Jag kommer inte att berätta om mina dejter i tur och ordning...Jag har en del upplevelser på lager som jag måste dela med mig av helt enkelt....

Som när jag träffade Diego en kväll i Maj för två år sen...

Jag var på AfterWork med några kollegor, det var varmt och vi njöt alla av att kunna sitta ute efter kl 20 med bara jeansjackor på oss. Jag såg denna man på väg till baren och jag kan fortfarande säga att han nog är den snyggaste man jag någonsin sett...

Lång, mörkt lockigt hår och ögon som smält choklad...Lägg till fylliga, ljust röda läppar och han såg ut som en gud i mina ögon. En pussgud..

Jag kunde inte riktigt fokusera på samtalet med mina kollegor efter det.. eftersom snyggingen satte sig vid ett bord lite snett mittemot mig och jag tyckte att han tittade på mig och log lite extra ett par gånger..

Vid halv tolv började vi skruva på oss och några tjejer bestämde sig för att gå hem. Jag funderade på om jag också skulle dra mig hemmåt...Bara ett snabbt toabesök först.. När jag kom ut från damernas så stod ingen mindre än snyggingen själv lutad mot väggen utanför.

"Hello, my name is Diego, I think you are very beautiful" sa han

Jaha.....Vad säger en tjej då..? Om inte; "Ehheehhtihhhiiiiihahahammmmmm" och rodnar ända upp till hårfästet...vilket snyggingen verkade tycka var helt hysteriskt roligt...

Det blev så att jag inte gick hem just då, utan satte mig med snyggingen (som jag kanske ska kalla Diego, eftersom han heter så...) och vi pratade en timme innan baren stängde (eller, han pratade..jag satt mest och stirrade på honom med ett fånigt flin på läpparna) 

Han kom från Spanien, bodde i Paris där han försörjde sig som fotograf och var i Sverige för att hälsa på en vän. 

Det var fortfarande varmt när vi gick ifrån baren och han frågade om jag ville promenera ett tag. Vad skulle jag säga? Nej??  Knappast... Så vi promenerade, hand i hand, runt i stan, in i parken, ner vid vattnet och längs med järnvägen. När vi skildes åt utanför mitt hus hade vi bestämt att vi ville träffas igen, han skulle komma tillbaka till Sverige några veckor senare och jag skulle besöka Paris i November. Jag somnade tidigt på morgonen när solen redan gått upp och Diego var på väg till flygplatsen.

Vi höll kontakten mest via Skype på kvällarna, han var charmig och härlig och sa varje gång vi pratade att jag var så otroligt vacker. Vilket ju alltid är kul att höra..

En kväll när jag ringde honom låg han i sängen, vilket i sig inte var konstigt, vi pratade ofta sent på kvällarna och ibland hade vi båda krypit ner i sängen för att prata innan vi somnade. Den här kvällen tog dock en annorlunda vändning...

"Jag har mina röda stringtrosor på mig ikväll. För din skull" säger han..

"Vad sa du?" frågade jag, för jag tänkte att jag måste ha hört fel...

Men det hade jag inte...han visade mig...

Det är en syn jag sent ska glömma....

Han måste ha sett hur förvånad, förbluffad och kanske lite chockad jag såg ut att bli, för sen sa han; "Jag har svarta också, eller blå, rosa, gula och vita om du gillar det bättre??

Nu var det ju inte färgen som störde mig mest...utan mer små silkestrosor med spets på en stor man var lite "too much"

I mitt stilla sinne undrade jag vad jag hade sagt som gjorde att han trodde att jag skulle falla pladask om han använde underkläder för tjejer? Skulle vi dela?

Jag kanske ska säga att jag inte dömmer människor utifrån deras sexuella läggning. Så länge det sker på lika villkor så säger jag; pippa på! Hur helst man vill, tuta och kör...

Men just då så skrek alla mina sinnen högt och ljudligt "Nej, nej, nej!!!" Jag frågade lite försynt om han ofta klädde sig i kvinnokläder? Och jo....Det brukade han tydligen göra...

Vi pratade ganska länge den kvällen, Diego öppnade sig för mig vilket jag fortfarande känner mig smickrad över. Han berättade att han är bisexuell med stark dragning till män. Men han är svag för kvinnor med just mitt utseende.. Jag valde att ta det som en komplimang... Men han kom inte tillbaka till Sverige och jag har fortfarande inte besökt Paris.

