Phhoowwwaaa STOR suck...... Idag är en dålig dag för min del... Känner mig ledsen, nere och osäker. Osäker på allt. Eller nej, bara osäker på Kevin... Ni behöver inte kommentera, jag vet hur patetisk jag är idag, det är dags för att få besök av "Auntie Flow" eller "Alice" som jag vet att vissa kallar sin vecka av irritation, ilska och gråt attacker för här.

Jag är ofta ett vrak vid denna tidpunkt, så jag vet att vad jag känner just nu inte är logiskt. Men jag måste ändå skriva, min mamma säger alltid att det ofta känns bättre om man skriver, skriv, skriv, skriv...Sen kan man se saken från en annan vinkel och inse att situationen inte är som man inbillar sig.

Jag var hos Kevin igår, det var jättemysigt, elva dagar sen vi sist sågs, det var mycket vidrörande, pussar och kramar som blivit lagrat....Men vid vissa tillfällen fick jag bara en känsla av att något var fel, han kändes inte riktigt "närvarande", jag frågade om allt var ok? Och han sa ja, absolut. Jag sov hos honom i natt och när jag gick till tåget i morse sa han "Vi ses ikväll" (han låg kvar i sängen) Hela dagen har jag sett fram emot att han ska sova här inatt, jag börjar sent imorgon så vi behöver inte stiga upp klockan fem... Det kändes mysigt. Men någon gång vid lunch kom den här känslan krypande. Antagligen för att han inte har hållit lika mycket kontakt via sms som han brukar... Konstigt hur man kan bli så nojjig bara för att några sms uteblir.. 

När jag kom hem messade jag till honom och sa att jag var hemma, skulle dammsuga och äta middag sen var det nästan dags för honom att dyka upp. Han svarade: "Jag kan inte stanna så länge, har ett möte imorgon kl 9:30 och måste hitta mitt CV först."

Jag BLEV ledsen, det ska jag inte sticka under stol med...MEN jag skrev "Oj då, men om du vill åka hem direkt så är det lugnt, vi kan träffas imorgon om du inte är upptagen? eller onsdag eller torsdag..Vilket som passar dig bäst?"  Jag tyckte att det var ett bra svar...Eller?

Det var två timmar sen och han har inte svarat än...

Jag vet att han jobbar. Jag vet, jag vet, jag VET....Men i "vanliga" fall så håller han ändå kontakten...

Något känns fel. Jag ska vänta till kl tio och sen messa och fråga om han fick det andra sms:et... 

Det kan ju vara kul för mig att veta om jag ska sitta uppe och vänta på honom tills efter elva, eller om jag kan lägga mig?

Eftersom jag känner mig som jag känner mig så hade en tidig kväll varit precis vad jag behöver, med en varmvattensflaska på magen, Fluffy i knävecket och en "feel-good-bok" i handen.

Jag ska slänga kakorna i soporna och stänga av de sorgsna kärleksballederna på spotify.

Big Bang theory i en halvtimme, sen säng tror jag är vad som behövs.

Som sagt, inga kommentarer nödvändiga, jag vet att jag är patetisk.