Jag har dejtat på nätet ett par månader nu. Eller jag har inte dejtat PÅ nätet..Jag har nätdejtat. Jag har träffat killar som jag har "hittat" på en dejtingsida. Jag tror att jag vid detta laget skulle kunna kalla mig själv för halvproffs på att sålla bland olika profiler.

1) Ladda alltid upp bilder på dig själv, gärna mer än en bild och minst två som är bra ansiktsbilder.

2) Lägg INTE upp bilder på ditt husdjur, blommor, träd eller mat.

3) Om någon tar sig tid att skriva till dig, SVARA! Det är otroligt ohyffsat att ignorera ett mail.

4) Bli betalande medlem! Annars kan du inte läsa alla mail som andra skickar till dig

5) Om du skriver att du jobbar så mycket att du inte hinner träna, så hinner du nog inte träffa någon att dejta heller...

Sådär! Nu bör alla som vill göra sin egen profil veta lite bättre vad som bör och inte bör finnas med på den.

Jag inser att jag har glömt att berätta om Alexander och Andreas. Egentligen inget smaskigt alls, men väl två killar jag träffade här.

Vad som drog mig till Andreas var hans synliga tatueringar. 

Annars var det nog inget jättespeciellt... Men vi började prata och en kväll körde jag ut till honom och hans hund en bit utanför stan. Han höll på att renovera sitt hus och jag gillade verkligen tapeterna han hade valt. Vi pratade ganska mycket, han var rolig och trevlig och jag kände att jag ville nog träffa honom igen för att känna om där fanns något jag ville bygga på. När jag gick därifrån kramade han mig lite längre än bara en "kompiskram" och jag undrade om det kanske kanske kunde bli något mellan oss? Han var väldigt öppen med att han har ett förflutet i den "undre världen" och en av hans tatueringar är en "gängtatuering".

Nästa dag var hans födelsedag och på kvällen skickade han ett sms och bjöd ut mig till honom "för att kramas". Jag blev lite besviken.. Två dagar senare fick jag ett sms där han sa att han inte ville träffas igen för han hade inte de känslorna för mig som han letade efter.  Jag tjurade i en dag sen var jag bara väldigt glad att jag inte hade åkt ut till honom på hans födelsedag.

Alexander då; det var han som kontaktade mig, han frågade om jag ville lära känna honom och han sa att jag var otroligt vacker (ja, vad kan man säga..Man kommer långt med smicker...) 

Vi pratade i telefon ett par gånger, han är inte från min del av Sverige, jag kan inte säga att jag blev charmad av hans dialekt, jag fick en bild av honom som väldigt smal och tanig... Vilket han inte är.

Vi träffades en fredag kväll, på en pizzeria delade vi på en Hawaiipizza. Sen promenerade vi runt lite i mitt kvarter, jag visade honom parken där jag brukade leka som barn. Det var jättekallt och jag var glad att jag hade mina nya vantar.

Vi sa hejdå vid hans bil och bestämde att vi skulle träffas på söndagen igen.

Vi hade egentligen sagt att vi skulle gå på bio och se Skyfall, men jag var trött och lite bakis....så vi hyrde en film istället.

Alexander lade sin arm runt mig när vi tittade på filmen, det var mysigt och jag undrade om han skulle närma sig mig lite mer. 

Det gjorde han inte. Han tittade på mig, precis som om han funderade på att kyssa mig, men sen ångrade sig.

När jag gick och lade mig tänkte jag att jag skulle ge honom en chans till, se om jag kände något för honom då, annars skulle jag säga att jag inte ville träffas igen.

Men; han hann före mig. Nästa dag fick jag ett sms där det stod: "Jag vet inte hur jag ska säga detta utan att såra, för det vill jag verkligen inte. Du är en härlig tjej och jag känner att vi är bra vänner, men det kommer inte att utvecklas mer än så. Jag är verkligen verkligen ledsen att göra så här mot dig"

Jag upskattar ju hans ärlighet, det gör jag verkligen...Men han verkar ha lite väl höga tankar om sig själv om han tror att jag är sårad efter att ha träffat honom två gånger...

Men en eloge till honom för att han var ärlig och inte bara slutade höra av sig.

Jag sitter nu och tänker på Peter, skogshuggaren från Norge. Han hörde aldrig av sig igen. Så då undrar man ju... Dog han? Eller ville han bara inte träffa mig? På ett sätt hoppas jag att det är alternativ 1...För jag ville verkligen träffa honom, och att bli ratad av någon man inte ens har fått en chans att imponera på känns ju inte jättekul....

Nej men skämt åsido, självklart önskar jag inte livet ur killen, jag hoppas att han mår bra, har hälsan och har träffat kärleken (eller nej, jag hoppas att han är singel och olycklig)

Det är två andra killar som jag pratar med för tillfället.. Jag vill gärna träffa dem båda. 

Håll tummarna för mig...Kanske kanske en av dem är min prins?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ju egentligen lagt ner bloggen, men den senaste tiden har det kliat i fingrarna och den där känslan av att jag snart spricker om jag inte skriver något snart. Jag har funderat på att starta en helt ny blogg, jag har skapat sidan men sen...ja ...

Här sitter jag igen, som så många andra kvällar det senaste året, med datorn i knät och ögon som tåras. Jag har tagit ett beslut, som jag känner att jag måste göra, trots att det tar emot och en del av mig inte vill. Men jag kommer att sluta med ...

Jag ÄR lycklig, jag är verkligen det. Men med lyckan kommer tydligen även panik, tårar och megaångest. Jag har konstant dåligt samvete och börjar känna mig otroligt stressad. Så vad har hänt undrar ni kanske? Det finns bara en person jag kan klan...

Oj då.... Stackars bloggen... Helt övergiven i över en vecka, ingen uppdatering, ingen rolig liten "annekdot"...Bara tystnad.. Skäms på mig... Men det är ju så här.. I Augusti förra året startade jag mitt projekt "Hitta drömprinsen" Jag gav mig sjä...

Har ni någon gång fått känslan att livet driver med er?  Eller testar er? testar för att se om du verkligen vill vara i situationen du är i för tillfället... I förhållandet du är i..? Jag får den känslan nu..Igår kom den dimpandes i min email på fa...