Jag tror bestämt att det är måndag...och jag lovade en uppdatering angående gårdagen då jag skulle träffa "han". "Han" som jag nu har bestämt mig för att kalla Oliver...För han förtjänar detta vackra namn.

Var ska jag börja?

Mitt första intryck av honom var "HAN HAR EN TATUERING!!!" och är skitsnygg...

Så vi chattade, vilket var väldigt lätt, det kändes inte krystat eller konstigt, han verkade "normal". 

Han föreslog att vi skulle träffas ganska snart vilket jag tyckte var ok. Om jag nu ska vara helt ärlig..Så hade jag inga förväntningar, jag visste inte om jag egentligen ville träffa honom..Jag och Kevin hade inte haft vår diskussion, men jag visste ändå att han inte var tillräckligt intresserad av mig... Så jag var sårad, trött och lite likgiltig faktisk. Kände att tja, han kan säga och göra vad han vill typ, jag bryr mig inte så värst mycket ändå...

Men något hände när jag såg honom, det var inga fyrverkerier, blixtar eller klockor som dånade. Men på något sätt var det som att se mig själv i manlig form, fastän vi inte alls är lika..Vi har motsatt färg på håret och ögonen, han är smal och även om jag inte är fet längre så är jag definitivt kurvig. Så jag kan inte förklara riktigt varför det kändes som det gjorde, men det är ju så det är med känslor, man kan inte förklara dem. Vi satte oss och tog en kaffe (jag juice) och började prata. Och vi pratade som om vi hade känt varandra hur länge som helst, det bara flöt, jag har aldrig någonsin känt mig så bekväm första gången jag träffat någon. Jag säger inte att det var magiskt, det var bara så härligt. Igen fick jag känslan att vara tillsammans med mig själv, våra meningar flöt in i varandra och ibland när han sa något så tänkte jag: "Det där hade jag kunnat säga som svar på vad jag själv just sa..."

Stället vi satt på stänger kl åtta och kvart i nio kom någon och sa att vi faktiskt var tvugna att bege oss därifrån.. Så Oliver föreslog att vi körde ner till vattnet och promenerade där lite. Vilket vi gjorde, jag tänkte på vad fint hans leende var, hur otroligt vackra hans ögon var och igen hur skönt det var att vara i hans sällskap. Jag ville inte att det skulle ta slut..jag hade kunnat gå där hur länge som helst... Men det blev ju mörkt..och det finns inga lampor vid vattnet...Så det uppstod en stund av skratt och fnitter när vi inte var helt säkra på var bilen stod...

När vi skilldes åt sa han: "Vi håller kontakten tycker jag"

Där steg jag ur vår lilla bubbla och med ens kände jag mig lite osäker på om han verkligen skulle höra av sig igen, han kanske inte alls kände som jag gjorde? Och vad kände jag egentligen..? Kevins ansikte dök upp framför mig och jag kände att jag nog måste nysta lite i mina egna känslor här..och en gång för alla ställa honom mot väggen...

Jag körde i allafall hem med ett leende på läpparna och kände att det varit en lyckad träff.

Nästa morgon fick jag ett sms från Oliver "Godmorgon, hoppas du får en fin dag. Jag skulle vilja träffa dig igen...."

Jag svarade att jag ville träffa honom också...

Det var en fredag (fredag för två veckor sen för att vara exakt..) och klockan halv elva på kvällen fick jag ett sms.... "Detta är kanske lite framfusigt, men får jag komma hem till dig nu?"

Ja det kanske var lite framfusigt.....Men jag sa att det fick han.... Jag tänkte att detta skriker ju "booty-call".... men.... Jag ville träffa honom igen och jag tänkte att jag kan vara stark och säga att han får sova på soffan, eller gå hem, om det inte skulle kännas bra. Han kramade mig när jag öppnade dörren och igen kändes det som att jag såg mig själv i manlig form.. Jättekonstig känsla...  Vi satt och pratade i min soffa, någon musik spelade i bakgrunden (fråga  mig inte vad...) och det var en härlig stämning, avslappnat, avskalat och öppet. Plötsligt tittade jag upp och såg att himlen började bli rosa borta vid horisonten...

