Måndag... Jag är ganska trött, det har varit en intensiv helg... Det är antagligen därför jag känner mig lite gråtmild och ledsen.. Jag behöver sova, vilket jag ska göra tidigt idag, så tidigt jag kan.

Men jag kan ju berätta om igårkväll först. Om ni vill höra...?

Jag tog tåget ut till Kevin strax efter fyra igår eftermiddag, promenerade till hans hus genom klungorna av barn som lekte ute, ingen Bea i syne dock vilket jag är glad för..Hon hade nog undrat med hög röst om jag skulle hem till Kevin..

Vi grillade igen, fläsk karré, sparris och champignioner och rotfruktsgratäng. Ljuvligt gott.

Sen spelade vi Wii, Super Mario Bros, både den gamla (jag piskade honom) och den nya (jag gjorde så att vi förlorade) Donkey Kong (han fick vänta på mig och rädda mig flera gånger) och ett racer spel (jag förlorade)

Det var roligt, jag blir väldigt engagerad i tv-spel..Jag vet att man inte måste veva med armarna för att få sin "gubbe" att flytta på sig..Men det känns bättre om jag är väldigt fysiskt aktiv och jag inbillar mig att min gubbe känenr av hur jag vill att han ska röra sig...

Kevin skrattade åt mig, men ska jag vara ärlig vet jag inte om han tyckte det var kul att jag var så engagerad eller om han blev irriterad..?

Sen tittade vi på tv och somnade i soffan... Lite mysigt var det.. Vi vaknade vid elva tiden och förflyttade oss till sängen båda var för trötta för "action" men han vände mig på sidan och lade sig som den "stora skeden" och drog mig tätt intill sig så jag somnade med hans bröstkorg pressad mot min rygg. När jag vaknade låg vi inte som "sked" längre, men han vaknade när min väckarklocka körde igång och drog mig intill sig igen i fem minuter innan jag steg upp och hoppade in i duschen.

Jag satt sen i hans kök och åt en banan till frukost när han kom ut och frågade varför jag inte drack te?

"Jag gör det om en stund" sa jag

Varpå han tittade på klockan och sa; "Ditt tåg går om en halvtimme.."

Sen kokade han vatten till mig...så jag fick te...

Sen traskade jag iväg till tåget, solen sken och fåglarna kvittrade, det kändes som en helt ok dag trots att det är måndag.

Här där jag bor, fungerar tågstationer så här...Om det finns två spår så går tågen till höger på det ena spåret och till vänster på det andra spåret, så eftersom jag både i fredags och igår anlände till spår ett tog jag förgivet att jag skulle åka hem från spår två..Är inte det ganska logiskt?? Men nej, inte på landet tydligen.... Jag såg i och försig att jag var ensam på "min" sida och det stod rätt många människor på den andra sidan.... Men jag tänkte att bönderna skulle till den andra staden... Klockan blev 07:49 och jag tänkte att "Nu kommer mitt tåg snart" och mycket riktigt...Det gjorde det...Bara det att det kör in på det ANDRA spåret...

Jag sprang för att hinna över till andra sidan, men det var ju dömt att misslyckas.... Så tåget körde utan mig...

Hur är det logiskt på något sätt alls??

Att alla tåg går från samma spår, oavsett vilket håll de ska på??

Jag kan inte vara den enda som blivit förvirrad....

Så jag messade till Kevin; "Jag står ju på fel sida"

"Men hinner du?" svarade han

Jag: "Nej tåget körde nu"

Kevin: "Jag kommer med bilen"

Jag: "Nej det behövs inte, jag tar nästa tåg istället"

Kevin: "Säker?"

Jag: "Ja"

En minut senare ringde han och frågade om jag skulle hinna till min första lektion? Vilket jag inte skulle göra, jag visste att jag skulle fram till skolan lagom till lunch. 

"Ställ dig på gatan så kommer jag, och kör dig in till tåget"

Visst var det snällt av honom..?

Och han var inte alls sur eller arg på mig, skojade bara om att jag bor i stan och inte har koll på spåren.. Han frågade om jag inte tittat på skyltarna?

"Jo, och det stod Trevlig resa! vilket jag tyckte var fint av SJ att skriva"

Han tog sig för pannan....

Jag hann med tåget och kom i tid till min första lektion, men läraren var inte där..hon var sjuk, så vi fick håltimme, vilket kändes sådär..Vi satt ute i solen en stund..Sen var det lunch...

Jag har messat med Kevin lite... Frågade om han vill komma hit på onsdag efter jobbet?

"Låter trevligt, men kan vi hålla det lite öppet? Ska du utnyttja mig?" får jag till svar....

Är det bara jag som tycker att det är ett lite "konstigt" svar...?

"Klart vi kan, nej jag tänker inte utnyttja dig såvida du inte vill det" svarade jag iallafall...

"Haha är det sexuellt du ska utnyttja mig då?" svarade han....

Jag vet inte..men det känns som att han tar ett par steg tillbaka..att det rullar på för fort för honom...?

Eller är jag nojjig nu?

Eller har jag rätt?

Har jag omedvetet tryckt in honom i ett hörn?

Är jag för "på" nu?

Jag tänker ju inte fråga honom... Det vore ju bara för pinsamt...

Men jag svarar nog inte på hans sista sms..? Inte än i allafall... Kanske jag gör det när jag har lagt mig...

Ja..här kommer min "galna" sida fram.... Med lågt självförtroende och självförakt....

Jag kan sitta och måla upp scenarior i mitt huvud om att han tycker jag är jobbig och inte orkar att träffa mig mer..

Så jag tar ett djupt andetag och tar ett steg tillbaka..Låter honom ta nästa steg...

Jag tänker inte vara otrevlig, bara inte föreslå någon mer träff..Låta honom göra det istället...

Kanske svarar på hans sms... "Nej, jag försöker att inte utnyttja människor över huvudtaget" eller är det för kyligt?

Usch, jag hatar att dejta...Hatar att ha känslor som jag inte kan styra över...

Men som sagt, jag är väldigt trött och gråtmild, överreagerar säkert på många sätt.

Så nu är det sängdags för mig. 

Låta natten spola bort det ledsna och låta morgondagen börja på en "clean canvas" som de säger i England...

Sov gott, godnatt.