Idag är en bra dag. En fantastisk dag. Jättehärlig faktiskt. 

Jag har mått ganska dåligt denna veckan, varit lite ledsen och nere och allvarligt funderat på att ställa in alla planer jag hade den här helgen. Nu är jag så otroligt glad att jag inte gjorde det.

Igår kom två av mina äldsta vänner hit, Therese och jag har känt varandra sen vi var två eller tre år gamla och Caroline och jag gick i högstadiet tillsammans. Therese och Caroline gick i gymnasiet ihop, så vi har bildat en liten cirkel som jag är så otroligt glad och tacksam för att vi har kvar.

Jag hade lagat en väldigt enkel kycklinggryta som de båda uppskattade. Jag är alltid lite nervös när jag ska laga mat till Therese, hon är själv en fantastiskt duktig kock och gourmet och när hon bjuder på mat blir det alltid något autentiskt thailändskt, afrikanskt eller otroligt vällagad svensk husmanskost. Tjejen kokar långkål... Jag är fortfarande inte säker på vad det är, men det låter gourmetaktigt...

Tiden gick alldeles för fort, jag hade kunnat sitta med dem i flera timmar, ätit mer mat och bara varit i deras sällskap och samlat välbehövlig kraft. Förhoppningsvis kommer vi att ses snart igen.

När de hade gått så struntade jag i disken och lade mig istället på soffan med min bok och somnade innan jag läst en hel sida. Jag sov i en timme tror jag, sen gjorde jag mig i ordning och körde ut till Anders. Vi beställde thaimat som vi åkte och hämtade. Han körde. Jag vet inte vad det är, men jag älskar att sitta bredvid en man som kör bil, det är något konstigt manligt med hur han kontrollerar en bil, växlar och accelererar, jag vet att det låter bizarrt, men jag har haft de här känslorna sen jag var tonåring och började träffa killar som kunde köra bil.

När vi hade ätit upp kollade vi på en film, jag kommer inte ihåg vad den heter, men den är baserad på en bok skriven av Harlan Coben. De pratade franska, vilket jag inte riktigt förstår varför, Harlan Coben är inte fransk...

Jag tror jag har känslor för Anders... Jag försöker hitta de rätta orden att beskriva hur det känns, men jag kan inte riktigt.

Jag sov hos honom inatt och hela natten har han hållt om mig, vi har sovit sked hela natten. 

Ibland pratar jag i sömnen, eller mumlar något osammanhängande, har jag fått höra. Och igårkväll var tyvärr inget undantag, precis när jag skulle somna hör jag mig själv säga; Jag tycker om dig! Jag försökte verkligen stoppa mig själv, men det gick inte, orden var sagda och "ute" och jag var med ens klarvaken. 

Jag trodde att han skulle låtsats att han inte hörde vad jag sa, men han drog mig närmare intill sig, pussade mig i nacken och viskade att han tycker om mig också. Sen sov vi.

Jag vaknade med ett stort leende på läpparna och fjärilar som dansade zumba i magen på mig. 

Vi åt frukost tillsammans, vid hans köksbord, väldigt Svensson...Men jag gillade det. Jag tycker om Anders och har inte längre något emot att han är lite Svensson.

Jag har nu avslutat min prenumeration på båda dejtingsidorna. Jag vill inte gå på fler dejter med knasiga män, det räcker nu. Jag vet inte om Anders är "the one and only" men han är den enda jag vill träffa just nu.

Så vad händer nu då?

Ska jag lägga ner bloggen?

Njae....det tror jag inte...Jag har fortfarande fler dejter att berätta om, knasigheter från förr...

Kanske ska jag skriva lite om mig och Anders, vår väg frammåt tillsammans?

Vi får se helt enkelt.

Jag ska fortsätta ha en härlig, julmysig dag idag. Hoppas ni också får en härlig tredje advent idag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ju egentligen lagt ner bloggen, men den senaste tiden har det kliat i fingrarna och den där känslan av att jag snart spricker om jag inte skriver något snart. Jag har funderat på att starta en helt ny blogg, jag har skapat sidan men sen...ja ...

Här sitter jag igen, som så många andra kvällar det senaste året, med datorn i knät och ögon som tåras. Jag har tagit ett beslut, som jag känner att jag måste göra, trots att det tar emot och en del av mig inte vill. Men jag kommer att sluta med ...

Jag ÄR lycklig, jag är verkligen det. Men med lyckan kommer tydligen även panik, tårar och megaångest. Jag har konstant dåligt samvete och börjar känna mig otroligt stressad. Så vad har hänt undrar ni kanske? Det finns bara en person jag kan klan...

Oj då.... Stackars bloggen... Helt övergiven i över en vecka, ingen uppdatering, ingen rolig liten "annekdot"...Bara tystnad.. Skäms på mig... Men det är ju så här.. I Augusti förra året startade jag mitt projekt "Hitta drömprinsen" Jag gav mig sjä...

Har ni någon gång fått känslan att livet driver med er?  Eller testar er? testar för att se om du verkligen vill vara i situationen du är i för tillfället... I förhållandet du är i..? Jag får den känslan nu..Igår kom den dimpandes i min email på fa...