När sommaren gick mot sitt slut bestämde jag mig för att gå med som betalande medlem på en av Sveriges största dejtingsidor. Mitt självförtroende hade fått sig ett litet uppsving och jag kände mig fylld av positiv energi. Energi som jag ville lägga på att dejta, träffa nya människor (läs träffa nya män...) och förhoppningsvis om ett år inte längre vara singel. Jag ville vara seriös och ge detta en ärlig chans, så jag tog god tid på mig att fylla i en profil och ladda upp bilder där jag ser glad, söt, fräsch och lite sexig ut, utan att för den skull verka slampig.

Jag var ganska spänd över att se om jag skulle få någon respons och såg fram emot att logga in om kvällarna.

Ja, respons fick jag ju... Sen började ångesten, hur går man vidare efter att ha skickat "flirtar" fram och tillbaka till varandra i fyra dagar? Jag lusläste profiler och tittade på bilder, ignorerade de som inte bemödat sig med att skriva någon profil, jag tog mig tid att fylla i alla frågor..Då är det minsta man kan begära att de ska göra likadant!

Hittills har jag träffat sju killar från den här sidan, jag kommer att berätta om de allihop. I sinomtid..

Igårkväll skulle ha blivit kille nr åtta, han heter Peter och kommer från Norge, han jobbar som trädfällare och har en väldigt stor synlig tatuering på ena överarmen. Denna hösten har jag kommit att inse hur mycket jag gillar tatueringar. Jag tycker det är skitsnyggt helt enkelt och killar som är taggade har ett väldigt stort försprång mot de som inte är det. 

Jag och Peter började prata med varandra i September, vi skickade meddelande till varandra tills jag gav honom mitt nr och vi övergick till att skriva sms istället.

Det var också väldigt neutrala meddelanden om hur arbetsdagen varit, vad vi hittade på under helgen osv...

Tills i Torsdags, då jag tänkte att nu får det vara nog med detta! Jag ville träffa honom och det snarast! Så jag frågade om han hade något för sig kvällen efter (igår) eller om han hade lust att ses över en öl vid 19 tiden?

Han svarade direkt att han gärna träffades!

Så tio i sju traskade jag iväg till stället som vi hade bestämt att ses på, jag skickade ett sms att jag stod utanför.

Fem minuter senare får jag svar att han skadat sig i skogen på arbetet och inte kan komma, men han hade skickat ett sms till mig kl 16:14...

Jag fick aldrig det sms:et, så jag gick hem igen.

Jag kände mig varken ledsen eller sur, men det var synd att han inte kunde komma, jag hade sett fram emot att träffa honom. Jag hoppas att han återhämtar sig snart och hör av sig igen så att vi kan träffas en annan gång.

Istället spenderade jag kvällen på soffan framför X-facor med katten.

Idag var planen att jag skulle träffa Olle (nr 9) kl två för att fika på ett kafe i stan. Men jag vaknade med ett värkande huvud, sprängande bihålor och rinnande näsa. Jag sov en timme till men mådde fortfarande dåligt så jag skickade ett meddelande till honom att jag tyvärr inte kunde komma..

Saken är den att jag inte har fått Olles telefonnr, han har bara mitt.. Så jag skickade ett mejl till honom och höll tummarna att han skulle logga in och kolla sina mejl innan han åkte iväg. 

Så var inte fallet... Jag fick ett sms kl tre att han satt och åt en kanelbulle på fiket och just läst mitt mejl.

Han var inte sur, utan sa att han fick skylla sig själv, vilket han ju får...

Nu är frågan; vad ska jag göra ikväll?

Ska jag gå ut med tjejerna som planerat? Eller stanna inne och ha en liten spaafton för mig själv? Scrubba och vaxa mig, måla naglarna och lägga en inpackning i håret?

Det lutar åt det senare om jag ska vara ärlig, men jag väntar ett par timmar till med att bestämma mig.

Om jag stannar inne så kanske jag skriver ett bloginlägg till om knasbollen jag träffade i måndags 

Ha en härlig lördagkväll :-)