Jag försökte förklara "knycket" han gjorde med nacken och blicken han gav mig, det gick inte jättebra, han såg ganska oförstående ut, så jag försökte förklara: "Du rullade med ögonen på ett sätt, det såg nästan ut som att du tänkte: Shit, hon är den snyggaste tjej jag någonsin sett" (Jag sa också att jag inte menade att låta kaxig, det var säkert inte så han tänkte...)

"Jo...det var det...Du är den snyggaste tjej jag träffat, jag var rökt när jag såg dina ögon"

OJ...rökt...vad betyder det egentligen? Såld? Jag förstår att han menade att mina ögon var fina... Men rökt...? Jag har aldrig hört det uttrycket förut.. Någon som kan förklara för mig?

Kan ni alla hålla tummarna, skicka lyckodamm, be..(vad ni gör för att bringa lycka) för att Kevin är en kille som kommer att stanna i mitt liv. Som inte försvinner än, på länge...

Det var mysigt att somna och vakna bredvid honom, i min säng... Kevin är en av de killarna som tycker om att "somna sked" han sa i och för sig att han inte sovit särskilt mycket..Men han har legat nära mig hela natten.

Han somnade tydligen runt fyra imorse.

Jag gick och köpte bullar när jag vaknade vid nio. Det har bara varit så härligt att ha honom här..

På fredag ska jag hem till honom och grilla, dricka vin och sova över. Jag längtar redan...

Jag hoppas ni får en bra start på er vecka, jag ska försöka ta mig igenom den så snabbt jag kan..

 

Stamp-E

29 april 2013 08:29

fan va kul :) go for it girl.

rökt... så säger jag med.. men det brukar vara i negativa termer haha... men det kan användas hur som... jag tolkar det som att man är rökt som fiskarna, att man röker det man tycker är gott :D

http://stamp-e.bloggplatsen.se

attkyssagrodor

29 april 2013 21:09

Ok..Tack, tror jag.... Jag får kanske fråga vad han menar med "rökt".... Eller så bara sparar jag på det som en rolig kommentar..... :-)

 

Sandra

29 april 2013 16:03

Thihi:)! Rökt! Ja, såld kan man ju också säga!! Bra i vilket fall som!! Han låter ju helt underbar och jag hoppas med hela mitt hjärta att han ska stanna kvar som du skriver läääänge!! Eller föralltid♥! Så jag håller tummar och skickar massor med lyckdamm!! :)

attkyssagrodor

29 april 2013 21:08

Tack

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ju egentligen lagt ner bloggen, men den senaste tiden har det kliat i fingrarna och den där känslan av att jag snart spricker om jag inte skriver något snart. Jag har funderat på att starta en helt ny blogg, jag har skapat sidan men sen...ja ...

Här sitter jag igen, som så många andra kvällar det senaste året, med datorn i knät och ögon som tåras. Jag har tagit ett beslut, som jag känner att jag måste göra, trots att det tar emot och en del av mig inte vill. Men jag kommer att sluta med ...

Jag ÄR lycklig, jag är verkligen det. Men med lyckan kommer tydligen även panik, tårar och megaångest. Jag har konstant dåligt samvete och börjar känna mig otroligt stressad. Så vad har hänt undrar ni kanske? Det finns bara en person jag kan klan...

Oj då.... Stackars bloggen... Helt övergiven i över en vecka, ingen uppdatering, ingen rolig liten "annekdot"...Bara tystnad.. Skäms på mig... Men det är ju så här.. I Augusti förra året startade jag mitt projekt "Hitta drömprinsen" Jag gav mig sjä...

Har ni någon gång fått känslan att livet driver med er?  Eller testar er? testar för att se om du verkligen vill vara i situationen du är i för tillfället... I förhållandet du är i..? Jag får den känslan nu..Igår kom den dimpandes i min email på fa...