Klockan är 04:10 och tankar snurrar i mitt huvud....

• Varför blir vissa människor "kära" snabbare än andra? Är det kärlek? Eller snarare lust? En nära vän sa en gång till mig att hon inte trodde på "Love at first sight" utan snarare på "Lust at first sight". Är det så svårt att urskilja de två? Vad händer när lusten avtar? Kommer kärleken då? Eller står man kvar med ingenting? Och om man inte känner extrema lustar när man först träffar någon, är det kört då?
• Vad gör jag om jag känner att jag håller på att bli kvävd, redan efter en träff?
• Hur kan jag säga till honom att jag vill träffa honom igen, men han måste "tagga ner"?
• Är bloggen lite tråkig? Jag visar ju inga bilder? Eftersom att bloggen är "hemlig" kan jag ju inte lägga upp foto vare sig på mig själv eller killarna jag har träffat... Hur gör jag den mer levande? Andra bilder kanske..?
• Hur dämpar jag min egen "kräsenhet"? Varför dömmer jag killar så snabbt som "mesiga" och inte alls vad jag vill ha?

Ja, några tankar som man har så här på morgonen..Jag vaknade och kände att jag var bara tvungen att starta datorn och skriva, annars skulle jag explodera. Det känns lite bättre redan nu, jag känner mig lugnare när jag får ur mig hur det känns, mina tankar fastnar i cyberrymden.

Jag hade egentligen inte tänkt att berätta om Anders än... Vi har precis träffats och egentligen skulle jag vilja ge det lite mer tid innan jag lägger honom här, men jag får nog ändå berätta lite..och se vad som händer..

Anders var en av de första jag fick kontakt med på sajten, jag tyckte verkligen att han var skitsnygg! Han hade ett sånt utseende som jag var svag för när jag gick i gymnasiet. Vi utbytte ett par mejl, men jag kände att det var väldigt ytligt och  ganska snart slutade vi höras av, tills för en vecka sen ungefär... Då fick jag följande meddelande:

"Hej, jag ser att du har lagt till mig som favorit, trevligt"

Min första tanke var faktiskt; "Är han dum eller?"

Detta meddelande följdes av;

"Jag ser att du har bytt religion, vad spännande!"

Nu fattade jag ingenting...Vadå bytt religion?? Var har han fått det ifrån?

Jag svarade att ja, jag hade möjligen lagt till honom som favorit i somras...men jag har inte bytt religion....

Han fortsatte att mejla mig, men känslan jag hade var den som jag verkligen gör mitt bästa att mota bort; "Mes!"

Det är ju verkligen omoget, ouppfostrat och barnsligt att kalla någon för "mes"... Men ibland är jag just det, omogen och barnslig... 

Anders är väldigt "på", han sa snabbt att han tyckte att jag var väldigt trevlig och såg söt ut på bilderna.. Men på min facebook sida har jag ju väldigt många foton och ingen är den andra lik.. (Vid detta laget hade vi blivit facebookvänner) 

Så jag fick förklara för honom att jag det senaste året har gått ner ungefär 60 kg, så jo det är ju en viss skillnad på bilderna...

Jag har verkligen blivit bombarderad med sms och facebookmeddelanden... "Du är så trevlig", "Du är så söt", "Jag ser fram emot att träffa dig" "Jag vill krama dig" "Jag kommer nog att stjäla en puss när vi ses"..... Ärligt? Vem säger så?? Men, eftersom jag har lovat mig själv att inte dömma någon, att ge alla en ärlig chans och vara mer öppen för att "drömprinsen" kanske kommer i ett annorlunda fodral än vad jag planerat att han skulle göra... Så träffades vi igår.

Bara en fika på ett café. Han är lång, och svepte in mig i sin famn, vilket var mysigt, jag är inte van vid killar som är huvudet längre än mig själv...

Jag drack bara en kopp te och han en kopp kaffe och vår konversation låg på en väldigt neutral nivå, men det var mysigt. Jag tittade på honom ibland och tänkte att jag nog skulle kunna träffa honom igen...

Vi sa hejdå utanför cafeét och igen sveptes jag in i hans armar, men han stal ingen kyss...

På väg hem ringde jag Petra för att rapportera. Det är så härligt med tjejkompisar, att fortfarande, fast vi är över 30 båda två, vara tvungen att berätta om killar, känslor och livet för varandra. Underbart! 

Jag vill träffa Anders igen, men han MÅSTE tagga ner....Nedan följer ett urval av sms och meddelanden jag fick igår..;

• "Jag ville pussa dig, men vågade inte" 
• "Du är söt"
• "Du ska få en puss på söndag :) Jag längtar redan till söndag, det känns som att det kan bli något, jag är så glad att jag träffat dig"
• "Vi får träffas så ofta som möjligt tycker jag"
• "Vi får träffas så ofta som möjligt tycker jag, så det inte rinner ut i sanden"
• "Vi får träffas så ofta som möjligt tycker jag"
• "Du får messa mig och ringa mig närhelst på dygnet"
• "Vill pussa dig nu haha"
• "Jag kan inte sova för jag tänker på dig hela tiden, jag ångrar att jag inte gav dig en kyss"
• "Jag hoppas verkligen att det blir vi, jag har haft tur som har träffat dig"
• Hälsningar från din förhoppningsvis blivande pojkvän"

Säg mig...Är det jag som är överdrivet kräsen? Eller är det lite konstiga saker han säger..?  Jag känner igen det här beteéndet från när jag själv var i sena tonnåren, tidig tjugoåring...Det känns lite som att han kväver mig... Så vad ska jag göra? Ska jag säga till honom att lugna sig? Eller bara vänta? Han kanske inte alls känner så här starkt när han verkligen lär känna mig? Han verkar ju nästan ha blivit förälskad direkt, medans jag känner att jag nog vill dejta lite till.. Det finns fler män där ute som inte har fått träfa mig än ;-) 

Vi ska träffas på söndag, och han har redan sagt att jag får bestämma vad vi ska göra.. Jag känner att en söndagkväll är bäst spenderad framför tv:n med mat....

Så vi får väl se...

Jag håller er underrättade..

Nu känner jag mig ganska trött, känner hur ögonlocken blir tunga, men det är snart dags att stiga upp... Så, ha en skön fredag!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ju egentligen lagt ner bloggen, men den senaste tiden har det kliat i fingrarna och den där känslan av att jag snart spricker om jag inte skriver något snart. Jag har funderat på att starta en helt ny blogg, jag har skapat sidan men sen...ja ...

Här sitter jag igen, som så många andra kvällar det senaste året, med datorn i knät och ögon som tåras. Jag har tagit ett beslut, som jag känner att jag måste göra, trots att det tar emot och en del av mig inte vill. Men jag kommer att sluta med ...

Jag ÄR lycklig, jag är verkligen det. Men med lyckan kommer tydligen även panik, tårar och megaångest. Jag har konstant dåligt samvete och börjar känna mig otroligt stressad. Så vad har hänt undrar ni kanske? Det finns bara en person jag kan klan...

Oj då.... Stackars bloggen... Helt övergiven i över en vecka, ingen uppdatering, ingen rolig liten "annekdot"...Bara tystnad.. Skäms på mig... Men det är ju så här.. I Augusti förra året startade jag mitt projekt "Hitta drömprinsen" Jag gav mig sjä...

Har ni någon gång fått känslan att livet driver med er?  Eller testar er? testar för att se om du verkligen vill vara i situationen du är i för tillfället... I förhållandet du är i..? Jag får den känslan nu..Igår kom den dimpandes i min email på fa...