Jag träffade Anders igår igen, han bjöd hem mig till sig och vi åt fondue. Detta låter ju säkert märkligt, men jag har bara ätit fondue en gång tidigare i mitt liv. Det var 1993 på en restaurang som är känd för sin fondue. Eller var det på 90-talet iallafall..

Så jag såg fram emot att äta det igår. Det var gott, men inte "orgasmisktgott" så att säga..Köttet var ganska hårt, ska det vara det? Det samlades olja på min tallrik som jag egentligen ville torka upp, men jag kände att det kanske hade varit lite oförskämt..?

Efter maten satte vi oss i soffan och började titta på Polisskolan. Det är fortfarande en av mina favoritfilmer. Det var mysigt att sitta nära honom och denna gången gick det bättre med det lilla problemet jag skrev om tidigare. Vi mös i lite mer än en timme tror jag, sen körde jag hem. Jag var jättetrött efter att bara ha sovit två timmar natten före.

Jag åkte hem till Martina som är hos mig den här helgen, hon hade suttit och pluggat de timmarna som jag var borta så när jag kom hem snackade vi och kollade på "Så mycket bättre" och åt godis. Vi pratade lite om Anders och mina tankar, funderingar och känslor. Eller kanske inte så mycket om känslor... För jag tror inte jag har så mycket känslor just nu. Sen tänkte jag, jag har tänkt på detta ganska mycket. Kanske är det så att jag letar efter den där "PANG"känslan. När det känns som att man springer in i en vägg. En vägg av lust, värme och euforisk lycka? Men som väldigt snabbt ändras eller byts ut mot känslan av smärta, ensamhet och förtvivlan? Den där första känslan, som varar allt från två dagar till ett halvår, är underbar. Men den håller inte i sig särskilt länge. Och det är aldrig så att den bara dämpas lite när vardagen knackar på dörren. Utan den bara försvinner helt och hållet. Och det är ju just så jag inte vill ha det. Jag har haft det, jag har upplevt den himlastormande passionen, det var fantastiskt, underbart och härligt. Men nu vill jag ju ha den där känslan av trygghet, vänskap och samhörighet. Kryddat med passion. För jag vill inte vara utan passionen... Jag vill inte välja mellan passion och trygghet. Man måste väl kunna ha både och..?

Jag kanske inte är helt ärlig mot Anders. Jag har fortfarande min profil kvar på dejtingsidan, och pratar med ett par killar där. Vi har inte träffats än och kanske kommer vi inte att göra det heller. Men jag vet att Anders inte har förnyat sitt medlemsskap. Det hade kanske inte jag heller gjort om mitt medlemsskap hade gått ut, men jag har åtta månader kvar innan det går ut...

Sen känner jag ändå att jag inte gör något fel bara för att jag pratar med andra killar. Jag och Anders är inte tillsammans, vi kanske är på väg dit, men vi är inte där än. Jag har inte haft sex med någon (förutom Simon) så jag behöver inte ha dåligt samvete. Eller ska jag ha det? Är mitt beteende samma som en, vad de i USA kallar "Jezebel"?

Jag var tvungen att kolla på Wikipedia efter den rätta betydelsen av varför en kvinna kallas för "Jezebel" och fick fram väldigt mycket om en prinsessa som levde i Israel och gifte sig med två olika kungar för att sen bli avrättad genom att bli kastad till hundar som åt upp henne. Jag hittade även den här förklaringen till varför man i dag kan kalla kvinnor för "Jezebel":  "In modern usage, the name of Jezebel is sometimes used as a synonym for sexually promiscuous and sometimes controlling women"

Är det jag? Kan man kalla mig en Jezebel? Njaaee...det tror jag inte...Jag ser inte mig själv som kontrollerande, jag skulle definitivt inte använda min sexualitet för att kontrollera någon (läs, kontrollera en man..) 

Jag tänker på vad min kompis Emma skrev till mig igårkväll; "Det kanske är bra att kyssa många grodor om och om igen"

Ja, vissa grodor måste man kanske kyssa mer än en gång innan man inser att han faktiskt är en prins...?

Man måste kanske kyssa några andra grodor emellan för att verkligen se att det ändå är han som är den man verkligen vill vara med?

Som jag sagt tidigare, tiden får utvisa, jag ska göra mitt bästa att inte trassla in mig i något som jag sen inte kan ta mig ut ur. 

Nu är klockan 08:05, Fluffy ligger och sover i mitt knäveck, jag har lite studier att fördjupa mig i, sen ska jag börja julpynta min lägenhet. Underbara söndag!

 

Tre-systrar

25 november 2012 12:48

Hej, jag läser din blogg idag och skrattar, våndas och funderar. Jag är förmodligen lite äldre än du men har samma fråga; "hur många grodor måste man kyssa" Jag har varit gift och haft allt det där med familj och mina barn är nu ganska stora. Jag nätdejtar och blir precis som du glad över ärliga människor och fundersam över de som inte alls hör av sig. Jag önskar dej all lycka till och hoppas att du hittar din prins.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ju egentligen lagt ner bloggen, men den senaste tiden har det kliat i fingrarna och den där känslan av att jag snart spricker om jag inte skriver något snart. Jag har funderat på att starta en helt ny blogg, jag har skapat sidan men sen...ja ...

Här sitter jag igen, som så många andra kvällar det senaste året, med datorn i knät och ögon som tåras. Jag har tagit ett beslut, som jag känner att jag måste göra, trots att det tar emot och en del av mig inte vill. Men jag kommer att sluta med ...

Jag ÄR lycklig, jag är verkligen det. Men med lyckan kommer tydligen även panik, tårar och megaångest. Jag har konstant dåligt samvete och börjar känna mig otroligt stressad. Så vad har hänt undrar ni kanske? Det finns bara en person jag kan klan...

Oj då.... Stackars bloggen... Helt övergiven i över en vecka, ingen uppdatering, ingen rolig liten "annekdot"...Bara tystnad.. Skäms på mig... Men det är ju så här.. I Augusti förra året startade jag mitt projekt "Hitta drömprinsen" Jag gav mig sjä...

Har ni någon gång fått känslan att livet driver med er?  Eller testar er? testar för att se om du verkligen vill vara i situationen du är i för tillfället... I förhållandet du är i..? Jag får den känslan nu..Igår kom den dimpandes i min email på fa...