Vi pratade bara en gång till efter den kvällen, han sa att han mådde dåligt för han kände att han inte kunde vara sig själv helt och hållet, att han inte blev accepterad för den han verkligen är. Jag tyckte verkligen synd om honom, ingen ska behöva må dåligt i denna dag, på 2000- talet, för vilken sexualitet man har. Jag ville vara där och stötta honom, jag sa att han kunde höra av sig när han ville, men det blev inte så. Ett par månader senare såg jag att han ändrat sin "förhållandestatus" på facebook till gift.....

Jag hoppas att Diego är lycklig idag. Vi har ingen kontakt alls längre.

Hur många grodor ska man egentligen behöva kyssa innan man hittar sin prins?

Det är en fråga jag och mina vänner har ställt oss några gånger... I deras fall, kanske lagom många.. Men här står jag, fortfarande singel efter mer än 30 år i livet och min prins lyser med sin frånvaro.

Jag har träffat många fantastiska killar, fått mitt hjärta krossat fyra gånger och hånglat med fler män än vad kan tyckas lovligt, men jag har fortfarande inte gett upp hoppet om att han finns där ute. Det gäller bara att inte ge upp, att inte tappa tron på kärleken men framför allt, inte tappa tron på sig själv. Jag läste ett citat av en känd kvinna för länge sen "Det gäller att inte våldta sig själv" då förstod jag inte alls vad hon menade, men nu tror jag att jag vet. Man måste vara sann mot sig själv, ärlig och snäll mot sig själv. Det är trots allt dig själv du kommer att spendera mest tid med... Du kan inte ta en paus från dig själv.

Hur passar detta in i dejtinglivet då?

Var sann med dig själv, nöj dig aldrig med "second best" bara för att du är den sista av dina vänner som är singel och du är uttråkad. Gråt inte över någon som inte förtjänar dina tårar och framför allt; låt ingen trampa på dig!

Några "regler" som jag gör mitt bästa att tillämpa i mitt liv, varje dag.

Så vad är meningen med den här bloggen då?

En av mina vänner sa till mig för ett tag sen att jag borde skriva en bok, en bok om killarna och männen som jag träffar. För ibland vet hon inte om hon ska skratta eller gråta när jag berättar om min senaste date. Det är ok, om jag kan roa en gift trebarnsmamma med mitt ibland galna (eller miserabla?) liv så bjuder jag på det. Utan bitterhet..

Så jag började att skriva en bok, och lade den i min byrålåda, sen kom tanken på en blogg istället. Jag har bloggat tidigare, men lade ner det projektet efter ett par år. Nu, är dock tiden inne att börja igen kanske? Fler människor kanske läser den på kortare tid? Kanske blir bloggen så populär att önskemål om en bok eller varför inte en tv-serie? kommer så småningom? Kanske, bara kanske?

Det är dock inte därför jag har bestämt mig för att skriva. Jag hoppas kunna underhålla någon lite grann iallafall. Om det sitter någon där ute en grå regnig torsdagkväll och undrar vad i hela friden just hände med den där personen de just hade en dejt med? Det verkade ju så bra när ni pratade i telefonen.. Vid ett tillfälle kanske du undrade om du blev filmad för dolda kameran..?

Tro mig när jag säger att jag har varit i samma situation!

Jag har ibland tänkt att NU, nu finns det inte fler knasbollar där ute, NU har jag träffat den sista av dem..Nästa kille MÅSTE vara bra... Med tiden har jag dock lärt mig att jag ganska ofta har fel...Jag har också insett att jag ibland har lite dåligt omdömme, vilket vid ett tillfälle ledde till att jag gav mina vänner ett uppdrag... Men det kommer jag att berätta om vid ett senare tillfälle...

Så här är den!

Min dejtingblogg.

Jag kommer att berätta om dessa män som korsar min livsväg, på goda och mindre goda sätt. 

Jag tänker skriva precis som det är, vad som hände och vad vi pratade om. Öppet, naket, ärligt och jag tänker inte be om lov eller om ursäkt. Vad jag däremot kommer att göra är att skriva anonymt, och hålla killarnas identitet hemlig. Namnen som nämns här är påhittade, namnen på platser vi besökt är ändrade och jag kan lova att staden där jag bor inte är den som jag nämner här... 

Så Välkommen till mitt liv...

Allt som skrivs här är äkta, från händelser till mina känslor, det är rått och stundtals bizarrt, men det är mitt liv, mitt enda liv, det enda liv jag vill ha ;-)

Enjoy!