Ikväll träffade jag Anders igen....

Han är ju.......trevlig, ja tyvärr kan jag inte säga mer, han är inte speciellt charmig eller rolig, men visst, han är trevlig...

Jag kände mig lite modig igår när jag körde hem från kalas nummer två igår, så jag ringde honom, planen var att jag skulle säga att jag kommer över nu för att stjäla den där kyssen du pratade om....

Men han hade redan lagt sig, så jag sa inget. Fem minuter efter att vi lagt på luren får jag ett sms där han bad om ursäkt för att han var så kort i tonen, men han hade druckit ett par öl och var tydligen inte helt klar i skallen...Sa han...

Jag försäkrade honom att det var verkligen ingen fara jag hade bara velat säga hej och komma över och hångla lite...

Vi skickade några sms fram och tillbaka, han sa att jag borde ha kommit över, han ville verkligen kyssa mig...

Jag sa att han kunde komma hit idag, efter att han varit hos sin pappa och firat farsdag. Så vi bestämde att så skulle det bli.

Jag har tänkt ganska mycket på honom idag, undrat om han är så tafatt som han verkade i torsdags, att han nog är ganska blyg och vore det inte fantastiskt om han var en "dark horse" och en jäkel på att kyssas?

Tyvärr var så inte fallet.

Det var som att pussa ett barn. Helt stängd mun och pressade munnen mot mig medan han höll mig i ett krampaktigt grepp. Sen såg han riktigt nöjd ut med sig själv, han har inget fint leende heller tyvärr.... Jobbigt faktiskt. 

Jag kan ju inte skratta en stackars människa rätt upp i anskiktet när han precis har kysst mig. Inte ens jag är så elak.

Frågan är nu; Ska jag messa honom och säga: Jag har inte de känslorna för dig som jag letar efter.?

Eller ska jag träffa honom igen på fredag som vi har planerat?

Eller ska jag bara ignorera honom?

Kan man trots allt lära en gammal hund att sitta?

Eller kan man lära en 37-årig kille att kyssas?

Känner mig nere och besviken. Har en träff med Olle på tisdag, som jag sulle ha träffat förra lördagen, men jag var sjuk och han fick aldrig mitt meddelande....

Jag tror att jag måste ge mig själv en vecka efter det och samla ihop mig själv lite...

Nu är det läggdags.

Att berätta hur det slutade med mig och Simon igår gjorde mig ganska trött, känslomässigt trött får man väl säga. Jag var sen på två olika födelsedagskalas så när jag kom hem runt midnatt kraschade jag i sängen och sov till halv sju, inte särskilt länge kan tyckas, men min kropp är ju inställd på att stiga upp kl fem varje morgon för att hinna med tåg och bussar till mitt arbete. Även om jag är trött på kvällarna så föredrar jag att inte rucka alltför mycket på min dygnsrytm, utan stiger gärna upp runt åtta och startar dagen. Mycket lugnare än vanligt dock...

Iallafall, jag känner att jag behöver avsluta kapitlet om Simon så snart som möjligt, under tiden som jag skriver om honom tänker jag på honom (oundvikligt, jag vet..) och det är lite jobbigt att ha honom tillbaka i mina tankar, jag vill inte att han ska flytta in där för att kanske sen förflytta sig in i mitt hjärta igen. Så nu ska jag berätta hur det gick till när jag träffade Simon.

Jag fick ett meddelande på dejtingsajten från honom sent en kväll; "Tjohoo! Är du i Sundsvall ibland?? Det är ganska långt mellan våra städer..."

Åh, nej, inte en knasboll till tänkte jag... "Nej jag är aldrig i Sundsvall, jag borde vara det, min bästa kompis bor i Sundsvall, men nej, jag är där alldeles för sällan. Nu förhåller det sig dock så att jag ska dit nästa vecka på ett möte..."

Han tyckte att detta var alldeles fantastiskt! Så vi bestämde att vi skulle äta middag på torsdagkvällen när jag anlände till Sundsvall.

Jag kan väl inte påstå att jag var lugn när jag steg av tåget, men jag hade inte haft tid att bli nervös heller. Hans ord ringde i mina öron; "Vad har utseende med kärlek att göra"

Jag hade fått en väldigt detaljerad beskrivning hur jag skulle ta mig från tåget till stationen där han skulle möta mig. Nu stod jag under klockan på Sundsvalls station och väntade, ringde honom och hörde hans röst nära mig.

"Vänd dig om, jag är här"

Att säga att världen stannade när våra ögon möttes är väl att överdriva en aning, men någonting hände, och jag visste att jag inte skulle sova på mitt hotell den natten.

