Jag valde alternativ nr 2 igårkväll och gick ut med en tjejkompis, drack alldeles för mycket vin vilket jag idag betalar dyrt för..Men det var trots allt värt det, vi hade jättekul.

Jag sa ju att jag skulle berätta om killen jag träffade i måndags, men jag tror att jag måste berätta om Patrik istället. Jag träffade inte Patrik via nätet, utan en gemensam kompis presenterade oss för varandra. Eller presentera är kanske fel uttryck egentligen... Jag och Petra åt middag en dag tidigt i somras när hon sa: Min kompis Patrik såg dig på facebook och tycker du är jättesnygg, har du lust att träffa honom?

Tjaha....vad svarar man på det? Vi hade ju pratat om killar och förhållanden innan och jag hade uttryckt hur uttråkad jag var på att vara singel. Så jag hade ju inte mycket att säga emot och vad hade jag egentligen att förlora?

Ett par dagar senare fick jag en vänförfrågan på facebook från Patrik vilket jag accepterade direkt. Ett par dagar gick och jag tyckte det var lite underligt att han inte hörde av sig, eftersom det var han som hade frågat Petra om mig. Efter en vecka var jag trött på att vänta, så jag skickade ett meddelande till honom. För att inte dra ut på detta alltför mycket, så tänker jag korta ner historien något, för Patrik är inte den som hör av sig särskilt ofta...

Men, vi bestämde iallafall att vi skulle träffas en måndagkväll i stan och äta middag. Jag tyckte att vi hade en trevlig kväll, samtalet flöt på och vi skrattade mycket båda två. Jag tyckte att han var en härlig kille helt enkelt.

Han körde mig hem och vi pratade fortfarande hela tiden, han sa att han trivdes i mitt sällskap och ville träffa mig igen, vilket jag också ville göra.

Sent på torsdagkvällen fick jag ett sms från honom där han frågade om jag ville ses på fredagen? Jag tackade ja och vi bestämde att vi skulle höras nästa dag då vi även hade haft lite tid att tänka ut vad vi kunde hitta på.

Jag hade två alternativ, antingen kunde vi spökvandra, vilket är något som händer i vår stad (och säkert många andra städer i Sverige) om sommaren. Eller så kunde vi hyra en roddbåt och ro ut på vattnet, vilket också är väldigt populärt här.  Jag ringde honom och lämnade ett meddelande på hans telefonsvarare och sa att han kunde höra av sig.

Klockan blev tre, halv fyra, fyra, fem, kvart i sex..... Och jag insåg att han inte skulle höra av sig. Sur och lite sårad (mest sur) åkte jag istället ut till en kompis och grillade och hade det väldigt mysigt med vänner istället. Jag tänkte att Patrik säkert skulle höra av sig under kvällen...Men nej...Telefonen var knäpptyst.

Nästa dag ringde jag Petra och berättade vad som hänt (eller snarare vad som inte hänt..) hon blev riktigt arg och ringde upp Patrik och skällde ut honom efter noter. (Jag älskar när mina vänner tar mig i försvar på det viset) 

Vad hade han att säga i sitt försvar?

Jo han hade somnat, och när han vaknat vid åtta tiden så vågade han inte ringa mig. Han visste inte vad han skulle säga till mig, för jag verkade så sårbar....

Mycket har jag blivit kallad i mitt liv, men sårbar var helt nytt...

Ja det blev inte så att jag och Patrik träffades igen, jag tycker att han är en stor mes och jag klarar mig väldigt bra utan en mes i mitt liv. 

Patrik och Petra har inte heller någon kontakt längre, jag tror inte att de stod varandra nära innan detta, men visst är det tråkigt när vänner inte är vänner längre..

Patrik var min första dejt på nästan ett år och ska jag vara ärlig så kände jag mig inte särskilt stärkt eller förväntansfull inför tanken att göra detta igen. Men efter ett par månader så bestämde jag mig ändå för att gå med på dejtingsidan och verkligen ge allt, vara öppen och lyhörd för att hitta min prins.

Patrik är inte den värsta dejten jag varit på, det blir värre, mer galet och roligt. Jag hoppas att ni fortsätter att läsa min blogg och att jag kan lysa upp detta mörker som sänker sig över oss nu.

Ha en skön söndagkväll