Jag har ju varit ganska tyst här på bloggen ett tag...Inte uppdaterat som jag brukat göra och när jag skrivit så har det varit en ganska nedstämd känsla över lag. Det har ju berott mestadels på Kevin, jag har känt (och känner mig fortfarande) ganska illa behandlad av honom, i onsdags hade vi följande konversation via sms:

Jag: Du är väldigt tyst...Är du ok...?

Han: Allt bra med mig. Tänker mycket bara. Hur är det med dig då?

Jag: Har väl mått bättre... Men allt är bra. Hade varit kul att se dig, imorgon t.ex Att dela med sig av sina tankar kan vara rätt bra...

Han: Vad är det då med dig?

Jag: Haft en allmänt pissig dag på jobbet...Vad är det du tänker på..? Känns lite som att det involverar mig..Och att jag behöver "bevisa" ngt för dig...Men det hade varit bättre att ta ett snack face to face istället för på sms...

Han: Du behöver inte bevisa ngt för mig. Men håller med om att det är bättre att snacka live. Men jag och loppan kör upp till min mamma imorgon o är där till söndag.

Jag: Ok, hade du inte redan varit halvvägs hem så hade du kunnat komma nu.. Men när är en bra dag för dig att träffas?

Han: Jag ligger i sängen redan Ska jobba 6-12 imorgon sen hämta loppan o iväg. Jobbar du till 1800 hela nästa vecka

Jag: Ja mån och tis.. Ons-lör är jag på kurs 10-16...Bör vara tillbaka runt 17:30-18..

Han: Okej vi kan se nästa vecka. Nu är det natti sov gott o dröm sött 

Jag: Detsamma

Han: Tack

Idag är det söndag..Jag har inte hört från honom... Helgen har varit ganska jobbig, det har tyngt mitt hjärta bara att tänka på honom och jag har fällt många tårar. Jag vet att allt kommer att ordna sig, jag vet att jag är stark och tar mig igenom allt, men jag börjar känna mig trött..Trött på att alltid bli bortvald, trött på att att alltid vara tjejen som "man tycker om MEN...." trött på att vara hon man gärna har sex med men inte mer för hon är inte "flickvänsmaterial".. Ja jag är bara riktigt "fed up" som de flesta säger i England.

Jag känner mig bättre idag..Har dividerat hela dagen med mig själv om jag ska kontakta honom?

En del av mig vill göra det för jag tycker inte att han ska få "komma undan" med att bara sluta höra av sig och sen tro att allt är bra. Den andra delen av mig tänker: "Skit i det Nelly, han är ändå inte värd dig, inte värd dina tårar, gå vidare nu..."

Ska vi ta en frågestund? Eller vad säger man? Säg till mig vad jag ska göra!

Frågan är:  Ska jag kontakta Kevin? Ja eller Nej?  Ni får gärna motivera era svar också...

Ska jag sätta en tidsgräns..?  Om 24 timmar? Eller 28... Ja så säger vi. Kl 21 imorgonkväll vill jag ha era svar. Gärna innan förståss.. Men kl 21 imorgon bestäms det om jag ska kontakta honom eller inte.

Ikväll är det vanlig söndag med tvättstugan för mig... Bara två veckor kvar till semestern :-)