På vägen till stationen hade han beställt thaimat som vi hämtade på väg hem till honom. Den lilla thailändska tjejen bad om ursäkt att maten inte var färdig och bad oss vänta i fem minuter, Simon verkade nervös, han snurrade på en sån där liten ljuslykta som ser ut som en lotusblomma, runt runt. När jag lade min hand över hans och sa att han verkade nervös tittade han på mig och sa några andra ord som av någon anledning har fastnat i mitt minne; "Känner du dig lugn då?"

Nej, i och för sig inte...

Simon bor i en väldigt mysig lägenhet i centrala Sundsvall, jag undrade hur länge han varit singel, för hans lägenhet är väldigt detaljerat inredd, han har otroligt många "ting" som pryder hans hem, jag skulle egentligen inte säga att det är en överdrivet kvinnligt inredd lägenhet. Bara mycket "plock". Precis som hos mig. Fast i en annan stil.

Vi satte oss vid hans köksbord, han tände ljus och erbjöd mig vin. Ja tack, ett glas vin kan vara just vad jag behöver, tänkte jag. När han höjde sitt glas till en skål och såg mig djupt i ögonen tänkte jag på frasen; "Det är precis som att han kan se in i min själ" Smörigt eller hur, men denna kväll var som ingenting jag varit med om förut. Jag tror att maten var god, samtalet flöt och vinet var kallt. När vi ätit färdigt satte vi oss i hans soffa. Skinnsoffa. Den var inte särskilt bekväm om jag ska vara ärlig, inte som min egen, stor och nersutten, men det visade sig att jag inte skulle sitta i den så väldigt länge.

Han frågade om jag ville spela ett spel? Nej egentligen inte, jag är ingen spelfantast, men jag kände att jag får vara artig och spela eftersom han frågade... Men döm min förvåning när han plockade fram "Sanning och Konsekvens" spelet, lite otippat...När jag fick "konsekvensen" att kyssa den tredje personen till höger om mig, sa han "Ska vi bara köra?" och det gjorde vi.

Att kyssa en ny person för första gången är alltid speciellt, det är som personligheter, alla är olika, använder sin mun olika, rör sin tunga olika, andas olika..Det är just det som gör kyssar så spännande, så fascinerande, så härliga.

Att kyssa Simon var just det. Spännande och härligt. Jag försöker verkligen att inte använda för många tonnårsklyschor, men det var något magiskt över det hela. Hans läppar var mjuka, han lade sina händer på mina höfter, förde sakta upp dem runt min rygg för att till slut trassla in dem i mitt hår. Rysningar sköt över hela min kropp, det kändes som att jag var elektrisk och mina ben skulle inte hålla mig upprätt mycket länge till.

Jag kan inte säga hur länge vi stod på hans vardagsrumgolv och hånglade som om vi var på skoldans på högstadiet, men det spelar ingen roll, för vi stod inte där hela kvällen. Sovrummet var, precis som resten av hans lägenhet, inrett i varma färger och utan starka ljuskällor. Han hade en lampa formad som ett träd ovanför sängen, en sådan där lampa med mjukt ljus som får din hud att glänsa och se lite lite solbränd ut. Inte för att jag just då lade märke till min egen hy, men nu vet jag att det är så det är.

Sex med Simon var som att vakna ur en djup sömn, min kropp hade sovit i tre år och nu väcktes den till liv, starkare, smidigare, redo att njuta. Det kändes som att jag hade känt honom i flera år, att vi kände varandras kroppar, visste exakt hur vi skulle röra oss, var vi skulle placera våra händer och när vi skulle stanna upp i några sekunder för att låta sinnena komma ikapp och för mig att drunkna i hans intensiva ögaon. 

Fram tills då hade jag faktiskt trott att multipla orgasmer bara var en myt...

Vi somnade i trassliga, fuktiga lakan två timmar innan det egentligen var dags för mig att stiga upp.

Den helgen gjorde jag något för första gången i mitt liv. Jag struntade i mina plikter, jag struntade i förväntningarna som andra hade på mig, blev kvar hos Simon i vår kärleksbubbla. Stannade där i fyrtioåtta timmar till. Spenderade två dygn naken.

Sen var jag tvungen att åka tillbaka hem, landa i min värld igen och återgå till att vara duktig och skötsam.

Simon och jag hade daglig kontakt via Skype efter den här helgen, jag hälsade på honom en gång till innan den ödestigra helgen som han var hos mig. Nu är det över och jag har valt att inte ha honom i mitt liv för mycket, han suger för mycket energi från mig. Det var inget lätt beslut, men jag är stolt över att ha tagit det, jag har annars en förmåga att prioritera alla andra framför mig själv. Kanske är det så att jag äntligen har fått nog av energitjuvar?

I vilket fall som helst, jag går vidare och letar efter Mr Right.

Har jag redan träffat honom?

Kanske?

Jag fortsätter att rapportera...

Ha en skön farsdag söndag!