"Vad är klockan??"

"Snart fyra..."

"Oj...jag får nog gå och lägga mig..."

"Ok.."

Jag vaknade sju timmar senare, en drake plirade på mig och min högra arm låg draperad över Alien (Alien och Predator, ni vet..) Mina ögon var fulla av grus kändes det som, men i magen verkade några fjärilar ha fest.. Jag tror att jag rörde lite på mig, sträckte ut ett ben eller något och samtidigt kände jag en hand som drogs genom mitt hår, en arm som lades runt mina axlar och jag drogs närmare draken och någon pussade mig på håret.

"Godmorgon, vad mysigt att vakna bredvid dig"

"Hmmmm, detsamma....."

Jag brukar känna en viss "stress" eller orolighet när jag vaknar med någon den första gången, jag vill ofta åka hem eller att han åker hem så fort som möjligt. Men inte denna lördag... Det var som att jag vaknat bredvid Oliver massor av gånger innan... Som att vara med mig själv i manlig form...

Vi åt frukost, pratade och ett par gånger tittade vi bara på varandra och log.. 

- Det känns som att jag har känt dig jättelänge, jag vill inte åka härifrån

- Gör inte det då

- Får jag stanna?

-Ja

-Föralltid?

- Ja

 

Stamp-E

6 augusti 2013 10:21

:)

http://stamp-e.bloggplatsen.se

 

Sandra

6 augusti 2013 17:14

Jaasaaaaaaa😘😊😊😃👍❤! Det är ju precis så det känns när man träffat rätt😃!!

attkyssagrodor

8 augusti 2013 00:28

Är det så?
Är han den rätte tror du..?
Som vanligt...Tiden får utvisa....
Men det känns jättehärligt :-)

 

Annie

7 augusti 2013 19:04

Vilken härlig dejt ;-)

http://cupcakes-ochannat.blggplatsen.se

attkyssagrodor

8 augusti 2013 00:27

:-) Ja det var det verkligen :-D

 

Sofie

7 augusti 2013 22:11

Honom gillar vi!!!
Vill veta mer!
Och som vanligt är jag galet nyfiken på hur han ser ut ;)

http://sofiesbaksida.blogg.se

attkyssagrodor

8 augusti 2013 00:27

:-) Visst gillar vi Oliver.....
Mer kommer.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ju egentligen lagt ner bloggen, men den senaste tiden har det kliat i fingrarna och den där känslan av att jag snart spricker om jag inte skriver något snart. Jag har funderat på att starta en helt ny blogg, jag har skapat sidan men sen...ja ...

Här sitter jag igen, som så många andra kvällar det senaste året, med datorn i knät och ögon som tåras. Jag har tagit ett beslut, som jag känner att jag måste göra, trots att det tar emot och en del av mig inte vill. Men jag kommer att sluta med ...

Jag ÄR lycklig, jag är verkligen det. Men med lyckan kommer tydligen även panik, tårar och megaångest. Jag har konstant dåligt samvete och börjar känna mig otroligt stressad. Så vad har hänt undrar ni kanske? Det finns bara en person jag kan klan...

Oj då.... Stackars bloggen... Helt övergiven i över en vecka, ingen uppdatering, ingen rolig liten "annekdot"...Bara tystnad.. Skäms på mig... Men det är ju så här.. I Augusti förra året startade jag mitt projekt "Hitta drömprinsen" Jag gav mig sjä...

Har ni någon gång fått känslan att livet driver med er?  Eller testar er? testar för att se om du verkligen vill vara i situationen du är i för tillfället... I förhållandet du är i..? Jag får den känslan nu..Igår kom den dimpandes i min email på fa...