Idag tänkte jag berätta om Sebastian. 

Egentligen ingen konstig eller galen historia, han är bara en person som jag fortfarande tycker mycket om och ser som en bra vän.

Sebastian var den första som tog kontakt med mig på dejtingsidan och hans profilbild var mycket tilltalande, han var lång, mörkbrunt hår och "goatee" skägg, skitsnygg med andra ord...

Vi skickade mail fram och tillbaka till varandra och han avslutade alltid med "Kram" vilket jag tyckte var mysigt. Efter en vecka eller så bytte vi nummer och övergick till att skicka sms och Sebastian började snabbt övergå till att avsluta sms med "Puss" istället för kram.... Ja, jag avslutade också ofta mina sms med puss, det var kul och flirtigt, även om vi inte hade träffats..

Men en fredag bestämde vi att han skulle komma hit, jag var ganska nervös, tänk om han hade lagt upp bilder som var några år gamla...? Eller tänk om han var galen? Eller inte alls lika mysig som han verkade i sina sms..?

Så kom han...Hela 185cm av honom... Och han var skitsnygg!! Jag fnittrade nog lite och rodnade säkert, men ja...Han var bara urläcker...

Jag märkte dock direkt att attraktionen inte var ömsesidig. Han såg lite besviken ut när han hälsade, även om han var artig och kramade om mig. Vi hade bestämt att vi skulle kolla på film, så jag satte på "Sagan om ringen" som vi hade pratat om. Vi pratade lite under tiden, han är väldigt rolig och kul, vi märkte att vi har ungefär samma humor. Jag satt bredvid honom och ville så gärna att han skule lägga armen om mig, dra mig till sig och inte släppa mig för resten av kvällen.

Det gjorde han inte... Han höll sig på sin kant, armarna i kors som en gentleman (?) en tråkig gentleman...

När filmen var slut, reste han sig upp, tackade för en trevlig kväll och gick.

Jaha...där stod jag, något snopen, men inte förvånad..Det var så här det brukade vara på mina dejter om jag ska vara ärlig. Jag skickade iväg ett sms där jag skrev typ så här: "Kul att träffa dig, men vi kommer inte att ses igen eller hur? Jag kanske inte var vad du trodde? Det är ok, så länge jag inte sa eller gjorde något fel?"

Han svarade att han gärna träffades igen, jag var ju kul att snacka med, men han var bara intresserad av vänskap. 

Det var ju inte så att jag fallit handlöst för honom och nu hade fått mitt hjärta krossat... Så jag sa att det var lugnt, vi kunde ju ses över en kaffe nån annan gång. Men ska jag vara ärlig så trodde jag inte att han skulle höra av sig igen...

Men det gjorde han, han ringde och vi snackade ett par gånger på telefon, sen kom han hit en kväll och tittade på del två av Sagan om ringen. 

Den här gången var jag nog lite lugnare, visst tyckte jag fortfarande att såg väldigt bra ut, men min kropp brann inte när hans hand råkade snudda vid min, vi bara umgicks som vänner.

Sebastian har två barn, en pojke och en flicka, för en månad sen kom de hit och var hos mig i ett dygn, vi lekte i parken och mös framför tv:n.

När barnen somnat spelade vi Yatzy, kollade på en film och drack Captain Morgan tills klockan var 02.00...Det hade kunnat vara romantiskt, om vi varit på den nivån, det stadiet..

Men vi är bara vänner, och det är inte så "bara" tycker jag.. Jag tror att vi kan bli riktigt bra vänner vilket för mig betyder väldigt mycket, jag har inga killkompisar som är bara mina kompisar..Jag kommer väldigt bra överrens med mina tjejkompisars äkta män och pojkvänner, men jag har aldrig haft en kille i mitt liv som bara är en polare. Förrän nu :-)

Så Sebastian blev inte min prins, men han kommer att bli någon annans stora kärlek ganska snart hoppas jag. Han är en otroligt fin kille, fantastisk pappa och han är väldigt rolig och positiv. Jag önskar att jag hade blivit kär i honom, jag känner mig så bekväm i hans sällskap, men det kanske är just därför.. De romantiska känslorna är inte där, så då är det lättare att vara sig själv..?

Jag är övertygade om att det finns någon där ute som jag både kan vara otroligt attraherad av samtidigt som han är min bästa vän som jag kan vara avslappnad tillsammans med. 

Jag fortsätter att leta, inte desperat, men med bestämdhet.