Jag är hemma efter helgen i England med Petra. Vi har haft så fantastiskt roligt, jag kan inte minnas när jag sist skrattade så mycket så länge. Jag tror inte att jag någonsin har skrattat en hel helg... Petra är så härlig och lätt att umgås med, jag känner mig aldrig stressad eller tvungen att tänka på vad jag säger när jag är med henne, allt bara flyter och är kul när hon är med. Vi tog bara handbagage för att göra det billigare och hade bestämt att vi inte skulle shoppa jättemycket, bara ngn t-shirt eller liknande...

Jo...Eller hur..... Att komma som turist till England från Sverige och handla i "vanliga" affärer är väldigt billigt.. Primark, Dorothy Perkins, Debenhams, New Look, River Island.... Jag var i himmelriket kändes det som.

Så...det blev ju några påsar med tillbaka till hotellet, vårt fina hotellrum som var handikappsanpassat... Med larmsnören hängandes från taket...Sittstol i duschen...Självklart var detta något som vi fann hysteriskt roligt.. 

På lördagkvällen var vi ute med en kompis till mig, det var jättekul att träffa henne igen, men stan gjorde mig besviken...Det har förändrats sen jag bodde där... Petra steg in på toa där det stod en tjej och sniffade kokain, ute på gatan slog en ung tjej en anna tjej blodig och vakterna stod mest och tittade på himlen. Jag var ganska besviken.

Vi kom hem ganska tidigt, frusna och trötta och gick och lade oss i de sköna sängarna.

På söndagen körde vi till en lite större stad efter frukost. Det var dimmigt och kallt, vi satte oss på ett cafe och drack varm choklad och åt brioche och crossaints. Sen shoppade vi lite till...

På kvällen träffade vi min kompis Betty som brukade vara min vapendragare som jag hade mina glansdagar med. Hon är också en härlig människa som alltid är glad och man måste inte låtsats vara någon man inte är när hon är med.

Vi åt en traditionell engelsk "roast dinner" vilket var gott. Men det bästa var att träffa Betty igen, jag saknar henne verkligen. Jag hoppas hon kommer hit snart...

I går körde vi tillbaka till flygplatsen i vår hyrbil (en ford fiesta som hade det svårt att komma uppför branta backar) sen flög vi hem.

Jag hade nästan glömt att den egentliga anledningen till att vi åkte dit, var ju att jag skulle träffa John...

Men...Han hörde ju aldrig av sig innan jag åkte..Jag skickade mitt telefonnr till honom för två veckor sen, men jag fick aldrig hans nr...

Så... Vi träffades aldrig... 

Men det gör inget... Jag har huvudet fyllt av tankar på X nu...

När jag kom hem packade jag snabbt upp, tog en dusch och lagade en kopp te, sen ringde jag honom.

Vi har haft lite kontakt under helgen, men jag har inte haft tid att sms:a eller maila honom, så det var jättehärligt att höra hans röst igen. Det är konstigt...Det känns som att jag har känt honom länge, det känns som att vi redan har träffats...I mitt hjärta så känns det som att han är min pojkvän... Väldigt underligt och lite skrämmande att känna så mycket, så snabbt, speciellt när jag faktiskt inte har träffat honom än....

Men jag tror att känner ngt liknande...Igårkväll frågade han hur stor min säng var? Sen sa han; "När vi bor i hop ska vi ha en jättestor kingsize säng"

OJ säger jag......Men det pirrar i magen och jag blir aldeles varm i kroppen när jag tänker på att vakna bredvid honom varje dag....

Förlåt..Det är väl lite fjortisvarning på sådana tankar...Eller man tänker kanske inte så när man är fjorton...Men det är väl lite barnsligt och naivt att redan tänka så...

Jag hoppas verkligen att han hittar någon som kan jobba hans skift på lördag.. Jag vill så jättegärna träffa honom. NU

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ju egentligen lagt ner bloggen, men den senaste tiden har det kliat i fingrarna och den där känslan av att jag snart spricker om jag inte skriver något snart. Jag har funderat på att starta en helt ny blogg, jag har skapat sidan men sen...ja ...

Här sitter jag igen, som så många andra kvällar det senaste året, med datorn i knät och ögon som tåras. Jag har tagit ett beslut, som jag känner att jag måste göra, trots att det tar emot och en del av mig inte vill. Men jag kommer att sluta med ...

Jag ÄR lycklig, jag är verkligen det. Men med lyckan kommer tydligen även panik, tårar och megaångest. Jag har konstant dåligt samvete och börjar känna mig otroligt stressad. Så vad har hänt undrar ni kanske? Det finns bara en person jag kan klan...

Oj då.... Stackars bloggen... Helt övergiven i över en vecka, ingen uppdatering, ingen rolig liten "annekdot"...Bara tystnad.. Skäms på mig... Men det är ju så här.. I Augusti förra året startade jag mitt projekt "Hitta drömprinsen" Jag gav mig sjä...

Har ni någon gång fått känslan att livet driver med er?  Eller testar er? testar för att se om du verkligen vill vara i situationen du är i för tillfället... I förhållandet du är i..? Jag får den känslan nu..Igår kom den dimpandes i min email på fa...