Kevin kom hit, mitt hjärta slog ett extra slag när jag öppnade dörren och han stod utanför, han är så fin... Vilket gjorde samtalet jag bestämt mig för att ha så mycket svårare än om jag inte tyckte om honom. Självklart egentligen. Vi satte oss i soffan och jag började med att säga: "Jag har tänkt på en sak" till vilket han skrattade och sa "Har du tänkt på en sak?" Ja...Det har jag....

Jag frågade honom rakt ut: Är jag bara ett KK för dig?

Han log, ett väldigt fint, varm leende, la sin hand mot min kind och sa: "Nej, det är du inte, jag tycker om dig. Men jag kan inte lova dig guld och gröna skogar, för jag vet inte hur jag vill ha det i framtiden, jag vet inte hur jag vill ha det med fler barn osv."

Jag köper det, man kan omöjligt lova någon som man känt i sju veckor att man ska spendera resten av sitt liv tillsammans. Jag kan inte det i allafall och det är inte därför jag ville ha den här diskusionen, jag vill bara försäkra mig om att vi är på väg åt samma håll och att jag inte är ett bootycall. Och det är jag tydligen inte, så jag nöjer mig med det, känner ett lugn i magen och själen. Harmonisk.

Så, godnatt vänner, tack. Verkligen tack till alla er som delar med er av era tankar och känslor till mig angående mina inlägg, det betyder så otroligt mycket. Ha en härlig helg och början på semester/sommarlov eller dylikt.

I onsdags slutade jag skolan, vilket jag säkert har skrivit här några gånger nu... Det var en bra dag, lite sorgligt att säga hejdå till klasskamraterna, men nu börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Jag älskar "nya kapitel", "tomma blad" i en ny skrivbok. Redo att fyllas med (förhopningsvis) spännande, roliga och säkert lite sorgliga händelser. Jag körde till skolan för att på väg tillbaka ta med Petronella och alla hennes saker eftersom hon ska bo med Emma och hennes pojkvän under sommaren. När jag kom hem stod det en lång vacker mörkröd ros på köksbordet, från mamma och pappa. Min mamma är så omtänksam och gullig. Jag bytte om till mjukiskläder, redo att fixa mat och städa eftersom jag skulle ha fest följande dag. Min telefon plingade och jag fick ett sms från Tobias: Jag är hemma. Så jag messade tillbaka: Jag också :-)

Sen körde jag igång. Jag bakade muffins, kokade kassler och grillade kyckling. Sen dammsög jag och dammade lite.

Vid tiotiden satte jag mig ner framför tv:n och loggade in på facebook och kom att tänka på att jag fått ett konstigt sms från Tobias tidigare men sen inte hört något mer från honom. Så jag skrev till honom på chatten "Hallå? Är du ok?" och här följer nu den mest ledsamma konversation jag någonsin haft tror jag...

Tobias: Jag dricker

Jag: Sprit?

Tobias: Öl, jag har tagit piller

Maria: Va?? 

Tobias: Jag orkar inte med mitt liv

Jag: Va fan Tobias, är du galen?? Vad har hänt??

Tobias:Deppad

Jag: Och dricka öl och ta piller skulle hjälpa??

Tobias: Jag vet ingenting längre

Jag: Vad hände idag?

Tobias: Det har klagats på utb

Jag: På dig?

Tobias: Nej på utb

Jag: Jaha, fortsätt

Tobias: Många som är missnöjda

Jag: Ok, så vad händer?

Tobias:Vi ska göra klart praktiken sen får vi se

Jag:När är den klar?

Tobias: Jag har två veckor kvar efter denna

Jag: Ok, men ärligt, hur mycket har du tagit? Ska jag komma över?

Tobias:Nae, jag vill vara ifred

Jag: Ok, jag förstår det, och jag tänker inte tränga mig på, men du måste fatta att det är inte jättekul att höra att du sitter ensam och dricker och har tagit piller...... jag är inte någon som bara kan ignorera andra människor som mår dåligt.... speciellt inte när du i princip säger att du vill ta livet av dig...

Tobias: Förlåt

Jag: Kan du vara snäll och ta hand om dig.... om inte för din egen skull så för barnens....drick i allafall ett stort glas vatten innan du går och lägger dig, ok? Jag hör av mig imorgon.

Tobias: Vi hörs kanske imorgon.

Jag: Inte kanske!! Jag hör av mig, desto snabbare du svarar, desto snabbare får du vara ifred igen!!

Jag sov inte mycket den natten. Jag var ledsen men mest arg. Vem tror han att han är?? Varför lägger han det på mig?? Skulle jag bara rycka på axlarna och säga att han gör vad han vill? Jag är inte den typen av människa, även om jag vet att det inte är mitt ansvar att "rädda" honom, så skulle jag aldrig förlåta mig själv om han verkligen skulle ta livet av sig och jag inte hade gjort något alls.. Så jag messar honom 2 ggr om dagen, bara för att få ett svar från honom. Men det snurrar i mitt huvud. Han är en idiot, jag vet, och om en vecka eller så kommer jag att radera honom från facebook och säga att det aldrig kommer att bli något mellan oss, tyvärr kan vi inte vara vänner heller.

Idag måste jag prata med Kevin, tyvärr måste jag ta den här jobbiga konversationen om "var är vi i vårt förhållande?" "Vad tycker du om mig?" Jag tänker inte säga exakt de orden...Men min magkänsla säger mig att han träffar någon annan och att vi bara är KK... Jag måste få veta svart på vitt om det är så det är.

Igår fick jag följande sms från honom: "Blir du ledsen om jag inte kommer idag? (till min fest menar han)  Jag tänkte komma imorgon efter fotbollen"

Jaha.... Vilken fotboll? Ska han spela? Visas den på tv? Och när är den slut??

"När är fotbollen slut?" undrade jag

"Sent, halv elva typ"

22:30???? helt plötsligt kände jag mig väldigt billig, som den där man ringer till sent på kvällen/natten när man känner sig "sugen" Jag var den tjejen i flera år när jag bodde i England, jag vill inte vara henne igen, jag vägrar vara henne igen. 

Imorse fick jag ett sms: "Jag kan komma en stund innan fotbollen om du vill leka lite?" och en blinkande smileygubbe...

Det skriker ju "bootycall" över hela den här relationen, eller vad man nu ska kalla den..

Jag stoppade mig själv från att skriva: "Jag är inget bootycall, om du träffar någon annan så var ärlig och säg det!"

Jag vill ha den här konversationen "face to face" och inte över telefonen, så jag måste få hit honom...

Han kommer 17:30... Så jag har två timmar på mig att göra mig iordning och städa undan här lite. 

Vilket kan låta hur lätt som helst, men jag är bakis.. Så jag får ta det lugnt, göra en sak, sen sitta ner och dricka lite vatten. Göra nästa sak och dricka vatten. Försöka att inte stressa upp mig om vad som kommer att hända när han kommer över.

Så...vi hörs om några timmar...