Vad är detta med hashtaggarna??

Ska jag hashtagga ord i mina inlägg? 

Det blir ju inte alls jobbigt att läsa....

#det #finns #ju #alltid #de #som #ska #överdriva #allt.... #som #på #instagram #där #man #ibland #ser #bilder #med #300 #hashtaggar

Vad är det för nytta med det? Får man fler läsare? Eller?

Kan någon "shine some light" över detta?

Eller förlåt #kan #någon #lysa #en #lampa #över #detta #problem?

Tack!

#Tack

Så det är lördag, eller nej, det är väldigt tidig söndag... De senaste fyra dagarna har varit väldigt intensiva men otroligt givande och roliga. Jag har varit på kurs, clownkurs. Vi har gjort improvisationsövningar och i onsdags föddes min clown, Beatrice. Hon är helt nyfödd, så hon har mycket att lära sig om livet som clown, vi får se hur det går för henne.

Igår (eller förrgår) var det fredag, och jag och Kevin skulle träffas. Jag messade honom i torsdags för att höra hur vi skulle göra, han sa att han skulle vara hos mig vid halv åtta.

Jag såg fram emot att träffa honom, samtidigt som jag var nervös, natten innan drömde jag att han var här, i min soffa och sa att han inte ville träffa mig mer. Jag tror inte på "sanndrömmar" men jag tror att drömmar är våra sinnen som renar sig. eller något liknande, mindre flummigt..

Strax efter att jag kommit hem så skickade han ett sms:

"Är det ok om jag kommer på söndag istället? Det blir så stressigt annars, bara om det är ok?"

Jag svarade att det inte var ok, jag har planer för söndag.

"Imorgon då?" (som lördag)

Jag skulle ut och äta med Petra och några andra tjejer så det passade ännu sämre, jag frågade vad det var som skulle bli så stressigt? Han sa ju att han inte hade några planer? Jag sa också att jag kände att vi behöver träffas. NU

Så han kom, närmare åtta, men han kom..

Jag ska inte dra vår konversation ord för ord som jag gjort tidigare, vi pratade i flera timmar... Men jag sa till honom att jag märker en markant förändring hos honom och jag förstår inte varför... Jag förklarade hur jag uppfattade honom när vi precis hade träffats, hur härlig, gullig, mysig och underbar han var och nu är han ingetdera, han är bara tyst..

Han sa igen att han verkligen inte vet hur han vill ha det, vi har ju inte tid att träffas, han har sin dotter, han jobbar skift osv. Sen sa han något som jag har hängt upp mig ordentligt på...

"Du är snäll, sprallig och helt underbar, jag vill inte såra dig"

Underbar? HELT underbar...?

Vad är då problemet?? Jag förstår verkligen inte, och det sa jag till honom.

Vi pratade om en hel del privata saker, jag tror inte att det är något som egentligen skulle intressera er, men jag känner också att jag vill behålla lite av den konversationen, för mig själv.

Men han är rädd, rädd för att såra  mig, rädd för att allt ska crascha, rädd för att hans dotter ska bli sårad.

Det är bara dåliga undanflykter, jag vet det... Men jag insåg någonting igår.. Jag tycker väldigt mycket om Kevin. Jag vill inte släppa honom.

Jag vet att jag nog måste göra det, för han kommer aldrig att kunna ge mig vad jag vill ha.

Men inte än, inte idag, kanske en annan kväll, kanske när jag inte behövt gräva så mycket i min själ för att hitta en clown. Kanske då.. Kanske då kommer jag att lätt kunna släppa honom, låta honom gå en annan väg än den som ska leda mig hem.

Tänkte avsluta med en clownsång....