Jag kan inte släppa vad Sebastian sa om de som använder sig av dejtingsidor på internet, att vi är alla ganska osäkra människor (inkluderat honom själv då förmodar jag..det var ju där han och jag först stiftade kontakt) 

Jag vet inte om jag vill ha en osäker, tafatt mes?

Inte för att jag vill vara tillsammans med någon som är självupptagen och elak heller för den delen..

Men kanske jag inte kommer att hitta honom på internet?

Jag överväger att avsluta min prenumeration på en av sidorna. Mest eftersom att det är ganska dyrt att betala 399 kr i månaden, men också för att jag kanske ska utforska andra sätt?

Nu är ju bara problemet detta; Jag är faktiskt ganska blyg... Jag kan fundera ut och komma på ganska bra och fyndiga saker att säga till en man (i mitt huvud låter det otroligt bra) men när det sen kommer till kritan och jag står framför honom, så sviker modet mig och jag blir generad och tänker att han nog kommer att tycka att jag är konstig, töntig eller t.o.m vulgär?

Så även om det värker i hela mig av längtan att prata med HONOM så gör jag sällan det.

Det är en kille som jag ser varje dag, där jag spenderar mest av min tid varje vecka, som jag egentligen vill prata med, men återigen, sviker modet mig.

Han har en skitsnygg skinnjacka, ofta luvtröja, baggy jeans och kängor. Egentligen vet jag inte varför kläderna spelar så stor roll, men av någon anledning så känns det viktigt att skriva om dem. Jag tror att jag ska kalla honom för Dennis, För han hade en tröja med svart och röda ränder, precis som "Dennis the menace"

En dag stod jag utanför kafeterian och plötsligt märkte jag att jag inte längre lyssnade på vad min kompis pratade om, jag stod istället och stirrade in i hans ögon. 

Det var kanske bara i ett par sekunder som vi tittade på varandra, men jag kan inte släppa hans blick.

Så vad ska jag göra?

Stövla fram till honom och säga; "Hej! Jag tror vi hade "a moment" förra veckan, kännde du som jag? Har du lust att ta en fika?"  Känns inte som att det kommer att hända i den snaraste framtiden...

Så ett tag till kommer jag att sukta efter honom på avstånd....

För ett par år sen jobbade jag på en särskola, jag trivdes otroligt bra och brukade ofta prata med mina kollegor om förhållanden, kärleken och livet i största allmänhet.

En av lärarna sa till mig att jag antagligen skulle kunna träffa någon på gymet, eller någon annanstans där jag gör något jag tycker är roligt. Det är snart ett år sen jag började träna regelbundet 2-4 gånger i veckan och jag ser mer resultat varje vecka vilket är jätteroligt.

Men nu har jag börjat undra...Kanske hon hade rätt?

Kanske gymet är en bra mötesplats?

Men igen...HUR?

Gå fram till någon och fråga hur maskinen fungerar?

Sen "som tack" bjuda på en kopp kaffe?

Låter inte heller lockande om jag ska vara ärlig...

Att överhuvudtaget prata med någon under eller efter träningen, när man är svettig och röd som en kräfta i ansiktet...Jag vet inte hur sugen jag är på det om sanningen ska fram.. Sen är det så, att jag kommer till gymet för att träna, jag vet inte hur jag skulle reagera om någon kom fram och började prata med mig..?

Så just nu ligger den planen också på is...

Om du har något tips på hur jag ska gå tillväga för att hitta honom, så snälla dela med dig.

Kanske du rentav känner någon som skulle kunna vara min drömprins?

Är han över 180cm?

Tränar regelbundet? (spelar ingen roll med vad)

Inte pinnsmal?

Inte lönnfet?

Tatuering?

Tycker om katter?

Tycker om att vara aktiv på en normal nivå?

Tycker om att slöa på en normal nivå?

Tycker om att diskutera utan att vara en översittare eller besserwisser?

Ser han lite ut som Dane Cook?

Skicka honom till mig!!

Tack!