Hur många grodor ska man egentligen behöva kyssa innan man hittar sin prins?

Det är en fråga jag och mina vänner har ställt oss några gånger... I deras fall, kanske lagom många.. Men här står jag, fortfarande singel efter mer än 30 år i livet och min prins lyser med sin frånvaro.

Jag har träffat många fantastiska killar, fått mitt hjärta krossat fyra gånger och hånglat med fler män än vad kan tyckas lovligt, men jag har fortfarande inte gett upp hoppet om att han finns där ute. Det gäller bara att inte ge upp, att inte tappa tron på kärleken men framför allt, inte tappa tron på sig själv. Jag läste ett citat av en känd kvinna för länge sen "Det gäller att inte våldta sig själv" då förstod jag inte alls vad hon menade, men nu tror jag att jag vet. Man måste vara sann mot sig själv, ärlig och snäll mot sig själv. Det är trots allt dig själv du kommer att spendera mest tid med... Du kan inte ta en paus från dig själv.

Hur passar detta in i dejtinglivet då?

Var sann med dig själv, nöj dig aldrig med "second best" bara för att du är den sista av dina vänner som är singel och du är uttråkad. Gråt inte över någon som inte förtjänar dina tårar och framför allt; låt ingen trampa på dig!

Några "regler" som jag gör mitt bästa att tillämpa i mitt liv, varje dag.

Så vad är meningen med den här bloggen då?

En av mina vänner sa till mig för ett tag sen att jag borde skriva en bok, en bok om killarna och männen som jag träffar. För ibland vet hon inte om hon ska skratta eller gråta när jag berättar om min senaste date. Det är ok, om jag kan roa en gift trebarnsmamma med mitt ibland galna (eller miserabla?) liv så bjuder jag på det. Utan bitterhet..

Så jag började att skriva en bok, och lade den i min byrålåda, sen kom tanken på en blogg istället. Jag har bloggat tidigare, men lade ner det projektet efter ett par år. Nu, är dock tiden inne att börja igen kanske? Fler människor kanske läser den på kortare tid? Kanske blir bloggen så populär att önskemål om en bok eller varför inte en tv-serie? kommer så småningom? Kanske, bara kanske?

Det är dock inte därför jag har bestämt mig för att skriva. Jag hoppas kunna underhålla någon lite grann iallafall. Om det sitter någon där ute en grå regnig torsdagkväll och undrar vad i hela friden just hände med den där personen de just hade en dejt med? Det verkade ju så bra när ni pratade i telefonen.. Vid ett tillfälle kanske du undrade om du blev filmad för dolda kameran..?

Tro mig när jag säger att jag har varit i samma situation!

Jag har ibland tänkt att NU, nu finns det inte fler knasbollar där ute, NU har jag träffat den sista av dem..Nästa kille MÅSTE vara bra... Med tiden har jag dock lärt mig att jag ganska ofta har fel...Jag har också insett att jag ibland har lite dåligt omdömme, vilket vid ett tillfälle ledde till att jag gav mina vänner ett uppdrag... Men det kommer jag att berätta om vid ett senare tillfälle...

Så här är den!

Min dejtingblogg.

Jag kommer att berätta om dessa män som korsar min livsväg, på goda och mindre goda sätt. 

Jag tänker skriva precis som det är, vad som hände och vad vi pratade om. Öppet, naket, ärligt och jag tänker inte be om lov eller om ursäkt. Vad jag däremot kommer att göra är att skriva anonymt, och hålla killarnas identitet hemlig. Namnen som nämns här är påhittade, namnen på platser vi besökt är ändrade och jag kan lova att staden där jag bor inte är den som jag nämner här... 

Så Välkommen till mitt liv...

Allt som skrivs här är äkta, från händelser till mina känslor, det är rått och stundtals bizarrt, men det är mitt liv, mitt enda liv, det enda liv jag vill ha ;-)

Enjoy!