Se, jag var patetisk och orolig för ingenting.... Han hade jättemycket att göra på jobbet, vilket ledde till att han inte kunde prata med mig... Ganska logiskt, och jag är inte en sådan person som kräver att någon alltid ska sätta mig först oavsett situationen. Det är en mer patetisk nivå än vad jag sträcker mig till.

I alla fall... Han kom hit efter jobbet, bara för att pussas och kramas och prata i en halvtimme. Sen körde han hem och vi ska träffas en annan kväll i veckan, antagligen ikväll eftersom jag börjar sent imorgon, men vi får se.

Så, nu är jag lugn och glad igen.

Ha en härlig tisdag alla!