Så vad är det då som gör att det inte känns helt 100% med Kevin längre? Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men jag undrar om jag bara är någon han har sex med, med regelbundna mellanrum? Tills han träffar någon bättre?

Så här är det, ända sen vi började prata på dejtingsidan har han varit väldigt "aktiv" med att messa mig, det har varit konstant.. "Hej vad gör du?" "Hur har din dag varit?" "Har du tränat?" "Pluggar du?" och beroende på mitt svar så har konversationen fortsatt. Även när han har jobbat eller varit med sin dotter så har de gått max en timme kanske en och en halv mellan hans sms. Jag berättade för er vad jag kände i måndags, men han kom ju över på kvällen, vilket var mysigt. Men i tisdags var han också väldigt tyst, jag ville fråga vad som stod på, men jag lät bli, jag gav honom "space" om det är det han behöver just nu? Det är klart att tankarna snurrade, men jag ignorerade dem så gott jag kunde. I onsdags hade vi bestämt att han skulle komma hit efter jobbet, hela dagen var han tyst, jag tror inte vi utbytte ett enda sms och jag förberedde mig på att få ett sms som sa att han var för trött för att komma över. Det kom inte, utan han dök upp strax efter elva på kvällen. Vi satt i soffan och pratade en stund, Fluffy klättrade över oss och charmade in sig hos honom, det är ganska patetiskt hur förtjust hon är i honom...Vi gick och la oss, (jag letade i SAOL efter en synonym till sex...och hittade följande: göka, älskog, banka bäver, könsumgänge kuttra sju...Jag vet inte vilket jag ska välja...Inget låter särskilt sensuellt eller mysigt...men ni vet vad vi gjorde...)  Nästa morgon "försov" jag mig, istället för att stiga upp kl fem, sov jag till sju, tog det lugnt, väckte Kevin med frukost och han körde mig till tåget halv tio. Sen var han tyst hela dagen.

Så även igår. Nu har han sin dotter i en vecka, så jag vet att vi inte kommer att träffas, vilket är helt ok. Igår messade vi lite grann, han frågade vad jag gjorde? Jag tittade bara på en film och halvsov i soffan. Han frågade om jag varit i skolan hela dagen?

Ja, sa jag, det var jag.

"Försov du dig?" 

"Nej"

"Bra"

"Är jag en dålig människa som skolkar ibland?"

"Nä, det var för en god anledning, önska bara du hade......" (Jag har censurerat resten av den meningen)

Det är detta som gör att jag undrar...

Det har hänt att vi har skrivit ångande heta sms till varandra på kvällarna, och nu känns det som att det är bara dessa sms han vill ha...Det kan börja som en vanlig konversation, men väldigt snart glider vi in på sex och han vill att jag "berättar" något för honom.

Så är det allt? Sen vi träffades, och promenerade i tre timmar så har vi inte "hittat på" något. Vi är alltid antingen här eller hos honom, äter, kollar tv och....Ja..ni vet....men jag har en plan.. Att fråga om han vill träffas fredag nästa vecka och hitta på något? Minigolf vid vattnet kanske? 

I förrgår morse när vi åt frukost frågade jag honom om han vill komma på min fest som jag ska ha torsdag nästa vecka, för att fira att jag har fått jobb.

Hans svar var; "Det kommer att vara en hel drös där då?"  

Jag: "Njae...Ja jo ganska många...Men ALLA vet inte vem du är... Och jag har inte tänkt klinka i glaset och presentera dig som detta är Kevin, vi träffas och har regelbundet sex.."

Han: "Hmm, ok, kan jag tänka på det?"

Jag: "Självklart, det hade varit jättekul om du kom"

Jag tänker inte säga något, inte fråga honom.. Jag tänker ge honom "space" för jag vet att han går igenom något lite jobbigt för tillfället. Han har blivit uppsagd från sitt jobb, när han berättade det för mig blev jag ganska imponerad, han var så positiv ändå, sa att det var dags att hitta något nytt. (Till skillnad från Tobias som har blivit ganska bitter.)

Jag tror tyvärr att sanningen har kommit ikapp honom. Vad ska han göra nu? Han har inte tagit studenten, gick aldrig i gymnasiet, han började jobba direkt efter att han gick ut nian. I dagens samhälle när det är svårt för folk som har en universitetsexamen att få jobb, så förstår jag att han "svettas" lite. Han hade varit och pratat med någon på en folkhögskola, för han vet att han behöver plugga..Men som med oss alla som är över tjugofem så är tanken på att sätta sig i skolbänken i tre år eller mer inte jättelockande.Och han fick inget trevligt bemötande när han var på skolan. Så, ja det är en del som händer hos honom nu, som helt förståeligt sätter en "broms" på allt som kan vara roligt...

Jag vill hjälpa honom, men inte trampa honom på tårna, tränga mig på eller få honom att känna sig inträngd i ett hörn. Jag fick sparken en gång..Jag behövde ett par veckor att "landa" och andas, sen kunde jag börja leta efter andra jobb...

Så jag kanske letar lite, kollar...Drar i några "kontakt-trådar" och ser vad som finns. Sen kan jag visa honom, låtsas att jag bara "råkade" hitta något som skulle passa honom...

Det är väl ok att göra?

Inte fult spel?

Nu ska jag åka till IcaMaxi med lilla mamsen, jag önskar er alla en härlig helg.

Mottager gärna (snälla) kommentarer och råd från er....